"Zayn!" tjöt jag. Ett litet skratt fann sin väg ut mellan hans läppar. Jag placerade mina armar runt hans nacke och kysste honom mjukt på läpparna. Hans händer vilade på mina höfter. Jag försökte separera våra läppar, men Zayn följde efter med sitt huvud. Jag vred mig ur hans grepp skrattandes.

"I'm gonna take a shower, and then we can go to your flat." log jag.

"Okay, I'll just wait here." sa Zayn. Hans röst var överdriven och han putade med underläppen.

"I'm not going to ask you to join me in the shower." sa jag med ett försök till irriterad röst.

"I know. That sucks babe."

 

 

"Zaaayn?" ropade jag högt inifrån hans sovrum.

"Yeah?" ropade han tillbaka frågandes.

"Can you buy some candy too?" Jag hörde hur han skrattade till för sig själv.

"Yes. I'll be right back!"

"Thank you, bye!"

"Bye."

Zayn skulle åka för att handla, vilket gjorde att jag blev ensam kvar i hans lägenhet. Den varma sängen kändes som en magnet, motvilligt reste jag mig upp ur den. Klockan var bara halv sju, och att somna nu skulle betyda att jag antagligen skulle vakna mitt i natten. När jag gick förbi spegeln i rummet skrattade jag tyst för mig själv. Jag stannade till och granskade mig en stund. Efter att jag hade duschat hemma orkade jag inte anstränga mig angående kläderna, så jag hade slappt dragit på mig en rosa tröja i velour med ett par matchande byxor. Mitt klädval var också anledningen till att jag vägrat följa med till affären. Och för att inte tala om mitt hår - jag hade satt upp det samtidigt som det var blött, så när jag sedan släppt ut det såg det ut som ett skatbo. Jag gick vidare till köket där jag uttråkat öppnade kylskåpet; tomt. Efter några djupa suckningar hörde jag min mobils ringsignal lyda gällt. Med raska steg gick jag tillbaka till sovrummet, där mobilen låg på nattduksbordet.

 

"Hi mom!" svarade jag glatt.

"Hi. Where are you, Jessy?" mamma lät inte lika glad.

"Uhm.. Why?"

"Answer me Jessy." mammas kalla ton fick mig att bli osäker.

"I'm at Zayn's flat."

"Send me the address, I'm picking you up."

"Wha--? No, no you're not!" fräste jag irriterat.

"I'm not discussing this Jessy!"

"I'm eighteen this year, c'mon mom." försökte jag.

"But you're not eighteen yet. We got A LOT to talk about. Send me the address." med det sagt lade hon på. Oron spred sig inom mig, vad hade egentligen fått henne så irriterad? Varför skulle hon hämta mig? Mot min vilja gjorde jag som mamma bett mig om, jag skickade adressen.

 

Jag stod på parkeringen och väntade på att mamma skulle komma. När bilen rullade in på parkeringen var det ingen glad mamma som satt i bilen. Jag öppnade bildörren och smällde den hårt efter att jag satt mig. 

"What is it?" frågade jag. Mamma kollade inte ens på mig. Jag suckade och lutade sedan huvudet mot den kalla rutan. Jag fiskade upp mobilen ur fickan på de rosa byxorna.

 

"Get out of my house!" skrek pappa. Skrek han det åt mamma? Jag klev ut ur mitt rum. Personen jag såg stod i hallen förvånade mig minst sagt. 

"I'm just here to see how Jessy is." Zayn's röst var lugn men hög. 

"You're never talking to her again. And definitely not seeing her." sa pappa barskt. Golvet knakade under mina fötter, vilket fick Zayn's blick att vändas mot mig.

"I'm seeing her right now." sa Zayn, och avfyrade ett svagt leénde mot mig.