"Are you hurt?" frågade han sedan allvarligt. 
"No, just a little sore." viskade jag. Jag hade förväntat mig att hela akten skulle vara smärtsam och olidlig, men det hade vart den absolut bästa känslan jag någonsin haft. Min kropp fylldes av värme när jag tänkte på våran nyligen skedda aktivitet.

"I'm sorry."

"Don't apologize. It was the best feeling ever." 

"Good, cause we'll be doin' a lot of that." flinade han mot min nacke.

---

 

 

"I think I need to go home soon." ropade jag samtidigt som jag steg ut ur badrummet, efter att ha duschat. Zayn satt i soffan framför TV:n och åt frukost.

"Why?" ropade han tillbaka.

"I need to solve some things with my parents." suckade jag. 

"Okey."

Med handduken virad runt kroppen gick jag in i sovrummet, där rotade jag runt i min stora väska tills jag hittade ett par jeans och en slapp hoodie. När jag klätt på mig bakade jag istället in håret i handduken. Jag hade inte sovit här många nätter, men mitt samvete började sjunka allt mer när jag tänkte på hur oroliga min föräldrar måste vara. Jag var fortfarande sur på dom, men vi kunde åtminstone försöka prata. Kanske till och med lösa saker. En sak som var säker var att jag skulle fortsätta träffa Zayn, vad dom än tyckte om det.

Jag samlade ihop alla mina tillhörigheter som var utspridda i Zayn's lägenhet, och packade noggrant ner dem i den stora väskan. 

"Can we go now?" frågade jag där jag stod lutad mot dörrlisten. Zayn slet sin blick ifrån TV:n och kollade upp på mig med putande underläpp.

"Okay." svarade han med tillgjord röst.

 

 

Jag ville så gärna skicka ett sms till Jessy. Jag ville berätta hur dum jag kände mig för att ha stött ifrån henne, jag ville berätta hur ledsen jag var för att jag tagit ut all min ilska över henne. 

 

"Hi... I'm sorry. Can we talk?" Nervöst tryckte jag på skicka. Hur konstigt var inte det; jag var nervös för att skriva ett sms till min bästa vän. 

"Lucy?" Lägenheten ekade högt när mamma ropade, då det fortfarande var lite tomt i alla rum. Med en suck reste jag mig upp ifrån sängen jag satt i, och gick till mammas rum. Hon satt på sin säng med en skål fylld av glass. Och hon brukade tycka att jag var lat, medans hon själv inte orkade resa sig.

"Yeah?" frågade jag när jag stod i dörröppningen. 

"You should go outside." log hon. Jag höjde på mina ögonbryn. Visst, jag kanske borde gå utanför dörren, men densamma gällde henne i sådant fall.

"Ehum.." harklade jag obekvämt. 

"Maybe you'll see someone in your age." fortsatte hon med samma leénde. Hennes mörka hår var smutsigt och uppsatt. Mörka ringar fanns under ögonen. Det hade vart tufft för mamma. Jag hade hört hennes snyftningar tills långt inpå natten. Min gissning till varför hon vill att jag ska gå ut nu, var för att hon skulle kunna gråta ut. Trots att jag det kändes tungt att lämna henne i dåligt skick, så visste jag att det behövdes. 

"Okay. I'll be back later." sa jag till slut med en nickning. 

 

De vita conversen åkte smidigt på. Jag låste ytterdörren bakom mig och sprang ner för trappen. När jag kom ut ur trapphuset slog den friska luften emot mig. Det var perfekt väder - soligt och varmt med lite svala brisar då och då. Ett par solglasögon vilade på min näsa, och det bruna håret var uppsatt i en knut. Jag sneglade på mobilen som låg i min hand, i hopp om att Jessy skulle ha svarar på mitt sms. Men jag fick inget svar. Jag var dock ganska säker på att hon skulle svara på det så småning om. Precis som hon hade gett mig tid och avstånd var jag tvungen att göra samma sak nu. Precis när jag låst mobilen plingade det till i den.

 

"I miss you"

 

Jag log åt smset, jag saknade honom också. Innerst inne hade jag en känsla av att vårat förhållande snart skulle ta slut, dock. Vi hade haft kul och jag gillade honom verkligen, men distansförhållande var inte min grej. Jag knappade in ett 'I miss you too.' och koncentrerade mig sedan på trottoarkanten som jag råkat kliva utanför ett par gånger. Området var definitivt mysigt, en park med en damm och små cafeér var utspridda här och där. Jag skulle nog komma att trivas här.

 

 

"Bye. Thanks for the ride." mumlade jag medans jag gav en snabb puss på Zayn's kind.

"Bye." svarade han med ett leénde. Jag skulle precis stänga dörren, men blev stoppad.

"Wait!" utbrast han. Med nyfiken blick studerade jag honom, i väntan på att han skulle fortsätta prata.

"I love you." sa han med låg stämma. Jag rodnade svagt.

"I love you too." svarade jag och fyrade av ett leénde innan jag stängde dörren. 

Jag tog några djupa andetag innan jag öppnade dörren som ledde in till huset. Jag hade ingen aning om vad jag skulle vänta mig. Skrikande föräldrar? Antagligen. Jag tog ett sista djupt andetag innan handtaget trycktes ner. 

"Hello?" ropade jag tyst. Jag kunde höra hur bestick gnisslades mot tallrikar, vilket tydde på att de åt lunch. Jag klev in i köket, där båda mina föräldrar satt.

"Jessy, hi!" sa de båda samtidigt. 

"We've been so worried." fortsatte mamma. Hon reste sig upp och omfamnade mig hårt.

"I have only been away for a few days." konstaterade jag, samtidigt som jag slappt la en arm runt henne.

"We are so happy that you are home again." sa pappa ifrån stolen han satt på. 

"And we knew you would make the right choice." sa mamma med stolthet i rösten. Hennes ögon glittrade nästan, hon såg så glad ut. Vad menade de med rätt val? Jag rynkade förvirrat på näsan.

"What do you mean?" frågade jag med en fnysning.

"We knew you would choose us, and not that junkie." svarade mamma. Hennes röst lät nu överlägsen och bestämd. Jag backade några steg förvirrat.

"I haven't left him." utbrast jag frustrerat. Mamma och pappas leénde förvandlads till ihoppressade läppar. Jag kunde se hur deras käkar spändes, och mammas blick förändrades på stört. De båda förblev tysta. Vad hade de förväntat sig? Att jag skulle göra slut med honom och komma springades till deras famnar, samtidigt som tårarna strömmade ner för mina kinder då jag kommit på att min pojkvän var en 'pundare'? Skulle inte tro det. Jag korsade armarna över mitt bröst.

"I was thinking we could talk about it." sa jag, med en nu lugnare ton.

"Jessy, there is nothing to talk about." sa pappa barskt.

"Yeah, really dad? We ne-"

"No Jessy! We're not having this conversation." röt han. Jag spände blicken i honom och gick med snabba steg till mitt rum. Mina föräldrar hade alltid varit bestämda och något stränga, men att dom bara antog att Zayn var en knarkare var så fult. De brukade ha förståelse för saker och ting.

Jag uppskattade verkligen att han hade följt med. För mig, betydde det mycket. Jag var väldigt medveten om att han absolut inte gillade Lucas. Trots det hade jag haft mage att fråga om han ville följa med, och han hade dessutom svarat ja. För mig.

"What are you smiling at?" jag avbröts ur mitt dagdrömmande när Zayn's klingande skratt avbröt mig. När han frågat frågan kom jag på mig själv med att sitta och le som en fjant.

"Nothing." 

Jag var på något sätt tvungen att visa min uppskattning. Hur jag skulle göra det visste jag inte. 

 

 

Lägenheten hade helt klart sin charm. Så fort flyttgubbarna hade lyft in alla kartonger och de stora möblerna, hade vi börjat möblera. Tapeterna var fina som de var, tack och lov. Det rummet jag tagit hade vita väggar, varav en av väggarna hade glansigt mönster på sig. Det såg lite tomt ut i alla rum, men vi skulle inhandla mer möbler. Klockan var fem på eftermiddagen, och mamma hade begett sig ut på jakt efter en matbutik. Min mage gav ifrån sig höga ljud, jag var minst sagt hungrig. Någon slags undermedveten ångest verkade ha tagit över min kropp dock. Allting med flytten, pappa och Jessy kändes jobbigt. Trots att min kropp skrek efter mat, sa hjärnan nej. 

 

"I'm back!" ropade mamma samtidigt som ytterdörren åkte igen med en duns efter henne. Hon stod med en matkasse i ena handen, och i den andra hade hon en pizzakartong.

"I'm too lazy to cook, so I bought pizza instead." log hon. 

"Yummy." sa jag och log brett. Jag tog emot matkassen och började packa in varorna i det tomma kylskåpet. Det kändes så annorlunda att det var bara jag och mamma. Vi stod ensamma nu. I en ny stad, jag hade inte ens några vänner här. Trots att mamma och pappa bråkat så mycket den senaste tiden, så skulle det kännas tomt utan pappa. Den han en gång var - en varm, glad och glädjespridande person var nu borta. Han bodde två timmar ifrån oss. Han valde att låta droger och alkohol betyda mer än sin egen familj. Mamma hade skurit upp pizzan i bitar och dukat fram med tallrikar och ett varsitt glas vatten. När jag ställt alla varorna på sina platser slog jag mig ner vid matbordet. Jag tog en pizzaslice och la den på den vita tallriken. Det var lite pinsam tystnad vid bordet - vi brukade alltid sitta tre vid matbordet. Varken jag eller mamma visste hur vi skulle starta en konversation just nu. 

"Sooo..." började jag. Mamma höjde blicken från sin tallrik, och kollade på mig i väntan på att jag skulle fortsätta meningen. Jag insåg att jag inte hade någon aning om vad jag skulle säga. En brun hårslinga föll framför mina ögon och jag satte den genast på plats bakom mitt öra.

"Are you nervous that you won't get any friends?" frågade mamma till slut. Jag nickade.

"It would be easier to make friends if I went to school. But since I've graduated, it feels like it's pretty hard." svarade jag med låg ton. Jag tog en tugga av den flottiga pizzan.

"It will be fine." svarade mamma med sitt varma leénde. 

 

Mamma plockade in disken i diskmaskinen medans jag gjorde mig hemmastadd i mitt rum. Jag fingrade över mobilen med nervösa fingrar. Jag ville skicka ett sms till Jessy, men jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva. Jag ville säga att allting var okej; men det var det inte. Det var inte okej någonstans. Visst kunde jag erkänna att jag överreagerat lite när det gällde Zayn, men han var uppenbarligen farlig, och Jessy såg det inte ens.

 

 

Hela eftermiddagen hade jag funderat på hur jag skulle visa min uppskattning för Zayn. Jag uppskattade honom inte bara för att han följt med idag, utan för allting han gjort för mig. Jag var ganska säker på att han skulle uppskatta om jag lämnade ut min kropp till honom. Det som fick mig att tveka var om jag var redo eller ej. Jag ville att det skulle vara speciellt första gången - med någon speciell. Zayn var speciell, han var min första kärlek. Och kär var jag. Men första gången skulle vara med någon jag älskar. Alla i min ålder ligger runt till höger och vänster, och det är inget fel med det, men jag var bara inte sån. För mig var det en stor sak. Varje gång jag såg på honom började fjärilarna i magen flaxa - men hur vet man att man älskar någon?

"I'm going to take a shower." utbrast jag slappt. Med mig in i badrummet tog jag med det lila setet med underkläder, som Zayn köpt till mig. 

 

När jag torkat mig samt klätt på mig underkläderna och en av Zayn's stora t-shirtar klev jag ut ur badrummet. Jag gick till sovrummet, där Zayn halvsatt upp i sängen och fipplade med sin mobil. 

"How do you know that you love someone?" orden flög ut ur min mun. Min hand for upp till min mun, som att jag kunde stoppa det jag nyss uttalat. Zayn kollade förvånat upp från mobilen, han hade nog inte ens märkt att jag stigit in i rummet. Hans läppar särades, men stängdes snabbt igen. Som att han tänkt säga något, men sedan ångrade sig. Jag gick till min sida av sängen och satte mig ner. De guldiga, vackra ögonen kollade på mig med en blick som inte gick att beskriva.

"I-i don't know." svarade han efter en stund, med rynkade ögonbryn. Mina läppar formades till ett O. 

"I think it's when you see the person, you get butterflies in your whole body. You can't take your eyes off that person; because she is so beautiful. It doesn't matter if she is wearing sweats and oversize t-shirt, or a tight short dress. It's like when-... I don't even know how to describe it." sa han samtidigt som han kollade rakt in i mina ögon. Han visste inte ens hur han skulle beskriva det. Betydde det att han älskade mig? Nervöst började jag pilla med mina blonda lockar. Just där och då insåg jag det; jag älskade honom. Den där obeskrivliga känslan, jag kände den.

"I think I love you." sa jag lågt och lyfte upp min blick ifrån mina händer. Min blick mötte hans igen.

"I think I love you too, Jessy Brown." När han uttalat de där få orden, som hade så stor betydelse, insåg jag att det var rätt. Det här var ett speciellt tillfälle. Mina läppar kraschade mot hans passionerat. Jag tror Zayn blev chockad till en början, för han kysste inte tillbaka på en gång. Utan att avbryta kyssen placerade han sig ovanpå mig och stötte sig på sina armbågar som var placerade på vardera sida av mig. Mina händer trevade sig upp till det svarta håret och började leka med det mellan fingrarna. Jag log i den heta kyssen, de orden vi nyss sagt till varandra fick en varm känsla att sprida sig inom min kropp. Zayn tog tillfället i akt och smög försiktigt in sin tunga, som kolliderade med min. Mina händer släppte taget om hans hår, och letade sig ner till kanten av hans tröja. Zayn förstod vinken och satte sig upp, för att sedan dra tröjan över sitt huvud.

"Babe.." började han, men jag avbröt honom.

"Please shut up and continue." sa jag andfått. Zayn skrattade till, men satt kvar. Jag suckade frustrerat, och drog honom sen intill mig igen. Jag lyckades snurra runt oss, så att jag nu gränslade honom. Våra läppar länkades samman igen. Zayn's stora händer landade på mina höfter, och började pilla med kanten på t-shirten jag bar. Smidigt började han dra av den, våra läppar särades åter igen när den drogs över mitt huvud.

"It looks better on the floor." flinade han och kastade iväg t-shirten. Jag skrattade lite nervöst, jag hade aldrig visat mig såhär för honom. Inte för någon. Zayn snurrade runt oss igen.

"You're wearing the lingerie i bought for you." viskade han förföriskt i mitt öra. En rysning kom som en våg ner genom min ryggrad. Ömt började han kyssa den känsliga huden på min hals. Han sög mjukt på min varma hud innan han fortsatte placera kyssar, ner mot dalen mellan mina bröst. Ett svagt stön av välbehag lämnade mina läppar. Jag ville ha mer. Hans ansikte letade sig upp längs samma spår han kysst sig ner för, och hans läppar kopplades samman med mina. Våra tungor fightades om dominansen. Zayn's skrev trycktes närmare mitt, om det nu var möjligt. Tygerna som distanserade våra kropper gjorde mig frustrerad. Jag visste att han kände samma sak, när jag kände bulan genom jeansen han bar. Mina händer letade sig ner för hans mage, och slutligen nådde jag skärpet. Med skakiga händer lyckades jag få upp det, och sedan knappen på hans byxor. Avståndet mellan våra kroppar ökades när Zayn sparkade av sig byxorna. Det kändes som år innan våra kroppar stöttes samman igen. Hans högra hand masserade ett av mina bröst utanpå bh:n.
"Can I please take it off?" frågade han upphetsat. Våra ögon hade intensiv kontakt samtidigt som jag nickade. Jag krökte upp ryggen för att han skulle komma åt att knäppa upp bh:n, någonting han vant klarade av. Han kollade storögt på mig när jag osäkert drog ner banden över mina axlar, och slutligen föll bh:n på golvet. Jag rodnade svagt, aldrig någonsin hade jag känt mig så exponerad. 

"You are so beutiful, babe." jag rodnade mer av hans komplimang. En av hans händer drog med mjuka fingertoppar på insidan av mitt lår. Han ritade små mönster, ändå tills det lila spetstyget träffade hans fingrar. Emellanåt placerade han mjuka kyssar på min hals eller mina läppar, men hans ögon var mestadels fastlåsta i mina. Hans hand greppade tag i kanten på trosorna, och han hjälpte sedan till med sin andra hand för att dra av dom. Åter igen rodnade jag, någonting som Zayn inte märkte då han kollade ner på min nakna kropp. 

"You are the most beautiful girl I've ever seen." viskade han lågt i mitt öra, samtidigt som hans fingrar hittade den känsliga punkten i min nederdel. Hans försiktiga masserande fick ett stön att lämna mina läppar. Det kändes som år av njutning, men efter ett tag stoppade han in två fingrar som han började pumpa med. Jag bet fast min underläpp för att inte börja låta allt för mycket. Den hårdnande bulan kändes mot mitt lår.

"My turn." sa jag skakigt. Zayn slutade pumpa och förde fingrarna mot sin mun - behöver jag nämna att jag rodnade rejält när han slickade på fingrarna som nyss befunnit sig inuti mig?

"Sure babe." svarade han med ett flin. Hans vita boxers åkte av, jag studerade den hårda lemmen som nu var fri. Zayn la sig ner med huvudet på kuddarna. Hur den skulle få plats inuti mig gjorde mig rädd, kanske var jag inte redo? Nervöst greppade jag den och gjorde på samma sätt som jag gjorde förra gången. 

"If you don't stop now, I'll come." utbrast Zayn när jag stadigt fört min hand upp och ner en stund. Han sträckte sig mot mig och placerade en öm kyss.

"Are you ready?" frågade han mjukt. 

"Yes."

"You sure babe?"

Jag nickade ivrigt. Ur sitt nattduksbord tog han fram en liten silvrig förpackning, innehållande en kondom. Han trädde på den och placerade sig sedan mellan mina ben, uppstött av sina armbågar. 

"Can I enter?" frågade han sedan. Jag nickade igen. Min kropp spände sig, beredd på smärta.

"Relax babe." sa han med låg stämma. Jag försökte slappna av, och lyckades. Jag drog efter andan när en bit av honom gled in i mig. Zayn rynkade på ögonbrynen och hans läppar särades, ett svagt, knappt hörbart, stön lämnade hans läppar.

"Go on." uppmanade jag. Jag blundade hårt av smärta, när han gled längre in. De guldiga ögonen stirrade rakt in i mina, när han så försiktigt han kunde gled in hela vägen. När han nådde min botten nickade jag svagt, för att bekräfta att han kunde fortsätta. Långsamt och mjukt började hans höfter röra sig. Smärtan försvann allt mer för varje gång han rörde sig.

"You are so tight." grymtade han. När jag äntligen började känna njutning, istället för smärta, kom regelbundna stön ut ifrån mig. 

"Faster." mumlade jag tyst. Det kom helt okontrollerat ut ur mig.

"What did you say babe?" frågade Zayn.

"Faster Zayn." sa jag högre. Han gjorde som jag bad och började pumpa allt fortare. 

"I'm so close now." stönade han. Jag kände densamma, högre stön lämnade mina läppar.

"Z-zaa-ayn." stönade jag samtidigt som jag nådde mitt klimax. 

"Fuck, babe." stönade han lågt när han slutligen kom. 

 

Våra kroppar låg tätt intill varandra, och Zayn viskade vackra ord och pussade på min axel emellanåt. Hans arm låg beskyddande runt min midja.

"I love you." viskade han.

"I love you too." svarade jag.

"You were so fucking hot babe." sa han sedan med ett klingande skratt.

"Shut up." fnissade jag. 

"Are you hurt?" frågade han sedan allvarligt. 
"No, just a little sore." viskade jag. Jag hade förväntat mig att hela akten skulle vara smärtsam och olidlig, men det hade vart den absolut bästa känslan jag någonsin haft. Min kropp fylldes av värme när jag tänkte på våran nyligen skedda aktivitet.

"I'm sorry."

"Don't apologize. It was the best feeling ever." 

"Good, cause we'll be doin' a lot of that." flinade han mot min nacke.

 

"You're so boring." muttrade han.

"Why?" fnissade jag.

"Ok, boring is not the right word. Weird it is." rättade han sig.

"Whyyy?" upprepade jag.

"Because you let me touch you.." svarade han med låg röst. Hans hand gled ner över mitt lår, en rysning ilade längs min ryggrad. "But you don't let me see you.." fortsatte han, med samma låga röst. Hans hand greppade tag i t-shirtens nederkant, och han drog den långsamt uppåt.

"Zayn.." suckade jag och la min hand över hans. Han släppte taget om t-shirten och flätade istället in våra fingrar i varandra.

"Okay babe. Goodnight." viskade han och pussade på min axel.

"Goodnight." 

 

 

"I'm so excited." mumlade mamma glatt från förarsätet. Jag hade svårt att tro henne, långt inne i hennes hjärta fanns det flera miljoner liter av sorg. Med en djup suck lutade jag mig mot bilrutan. I min ögonvrå skymtade jag mamma som smetade ut rött läppstift över sina läppar medans hon kollade i backspegeln. När hon var klar med fixningen av sin utsida tryckte hon hårt på gasen. Jag hade fel, porslinet skulle kanske gå sönder nu med.

Jag parkerade bilen och vi steg ur. Vi började småspringa när några tunga regndroppar föll till backen. Det ekade i det kala trapphuset när porten bakom oss smälldes igen. Vi gick upp för den långa trappen och slutligen låste jag upp ytterdörren. Jessy pustade ut och släppte sin väska på hallgolvet.

"Does your mom still have your phone?" frågade jag samtidigt som jag hängde upp min jacka.

"Yeah." mumlade Jessy med en suck. 

---

 

 

"How did you even get out?" frågade Zayn med nyfiken blick.

"I took the window."

"You did?" flinade han. Jag nickade och ett skratt sipprade ut mellan mina läppar. Vi satt i soffan med godisskålen på soffbordet. På TV:n visades någon halvbra serie. Det kändes skumt, för några timmar sedan hade jag befunnit mig i samma lägenhet, glad. Nu satt jag här med tårar som torkat. Jag var glad över att vara här med Zayn, med hela fighten med mina föräldrar kändes lustig. Det var sällan jag bråkade med mina föräldrar. Ännu mer sällan som jag faktiskt gick emot dom. De hade säkerligen blivit chockade över mitt beteénde, då jag alltid hade varit lugn av mig och lytt dem. Det var antagligen Zayn som skulle få skulden för att ha "förändrat" mig, om jag kände mina föräldrar rätt. Tanken av att jag någon dag var tvungen att åka hem fick mig illa till mods. Jag kunde inte fly ifrån problemen föralltid. Men åtminstone några dagar, eller en vecka.

"What are you thinking of?" Den mörka rösten väckte mig ur mina tankar. Ljuset i rummet var nersläckt, ljuset från TV:n reflekterades i de bruna ögonen. 

"Ehum.. That I have to go back home." suckade jag.

"Now?" frågade Zayn med rynkad panna. Jag skrattade till lätt.

"No! But sooner or later." log jag. 

"Oh, yeah. I don't mind having you here though. You can stay as long as you want to." Han klappade med handen på mitt knä och drog sen tillbaka den, för att placera den på sitt eget knä.

"Thank you. Means a lot."

 

 

"Bye Matt." orden kom ut som en viskning samtidigt som Matt åkte iväg. Hallen var fylld av flyttkartonger. Pappa hade farit in och ut ur huset hela veckan, precis som han hade gjort de senaste månaderna. Trots att han sagt att allting skulle bli bra så ändrade han inte på sig. Inte ett dugg. Så fort han kom hem stank det av alkohol efter honom. Hans ögon var mer röda än vita och pupillerna hade annorlunda storlek. Till skillnad från förut, så visste nu jag och mamma vad det betydde. Efter några dagars tänkande hade vi bestämt oss för att flytta. Mamma hade sagt upp sitt jobb och sedan ringt till sin syster, som bodde några timmars bilresa bort. Hennes syster hade i sin tur fått tag i en lägenhet som vi skulle få hyra. Att hitta jobb skulle nog heller inte vara en svårighet. Egentligen ville vi bo kvar, och tvinga pappa att flytta, men ryktena skulle spridas och mamma tyckte det bästa vore att få en nystart. Jag kände mig dum mot Jessy efter att ha berättat för mamma om Zayn. Hon hade i sin tur ringt Katherine, Jessys mamma, och berättat allting. Jessy var min bästa vän, men så länge hon var med Zayn ansåg jag henne numera som ovän. Jag klarade inte av att hon var tillsammans med honom.

"I'm going to sleep mom!" ropade jag samtidigt som jag med tunga steg drog mig upp för trappen.

"Sleep well honey." ropade hon kärleksfullt tillbaka.

Efter att ha borstat mina tänder och bytt om la jag mig med en duns på sängen. Imorgon skulle jag lämna detta huset för sista gången. Jag skulle lämna min pojkvän, bästa vän och pappa. Några få tårar sökte sig ner för mina kinder. Jag snörvlade till och torkade hastigt bort dom med baksidan av min hand. Den senaste veckan hade jag gråtit mer än vad jag gjort hela mitt liv. Tårarna tycktes aldrig ta slut.

 

 

"You can come in now!" ropade jag när jag dragit på mig den stora mörka t-shirten och krypit ner under täcket. Zayn öppnade dörren och klev in. Ljuset från gatulamporna utanför sipprade in genom persiennerna, vilket gjorde det möjligt för mig att se flinet på hans läppar. 

"What's that smirk?" frågade jag med ett klingande skratt. Han mumlade någonting om att jag var konstig som inte lät honom se när jag bytte om, eller något i den stilen. Jag hörde inte riktigt vad han sa. När han tagit av sig sin tröja och byxorna kröp han ner under täcket tillsammans med mig. Hans arm slingrades runt min midja, och en suckning kändes i min nacke.

"You're so boring." muttrade han.

"Why?" fnissade jag.

"Ok, boring is not the right word. Weird it is." rättade han sig.

"Whyyy?" upprepade jag.

"Because you let me touch you.." svarade han med låg röst. Hans hand gled ner över mitt lår, en rysning ilade längs min ryggrad. "But you don't let me see you.." fortsatte han, med samma låga röst. Hans hand greppade tag i t-shirtens nederkant, och han drog den långsamt uppåt.

"Zayn.." suckade jag och la min hand över hans. Han släppte taget om t-shirten och flätade istället in våra fingrar i varandra.

"Okay babe. Goodnight." viskade han och pussade på min axel.

"Goodnight." 

"Get out of my house!" skrek pappa. Skrek han det åt mamma? Jag klev ut ur mitt rum. Personen jag såg stod i hallen förvånade mig minst sagt. 

"I'm just here to see how Jessy is." Zayn's röst var lugn men hög. 

"You're never talking to her again. And definitely not seeing her." sa pappa barskt. Golvet knakade under mina fötter, vilket fick Zayn's blick att vändas mot mig.

"I'm seeing her right now." sa Zayn, och avfyrade ett svagt leénde mot mig.

 

 

Sex ögon var nu riktade mot mig. Jag snörvlade till och torkade bort tårarna som funnits på mina kinder. Ingen sa något, utan alla bara kollade på mig. Pappa öppnade sin mun, som att han tänkt säga något, men inga ord kom ut. 

"P-please, you can't f-forbid me to see him." pressade jag fram. Mamma och pappa kollade på varandra, deras blickar vandrade sen vidare till Zayn, och slutligen till mig åter igen. Zayn stod och vägde fram och tillbaka från det ena benet till det andra. 

"Yes, we can." sa mamma efter en stunds pinsam tystnad. Tårarna började trycka på igen. All ilska, irritation och framförallt frustration visade sig i tårar. Det var frustrerande att jag inte kunde övertyga dom om att Zayn var en bra person. De såg bara det dåliga.

"But why?" frågade jag upprört med stark betoning på det sista ordet. 

"Jessy, we've already discussed this!" svarade mamma hårt. 

"But mo-"

"NO Jessy! Go to your room and stay there." jag hoppade till av förvåning när pappa röt argt. Jag ville stå kvar och försvara Zayn, men sättet mina föräldrar totalt ignorerade mina tankar och känslor gjorde mig svag. Mina ögon tårades mer, min blick fästes på golvet och med tunga steg gick jag tillbaka till mitt rum. När jag stängt dörren bakom mig tillät jag tårarna att falla. 

 

 

Jessys sorgsna blick när hon vände mot sitt rum på hennes pappas order var något som sent skulle lämna mitt minne. Som att hon bara gav upp. Mr Brown steg fram, närmare mig. Jag stod kvar blickstilla, stadigt på mina fötter och armarna hängandes slappt längs sidorna.

"This family, my family, welcomed you with open arms. We accepted you even though we had heard rumors about you." väste han lågt. Hans ögon kollade in i mina, ingen av oss ville vara den svaga så vi båda fortsatte stirra på varandra.

"And now, both me and my wife regret it. You're dangerous for our daugther." han pratade i samma låga, vassa ton. 

"How am I dangerous?" ifrågasatte jag. Mr Brown fnös och kollade på sin fru, som stod och nickade för att visa att hon höll med honom. Han slog ut med armarna.

"You're a drugdealer, you're a junkie, you get into fights." utbrast han högt. 

"I may be a lot of things, but I'm not a junkie." svarade jag lugnt.

"Oh, shut up Zayn!" sa Mr Brown. Han avslutade meningen med ett lätt skratt. Hans mun öppnades för att säga något mer, men Katherine, eller Mrs Brown, avbröt.

"Zayn. Be a man and leave our house. You are probably just using Jessy anyway. And God knows what you've done to her." Katherine talade lågt och lugnt. Hennes ögon var fyllda av oro och hat. Jag nickade långsamt och gick mot dörren för att lämna huset. Jag vände mig om och kollade på dem en sista gång.

"Tell Jessy I said bye." sa jag lågt. Mr Brown stod med armarna i kors och stirrade argsint på mig. Ingen av dom rörde en min, de bara stirrade på mig. Jag gick ut genom dörren och drog min jacka närmare kroppen. Efter bara några ynka sekunder hörde jag hur låset vreds om i dörren. Trodde de att jag skulle bryta mig in eller? Jag hovade upp en cigarett och drog in ett djupt bloss när jag tänt den. Genast kunde jag slappna av lite. När det började prassla runt husknuten hoppade jag till av förvåning när en smal silhuett kom fram. De rosa kläderna syntes väl i mörkret.

"Zayn." sa hon med låg stämma när hon närmade sig.

"Jessy? What are you doing?" frågade jag förvånat.

"Shhh!"

"Oh, what are you doing?" upprepade jag i en viskning. Hon kom slutligen fram till mig och omfamnade mig. Jag tog ciggen mellan läpparna och slingrade mina armar runt hennes lilla kropp. Hon släppte omfamningen och jag lade märke till väskan som hängde över hennes axel.

"I'm coming with you." viskade hon. Jag var påväg att börja ifrågasätta henne, men jag insåg att det inte var någon bra idé just här. Med ett pip låste jag upp bilen och jag slängde fimpen på backen innan vi satte oss.

Efter att ha åkt några minuter i tystnad valde jag att börja prata.

"Jessy, I think this is going to put you in deeper trouble."

"Probably." erkände hon.

"And when they find out that you're not in your room, they'll probably just come and get you." Jag kollade till på Jessy när jag sagt det. Hon såg fundersam ut.

"But they don't know where you live. Mom picked me up at the parking lot." log hon. Mina ögon gick tillbaka på vägen samtidigt som jag nickade långsamt. Det var absolut inte mig emot att hon rymde till mig, men jag tror inte jag skulle hamna högre upp på hennes föräldrars lista över personer-de-gillar. 

 

Jag parkerade bilen och vi steg ur. Vi började småspringa när några tunga regndroppar föll till backen. Det ekade i det kala trapphuset när porten bakom oss smälldes igen. Vi gick upp för den långa trappen och slutligen låste jag upp ytterdörren. Jessy pustade ut och släppte sin väska på hallgolvet.

"Does your mom still have your phone?" frågade jag samtidigt som jag hängde upp min jacka.

"Yeah." mumlade Jessy med en suck. 

"Zayn!" tjöt jag. Ett litet skratt fann sin väg ut mellan hans läppar. Jag placerade mina armar runt hans nacke och kysste honom mjukt på läpparna. Hans händer vilade på mina höfter. Jag försökte separera våra läppar, men Zayn följde efter med sitt huvud. Jag vred mig ur hans grepp skrattandes.

"I'm gonna take a shower, and then we can go to your flat." log jag.

"Okay, I'll just wait here." sa Zayn. Hans röst var överdriven och han putade med underläppen.

"I'm not going to ask you to join me in the shower." sa jag med ett försök till irriterad röst.

"I know. That sucks babe."

 

 

"Zaaayn?" ropade jag högt inifrån hans sovrum.

"Yeah?" ropade han tillbaka frågandes.

"Can you buy some candy too?" Jag hörde hur han skrattade till för sig själv.

"Yes. I'll be right back!"

"Thank you, bye!"

"Bye."

Zayn skulle åka för att handla, vilket gjorde att jag blev ensam kvar i hans lägenhet. Den varma sängen kändes som en magnet, motvilligt reste jag mig upp ur den. Klockan var bara halv sju, och att somna nu skulle betyda att jag antagligen skulle vakna mitt i natten. När jag gick förbi spegeln i rummet skrattade jag tyst för mig själv. Jag stannade till och granskade mig en stund. Efter att jag hade duschat hemma orkade jag inte anstränga mig angående kläderna, så jag hade slappt dragit på mig en rosa tröja i velour med ett par matchande byxor. Mitt klädval var också anledningen till att jag vägrat följa med till affären. Och för att inte tala om mitt hår - jag hade satt upp det samtidigt som det var blött, så när jag sedan släppt ut det såg det ut som ett skatbo. Jag gick vidare till köket där jag uttråkat öppnade kylskåpet; tomt. Efter några djupa suckningar hörde jag min mobils ringsignal lyda gällt. Med raska steg gick jag tillbaka till sovrummet, där mobilen låg på nattduksbordet.

 

"Hi mom!" svarade jag glatt.

"Hi. Where are you, Jessy?" mamma lät inte lika glad.

"Uhm.. Why?"

"Answer me Jessy." mammas kalla ton fick mig att bli osäker.

"I'm at Zayn's flat."

"Send me the address, I'm picking you up."

"Wha--? No, no you're not!" fräste jag irriterat.

"I'm not discussing this Jessy!"

"I'm eighteen this year, c'mon mom." försökte jag.

"But you're not eighteen yet. We got A LOT to talk about. Send me the address." med det sagt lade hon på. Oron spred sig inom mig, vad hade egentligen fått henne så irriterad? Varför skulle hon hämta mig? Mot min vilja gjorde jag som mamma bett mig om, jag skickade adressen.

 

Jag stod på parkeringen och väntade på att mamma skulle komma. När bilen rullade in på parkeringen var det ingen glad mamma som satt i bilen. Jag öppnade bildörren och smällde den hårt efter att jag satt mig. 

"What is it?" frågade jag. Mamma kollade inte ens på mig. Jag suckade och lutade sedan huvudet mot den kalla rutan. Jag fiskade upp mobilen ur fickan på de rosa byxorna.

 

"Get out of my house!" skrek pappa. Skrek han det åt mamma? Jag klev ut ur mitt rum. Personen jag såg stod i hallen förvånade mig minst sagt. 

"I'm just here to see how Jessy is." Zayn's röst var lugn men hög. 

"You're never talking to her again. And definitely not seeing her." sa pappa barskt. Golvet knakade under mina fötter, vilket fick Zayn's blick att vändas mot mig.

"I'm seeing her right now." sa Zayn, och avfyrade ett svagt leénde mot mig.

"Lucy, I am so, so sorry. But I don't see how this could be Zay-"