Jag parkerade bilen och vi steg ur. Vi började småspringa när några tunga regndroppar föll till backen. Det ekade i det kala trapphuset när porten bakom oss smälldes igen. Vi gick upp för den långa trappen och slutligen låste jag upp ytterdörren. Jessy pustade ut och släppte sin väska på hallgolvet.

"Does your mom still have your phone?" frågade jag samtidigt som jag hängde upp min jacka.

"Yeah." mumlade Jessy med en suck. 

---

 

 

"How did you even get out?" frågade Zayn med nyfiken blick.

"I took the window."

"You did?" flinade han. Jag nickade och ett skratt sipprade ut mellan mina läppar. Vi satt i soffan med godisskålen på soffbordet. På TV:n visades någon halvbra serie. Det kändes skumt, för några timmar sedan hade jag befunnit mig i samma lägenhet, glad. Nu satt jag här med tårar som torkat. Jag var glad över att vara här med Zayn, med hela fighten med mina föräldrar kändes lustig. Det var sällan jag bråkade med mina föräldrar. Ännu mer sällan som jag faktiskt gick emot dom. De hade säkerligen blivit chockade över mitt beteénde, då jag alltid hade varit lugn av mig och lytt dem. Det var antagligen Zayn som skulle få skulden för att ha "förändrat" mig, om jag kände mina föräldrar rätt. Tanken av att jag någon dag var tvungen att åka hem fick mig illa till mods. Jag kunde inte fly ifrån problemen föralltid. Men åtminstone några dagar, eller en vecka.

"What are you thinking of?" Den mörka rösten väckte mig ur mina tankar. Ljuset i rummet var nersläckt, ljuset från TV:n reflekterades i de bruna ögonen. 

"Ehum.. That I have to go back home." suckade jag.

"Now?" frågade Zayn med rynkad panna. Jag skrattade till lätt.

"No! But sooner or later." log jag. 

"Oh, yeah. I don't mind having you here though. You can stay as long as you want to." Han klappade med handen på mitt knä och drog sen tillbaka den, för att placera den på sitt eget knä.

"Thank you. Means a lot."

 

 

"Bye Matt." orden kom ut som en viskning samtidigt som Matt åkte iväg. Hallen var fylld av flyttkartonger. Pappa hade farit in och ut ur huset hela veckan, precis som han hade gjort de senaste månaderna. Trots att han sagt att allting skulle bli bra så ändrade han inte på sig. Inte ett dugg. Så fort han kom hem stank det av alkohol efter honom. Hans ögon var mer röda än vita och pupillerna hade annorlunda storlek. Till skillnad från förut, så visste nu jag och mamma vad det betydde. Efter några dagars tänkande hade vi bestämt oss för att flytta. Mamma hade sagt upp sitt jobb och sedan ringt till sin syster, som bodde några timmars bilresa bort. Hennes syster hade i sin tur fått tag i en lägenhet som vi skulle få hyra. Att hitta jobb skulle nog heller inte vara en svårighet. Egentligen ville vi bo kvar, och tvinga pappa att flytta, men ryktena skulle spridas och mamma tyckte det bästa vore att få en nystart. Jag kände mig dum mot Jessy efter att ha berättat för mamma om Zayn. Hon hade i sin tur ringt Katherine, Jessys mamma, och berättat allting. Jessy var min bästa vän, men så länge hon var med Zayn ansåg jag henne numera som ovän. Jag klarade inte av att hon var tillsammans med honom.

"I'm going to sleep mom!" ropade jag samtidigt som jag med tunga steg drog mig upp för trappen.

"Sleep well honey." ropade hon kärleksfullt tillbaka.

Efter att ha borstat mina tänder och bytt om la jag mig med en duns på sängen. Imorgon skulle jag lämna detta huset för sista gången. Jag skulle lämna min pojkvän, bästa vän och pappa. Några få tårar sökte sig ner för mina kinder. Jag snörvlade till och torkade hastigt bort dom med baksidan av min hand. Den senaste veckan hade jag gråtit mer än vad jag gjort hela mitt liv. Tårarna tycktes aldrig ta slut.

 

 

"You can come in now!" ropade jag när jag dragit på mig den stora mörka t-shirten och krypit ner under täcket. Zayn öppnade dörren och klev in. Ljuset från gatulamporna utanför sipprade in genom persiennerna, vilket gjorde det möjligt för mig att se flinet på hans läppar. 

"What's that smirk?" frågade jag med ett klingande skratt. Han mumlade någonting om att jag var konstig som inte lät honom se när jag bytte om, eller något i den stilen. Jag hörde inte riktigt vad han sa. När han tagit av sig sin tröja och byxorna kröp han ner under täcket tillsammans med mig. Hans arm slingrades runt min midja, och en suckning kändes i min nacke.

"You're so boring." muttrade han.

"Why?" fnissade jag.

"Ok, boring is not the right word. Weird it is." rättade han sig.

"Whyyy?" upprepade jag.

"Because you let me touch you.." svarade han med låg röst. Hans hand gled ner över mitt lår, en rysning ilade längs min ryggrad. "But you don't let me see you.." fortsatte han, med samma låga röst. Hans hand greppade tag i t-shirtens nederkant, och han drog den långsamt uppåt.

"Zayn.." suckade jag och la min hand över hans. Han släppte taget om t-shirten och flätade istället in våra fingrar i varandra.

"Okay babe. Goodnight." viskade han och pussade på min axel.

"Goodnight."