"JESSY! THIS IS HIS FUCKING FAULT. DON'T YOU SEE THAT?" Lucy slog ut med armarna medans hon skrek åt mig. Jag hade aldrig sett henne såhär uppriven. Mascaran rann över hela hennes ansikte. Hon andades häftigt.

"You know what, Jessy? I hope you'll become a junkie. Just like your weird fucking boyfriend." spottade hon.

Hon sprang ut ifrån mitt rum, och jag hörde en efter en kort stund att ytterdörren smälldes igen. Jag hade aldrig bråkat med Lucy. Förvirrat stod jag kvar, ensam i mitt rum med armarna slappt hängandes längs sidorna.

---

 

Det hade gått en hel vecka sedan Lucy stormat in på mitt rum och skrikit. Trots att jag ringt flertalet gånger och skickat hundratals sms så ignorerade hon mig. Så fort jag hade fått chansen hade jag pratat med Zayn, och han hade berättat om mannen, eller ja Lucys pappa, som han langat till. Jag hade först blivit arg och besviken, för att han slagit min bästa väns pappa. Men å andra sidan så var det Tom, Lucys pappa, som hade valt att köpa droger och sedan försökt smita ifrån betalningen. Det faktum att jag var tillsammans med en langare var konstigt. Väldigt konstigt, och det jobbet var ingenting jag uppskattade. 

"Jess?" hörde jag en välbekant röst ropa ifrån hallen. Killen med det svarta håret och bruna ögonen. Jag hade lyckats övertala honom till att följa med mig på en shoppingrunda. Hur jag lyckats med det har jag ingen aning om, och det bästa var nog att inte ifrågasätta det heller.

"I'm coming!" ropade jag samtidigt som jag grabbade tag i min väska. Jag tog mig en sista titt i spegeln och rättade  till shortsen och linnet jag bar. Det blonda håret hade jag lockat slappt och lagt över ena axeln. 

"Hi beautiful." log Zayn när jag kommit till hallen. Jag gick fram till honom och drog mina armar runt honom. Han gjorde densamma och jag hörde hur han drog in min doft. 

 

Det var ganska lite folk i shoppincentrumet, vilket var skönt. Zayn gick mest runt och suckade medans jag for runt som ett jehu bland alla kläder. I mitt flaxande runt alla kläder hördes ett välbekant skratt. Jag stannade upp. Det var Lucy. Hon stod i kassan, med Matt. Hon kunde vara ute och shoppa och vara glad med sin pojkvän som hon endast vart tillsammans med några veckor, men inte ens höra av sig till sin bästa vän? Som hon känt flera år?! En svag känsla av irritation uppstod i min mage. Men istället för att visa det, log jag svagt. Lucy hade haft en jobbig tid, och det sista hon behövde var en överdramatisk bästa vän.

"Hi Lucy." log jag. Hon vände sig om, lite smått chockat.

"Oh.. Ehum, hi." svarade hon obekvämt. Hon mötte inte min blick, utan kollade rakt ner i backen.

"So.. Uhm, how are you?" 

Lucy mötte min blick för en hundradels sekund. "I'm fine." svarade hon kort och enkelt. 

"Hey babe, you should really buy these." hördes en röst bakom mig. Zayn höll upp ett lila set med underkläder. När han såg att jag stod och pratade med Lucy och Matt harklade han sig obekvämt. När jag vände tillbaka min blick mot Lucy och Matt, såg jag att de börjat gå sin väg. Utan att ens säga hejdå. Var hon verkligen så arg på MIG? Jag hade ju inte gjort något. 

"Sorry for interrupting." mumlade Zayn fram.

"It's okey. It didn't seem like she wanted to talk anyway." svarade jag. 

"We should get something to eat." föreslog han.

"Okay."

"But first, I'm going to buy you these." flinade han och viftade på det lila setet i hans hand. 

 

 

"So, how's the plan going?" frågade Ryan.

"Good. They look happy and in love." svarade jag oberört. Ryan drog handen genom sitt skäggstubb med ett flin.

"That's great." mumlade han.

"The plan is to kidnap her, and make her suffer. But we need to add details, like where we're going kidnapping her and where we're taking her." fortsatte han.

"Okey. I could probably trick her to go somewhere." föreslog jag. Ryan nickade gillande.
"Good. I'll come up with something, we can talk later Lucas."

"Okey. Bye, Ryan."

Jag klev in i min bil och åkte snabbt iväg. När det kom till kritan, eller till stadiet där vi skulle börja planera kidnappningen, fick jag en oroskänsla i magen. Det var ända Jessy, min vän, som detta handlade om. Men ingen chans att jag kunde svika Ryan. Då skulle det vara jag som begravdes och inte Jessy. 

 

"Lucas! The dinner is ready." utbrast mamma direkt när jag kommit innanför dörren.

"I'm not hungry." muttrade jag och sprang upp för trappen. Mitt rum var nystädat, då städerskan hade vart här idag. Vita lakan låg prydligt på sängen och det luktade rengöringsmedel i hela rummet.  Med en suck slängde jag mig på sängen.

 

 

"Thank you." log jag när Zayn ställde ner shoppingkassarna på golvet i mitt rum. Han log så de vita tänderna skymtades. 

"And thanks for buying the underwears for me." lade jag till med ett snett leénde.

"No problem babe. But I take for granted that I get to see you wearing them." flinade han. Jag skrattade lätt åt honom och började packa in de nya kläderna i min garderob.

"What are we going to do later babe?" frågade jag.

"I don't know. Chill at my flat maybe?"

"Sure."

Jag kände hur ett par ögon granskade mig. Jag vände mig om, mycket rätt. På sängen satt Zayn och kollade på mig med sina bruna, varma ögon.

"Could you stop stare at me?" skrattade jag.

"No." svarade han med ett snett leénde. Han gjorde en gest med handen att jag skulle komma fram till honom. Långsamt gick jag fram mot sängkanten, där han satt. När jag nått honom placerades hans armar runt mig, han drog mig intill sig vilket gjorde att jag var tvungen att sätta upp knäna på vardera sida av hans ben på sängen.

"Zayn!" tjöt jag. Ett litet skratt fann sin väg ut mellan hans läppar. Jag placerade mina armar runt hans nacke och kysste honom mjukt på läpparna. Hans händer vilade på mina höfter. Jag försökte separera våra läppar, men Zayn följde efter med sitt huvud. Jag vred mig ur hans grepp skrattandes.

"I'm gonna take a shower, and then we can go to your flat." log jag.

"Okay, I'll just wait here." sa Zayn. Hans röst var överdriven och han putade med underläppen.

"I'm not going to ask you to join me in the shower." sa jag med ett försök till irriterad röst.

"I know. That sucks babe."