"I'm so excited." mumlade mamma glatt från förarsätet. Jag hade svårt att tro henne, långt inne i hennes hjärta fanns det flera miljoner liter av sorg. Med en djup suck lutade jag mig mot bilrutan. I min ögonvrå skymtade jag mamma som smetade ut rött läppstift över sina läppar medans hon kollade i backspegeln. När hon var klar med fixningen av sin utsida tryckte hon hårt på gasen. Jag hade fel, porslinet skulle kanske gå sönder nu med.

---

 

Utan att väcka den sovande figuren som höll om mig, reste jag mig upp från sängen. Ett svagt mummel hördes, och därefter en snarkning. Ett litet fniss lämnade min läppar samtidigt som jag tyst tassade ut ifrån sovrummet. Jag försökte vara så tyst jag kunde när jag i köket rotade i skåpen efter en bricka. När jag slutligen hittade en ställde jag två koppar på den. Jag kokade upp vatten och la i en varsin tepåse i kopparna. När vattnet kokat klart hällde jag den varma vätskan i kopparna och bredde sedan två mackor. Sovrumsdörren skjöt jag upp med min högra fot. I sängen låg Zayn, fortfarande sovande. Jag ställde ner brickan på nattduksbordet på min sida, och slog mig sedan ner i sängen.

"Zaaaayn." sa jag samtidigt som jag gav honom en lätt knuff på axeln. Med ansiktet ner i kudden muttrade han något ohörbart, utöver det fick jag ingen reaktion. Jag knuffade lite hårdare på hans axel. Han vred sig runt, så han låg på rygg. Men vaknade gjorde han inte. 

"Zayn!" utbrast jag och återigen knuffade jag på honom. Lika djupt sovandes som innan. Jag kände för att hälla det rykande teét över honom, men då skulle han både bli brännskadad och arg. Ingen bra idé alltså. Men en bättre idé slog mig istället. Jag fnissade för mig själv när jag försiktigt drog ner täcket, så de tonade magmusklerna syntes. Min hand strök mjukt över hans bara hud, men han verkade inte ha någon plan på att vakna.

"I guess I have no choice." mumlade jag tyst för mig själv. Nyfikenhet eller mod - vad det var hade jag ingen aning om, men känslan av vad-det-nu-var-för-känsla tog övertaget. Med lätta fingrar strök jag över hans manliga delar, som endast bar ett par boxers. 

"What are you doin'?" frågade en nyvaken mörk röst.

"Trying to wake you up." fnissade jag.

"It worked." fnös han med ett leénde. Jag log tillbaka och flyttade min hand ifrån hans skrev.

"Oh, it didn't work!" utbrast han snabbt. 

"It seems like it did though, since you're talking." svarade jag med höjda ögonbryn. Zayn mumlade någonting ohörbart samtidigt som jag sträckte mig efter brickan jag fyllt med frukost.

"I made breakfast." log jag och ställde ner brickan emellan oss. 

 

Zayn ställde in disken i diskmaskinen samtidigt som jag borstade mina tänder. När jag var klar med det gick jag tillbaka till sovrummet för att kolla igenom mobilen. Ett sms hade inkommit.

 

 

Okej, det där smset kändes en aning stelt. Visst, vi var vänner - bra vänner, men det hade ju vart en aning stelt den senaste tiden.

 

 

 

Jag velade en stund, skulle jag följa med eller inte? Minigolf kunde absolut vara roligt. Det var fint väder också, så att sitta inne hela dagen fanns inte på världskartan.

"Zayn!" ropade jag.

"Yeh?"

"You haven't planned anything for us today, right?" frågade jag.

"No, why babe?"

"Just wondering."

 

 

 

"Okey, cya!"

Att han faktiskt lät Zayn följa med kom nästan som en chock. Att de ogillade varandra skarpt var inte osynligt direkt. Han hade uppenbarligen gjort det för att få mig att komma antagligen. Nu gällde det bara att övertala Zayn till att följa med också.

 

 

Jag skakade artigt hand med Zayn för Jessy's skull när de kom till golfbanan. Henne omfamnade jag, en ljudlig suck hördes ifrån Zayn när han avundsjukt tittade på. Jag kunde inte låta bli att flina, att han blev avundsjuk tydde på att han såg mig som en rival. Adrian nickade bara artigt åt de båda som hälsning. Adrian räckte över en varsin golfklubba och boll till dem. Vi gick mot den första banan. Om det var någonting jag var grym på, så var det olika sporter. Det skulle bli ett nöje att slå Zayn. 

 

En timme senare var det slutspelat. Jag vände äcklat bort blicken när Jessy, glad över att hon vunnit, kastade armarna runt Zayn's nacke och kärleksfullt kysste honom. Till min stora besvikelse hade jag kommit trea. Zayn hade dock kommit fyra, så han var därmed sämst. Någonting bra åtminstone. 

När deras gulligullande var över log jag stelt mot dem. Zayn hade sin arm beskyddande över Jessys axlar. Trots att det sved i mina ögon att se dom så var det kanske bra ändå, för nu såg jag hur nära de stod varandra. Jag hade inte bett Jessy följa med av vänskapliga själ - utan endast för att fråga ut henne om hur det gick med Zayn. När Zayn följde med fick jag istället se det med egna ögon. Jag följde Ryan's order om att hålla de under uppsikt. 

 

 

"God, I thought he would kill me with that gaze." pustade Zayn ut när vi satt i bilen på väg hem.

"Nothing I can't handle though." fyllde han snabbt i. 

"Thanks for coming." log jag. Zayn strök mig sin hand på mitt lår över de svarta jeansen jag bar. 

"Anything for you." sa han lågt, med fokusen på vägen. 

Jag uppskattade verkligen att han hade följt med. För mig, betydde det mycket. Jag var väldigt medveten om att han absolut inte gillade Lucas. Trots det hade jag haft mage att fråga om han ville följa med, och han hade dessutom svarat ja. För mig.

"What are you smiling at?" jag avbröts ur mitt dagdrömmande när Zayn's klingande skratt avbröt mig. När han frågat frågan kom jag på mig själv med att sitta och le som en fjant.

"Nothing." 

Jag var på något sätt tvungen att visa min uppskattning. Hur jag skulle göra det visste jag inte.