Chapter 5; I've been waiting for this

OBS! Detta är värsta smutty chapter haha, har fått önskemål om det så inga klagomål nu. :3

Detta har hänt:
Tallriken jag höll i min hand föll till golvet. Harry vände sig om av chocken och kollade på mig ett par sekunder. Min armar hängde slappt längs sidorna, och min blick var fastfrusen.
"What happend? You want me to help you?" frågade han vänligt. Jag svalde hårt klumpen som bildats i min hals.
"No. Please just get out of here, I need to be alone." klämde jag fram mellan sammanpressade läppar. Harry gav mig en förvirrad blick, men reste sig upp ifrån soffan.
"Bye." ropade han ifrån hallen, och sedan smälldes ytterdörren igen. Jag föll ner på mina knän, och kunde inte hejda tårarna. Så det var nu det var dags för alla känslor att bli upprivna, ännu en gång.
 

 
 
 
Efter att jag städat upp tallriken, som krossats i tusen bitar, och samlat mig, satte jag mig ner i soffan. Jag undvek nyhetskanalerna och hamnade på Disney Channel. Töntigt, men det fick mig på andra tankar. Lucy hade skickat ett sms och frågat om jag var okej när hon sett Harry stormat ut ur lägenheten. Jag förklarade allting snabbt via sms, Lucy frågade då om hon skulle komma över men jag tackade nej. Just nu ville jag bara vara ensam. Helt ensam. Egentligen ville jag inte bry mig eller visa några känslor, bara för att Zayn skulle släppas fri. Vi skulle antagligen inte ens stöta på varandra. Men det var oundvikligt att känna något - media hade av någon konstig anledning uppmärksammat detta fallet. Det hade varit lugnt i två år, men nu när han skulle släppas verkade det tydligen otroligt intressant igen. 
 
Jag ryckte till av något högt ljud på TV:n. Jag kollade till på klockan; 15.03. Jag hade lyckats slumra till. Jag satte mig upp och kollade ointresserat på barnprogrammet som visades på TV:n. Jag zappade lite mellan kanalerna, och fastnade på en av nyhetskanalerna. Big mistake. Det ända som hördes var 'Hur känns det att vara fri?'Ångrar du det du gjorde?' 'Vad ska du göra nu när du är ute?' och liknande frågor. Mitt bland alla människor som bombaderade med frågor syntes det mörka håret. Hans hår var instängt i en beanie. Att döma av det lilla man kunde se; han såg ut precis som förr. Mitt hjärta började banka snabbare och min andning blev något orytmisk. Jag hade undvikit att se hans ansikte så länge - och nu kunde jag se det live. På TV:n. Minst sagt en underlig känsla, men jag såg honom åtminstone. Mina känslor gjorde uppror emot varandra men det sket jag i för tillfället. Jag sög åt mig den lilla värmande känslan som spred sig i kroppen så gott jag kunde. Jag brydde mig inte om att jag kanske aldrig skulle träffa honom eller prata med honom, den lilla glädjen jag kände just nu - blandat med oroliga känslor - lät jag hållas.
 
 
 
En hård knackning hördes på dörren. Jag tittade genom titthålet, och det var den jag förväntat mig att det skulle vara. Harry. Jag hade bjudit in honom igen för att förklara förmiddagens händelse. 
"Hi." log jag generat. Det kändes pinsamt att jag så gott som kastat ut honom. Han nickade som hälsning. Hans läppar bar ett leénde, och han kändes inte irriterad över huvud taget. Jag skulle nog ha blivit lite smått irriterad om någon kastat ut mig.
Jag granskade hans klädsel lite snabbt - tighta svarta jeans och en vanlig v-ringad t-shirt. Jag gestikulerade med handen att han kunde kliva in, vilket han gjorde. Vi slog oss ner på soffan, tystnaden som uppstod kändes otroligt stel. Jag harklade mig djupt medan jag letade efter något att fästa blicken på. Att berätta allt kändes tungt och jobbigt. Till slut fastnade blicken mot TV:n, som numera var avstängd.
"So, uhm, you wanted to tell me something." sa Harry lågt. Jag nickade långsamt.
"I'm sorry for being rude this morning." började jag stelt. Harry satt i tystnad.
"You know the thing about that guy who killed three people, right?" frågade jag. Jag samlade mod och kollade in i de gröna ögonen som var en knapp meter ifrån mig.
"Yeah. He got released from prison today, huh?" frågade han.
"Yes, excatly." sa jag samtidigt som jag nickade. "I am his girlf-.. No, I was his girlfriend." fortsatte jag. Harry kollade storögt på mig. Jag berättade allt. Och då menar jag allting. Hur vi träffades på den där festen, om Lucy's pappa, om Ryan, om Lucas, ja allt. Jag andades ut tungt när jag förklarat allting. Harry kollade minst lika storögt på mig, det såg ut som att han försökte smälta allt han hört.
"So.. You were the girl who, uhm, got shot?" frågade han med rynkade ögonbryn. Jag svalde hårt och nickade. Han öppnade munnen, som att han skulle säga något, men inget ljud kom ut. Jag reste mig upp och vände min vänstra sida mot honom, och jag drog sedan upp min tröja så att ärret syntes. Harry's blick flackade mellan ärret och mina ögon. Jag såg hur han mimade orden som stod intatuerade på min hud. Han verkade förstå budskapet med tatueringen och nickade långsamt. Jag släppte ner tröjan och satte mig sedan ner igen.
"It felt so good to tell you this." sa jag lågt. "I mean, I've told the cops, the court, Lucy, Samantha and so many other people, but this felt different." fortsatte jag. Harry kollade på mig med en frågande blick.
"It's like... I don't know, it feels like you won't judge me. Even though I've been through some hard stuff, I am a normal girl who wants to live a normal life." suckade jag.
Allt för många människor såg mig som någon slags prydnad nu för tiden. Klart att det som hänt hade förändrat mig, men jag ville inte bli särbehandlad. Istället för att sitta och säga att det var synd om mig hade Harry bara suttit helt tyst och lyssnat. Det kanske kan tyckas konstigt; men det kändes så bra. 
 
"Wow.." pustade Harry ut när jag pratat klart. "I'll never judge you. I knew when I saw you that you were a strong girl with something extra." hans leénde var brett och kändes varmt. Han sträckte ut sina armar, och jag minskade avståndet mellan oss och tog emot den varma omfamningen han gav. Han lossade greppet runt mig, och jag vet inte varför, men mitt ansikte stannade upp en decimeter ifrån hans. De intensivt gröna ögonen fångade min blick och fick mig att frysa till. Jag fuktade mina läppar med tungspetsen och lutade mig sedan försiktigt framåt, och mötte hans läppar. Den lätta kyssen kändes så... tung. När våra läppar separerade kunde jag fortfarande känna hans läppar mot mina. Trots att jag knappt kände Harry, så spred han ett lugn omkring sig. Det kändes så tryggt och kärleksfullt i hans närvaro. 
"I-i don't know what got into me, I'm sorry." ursäktade jag mig, när jag insåg vad jag faktiskt gjort. Harry skrattade svagt till. 
"I don't mind." svarade han med djup röst. Den raspiga tonen sände rysningar längs min ryggrad. Det pirrade till i min mage och jag insåg just då att jag hade ingenting att förlora. Lusten som byggts upp inom mig den senaste tiden gick inte längre att hejda. Mina läppar återförenades med hans, och denna gången kände jag inget stopp inom mig. Harry verkade inte ha någonting emot det som skedde, då hans tunga försiktigt bad om inträde till min mun genom att snudda vid min underläpp. Mina läppar särades och efter det möttes våra tungor. Utan att avbryta det som pågick, satte jag mig i hans knä med ett ben på vardera sida om honom, för att sitta bekvämare. Harrys händer placerades direkt vid min midja, och tog sedan tag i kanten på min tröja. Utan att protestera lät jag min tröja falla till golvet.
"Can we go to my bed?" frågade jag sedan andfått. Harry nickade, och det tog inte lång tid för mig att komma upp på fötterna. Vi gick i tystnad in till mitt sovrum, där jag sedan tog av honom den vita tröjan han bar. Han fick böja ner sitt huvud för att nå mina läppar, där han placerade en djup kyss. Hans läppar vandrade vidare till den känsliga punkten under örat, och ett svagt stön lämnade mina läppar. Hans läppar fann sedan mina igen, och jag backade mot sängen utan att avbryta den djupa kyssen. När jag kom åt sängkanten la vi oss försiktigt ner. Harry placerade sig direkt mot mina ben, och jag kunde känna den växande bulan innanför hans tighta jeans mot min kropp. Lusten inom mig byggdes upp mer och mer - jag hade velat ha detta så länge. Efter en kort stund var både mina och  Harrys byxor på golvet, och därefter min bh. 
Jag snurrade runt oss - så Harry låg underst. Jag lämnade lätta kyssar längs hans muskulösa överkropp, och ner över magen tills jag nådde kanten på hans boxers. Jag lät även dem falla till golvet, och lät erektionen frigöras. Mina läppar omfamnade den, och Harrys händer greppade tag försiktigt i mitt hår. Jag lät min mun ta den djupt och Harry stönade gillande. 
"You gotta stop now." bad hans raspiga röst. Jag förstod vad han menade, och kröp upp till honom för att lämna en tung kysspå hans läppar. Vi snurrade runt åter igen - och Harry lät mina trosor falla till golvet.
"Are you ready?" viskade han i mitt öra. Jag nickade hastigt och kände sedan hur han trängde in i mig. Försiktigt började han röra sig rytmiskt inuti mig. Jag stönade tungt, men Harrys läppar mötte mina och avbröt mig. Mina händer letade sig till det lockiga håret och sedan började mina fingrar trassla sig in i det. Han stötte in i mig längre, och jag avbröt hastigt den djupa kyssen.
"Ha-harry." fick jag fram. Han stötte in i mig snabbare mer regelbundet. "Oh my god." fick jag fram.
 
Harry gav mig en mjuk puss på pannan och rullade sedan av mig. Vi båda två hade tunga andetag och andades utmattat ut. Jag ryckte förvånat till när min ytterdörr öppnades och sedan smälldes igen. Någon gick med snabba steg mot mitt sovrum.
"JESSY! I met Zay-" det var Lucy. Hennes mun formades till ett O när hon såg oss i sängen.
"Oh.My.God." klämde hon tyst ur sig. "We'll talk later.." mumlade hon innan hon med röda kinder försvann ut ur min lägenhet. Jag hann inte säga någonting innan hon var som bortblåst igen. Hade hon sagt att hon mött.. Zayn?
"Uhm, I should probably leave." harklade sig Harry. Jag avfyrade ett svagt leénde mot honom. Jag reste mig upp och tog på mig mina underkläder samt byxor, och sedan gick jag ut till TV:rummet där min tröja låg slängd på golvet. Jag klädde på mig den minst lika snabbt, och följde sedan Harry till dörren.
"So.. uhm, thank you, I guess.." mumlade jag.
"Thank you?" upprepade Harry med ett svagt skratt. Jag blev genast röd om kinderna, herregud, vem sa tack efter en sådan händelse?
"Bye." sa Harry sedan och kramade mig hastigt. "I'll keep in touch." log han.
"Yeah, bye." log jag. 
Jag stängde dörren efter honom, och väntade tills jag såg genom fönstret att han kommit ut ifrån trapphuset, och sedan sprang jag över och bankade hårt på Samantha's dörr. Jag behövde prata med Lucy. Nu.

Och där har vi kapitel 5! KOMMENTERA NU :3

Kommentarer
Postat av: Clärinaa

Oh, my god. Du skriver för bra. Vill ba ha mer!

2013-07-28 @ 16:42:37
URL: http://oneonlydirection.devote.se
Postat av: Jennifer

snälla mer idag!!!!!!!!!!!

2013-07-28 @ 16:57:33
Postat av: Louise

OHGOD OHGOD OHGOD OHGOOOOD! Sååååå bra, meeer!

2013-07-28 @ 17:07:38
Postat av: W

I can't I've lost my ability to even can you not mera

2013-07-28 @ 17:28:19
Postat av: W

Ursäkta, vad jag menar är mera ;)

2013-07-28 @ 17:30:36
Postat av: W

Ojdå hahah, min förra kommentar skickades visst inte :P Aja, mera

2013-07-28 @ 17:31:07
Postat av: Tanja!

MEEEEEER, NUUUU!! :'DDD

2013-07-29 @ 03:27:38
Postat av: saraSahara

Snälla mer!!!!

2013-08-02 @ 11:33:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0