"Thank you." tackade jag artigt när den lilla gubben i glassluckan räckte över min glass. Jag skulle precis gå ut ur den lilla kiosken, för att gå till Samantha och Lucy, men råkade fälla krokben på någon. Till min lycka ramlade inte personen, utan snubblade bara till. 

"Oh my god I am so sorry!" utbrast jag högt. Herre min skapare, varför råkade alltid jag ut för sånt här? Jag höll min blick låg för att undvika ögonkontakt.

"It's ok." svarade killen. Jag kände igen den där djupa, raspiga rösten. Jag lyfte min blick från golvet och kände igen de bruna lockarna och de gröna ögonen.

"Hey, it's you! Jessy, right?" frågade han. Jag skrattade till och nickade.

"I'm sorry but I've forgot your name." sa jag och skakade på huvudet.

"Harry. My name is Harry Styles." sa han med en tillgjord röst. Jag nickade långsamt för att visa att jag fått tillbaka mitt minne. Han drog en hand genom de bruna lockarna, och blicken han gav mig såg lite tankfylld ut.

"Uhm, we gotta stop bumping in to eachother like this." skrattade han. Jag skrattade till och nickade instämmande. "So, uhm, maybe I could get your number?" fortsatte han. Wow, det var oväntat. Min läppar formades till ett O.

"O-okey, yeah, why not!" log jag sedan. Han räckte fram sin mobil och jag knappade in mitt nummer. 

"Thank you, gorgeous. I'll call you some day." sa Harry, hans leénde gick från öra till öra. Han visste hur man charmade tjejer helt klart. 

"Great, bye." sa jag snabbt och försvann mot mina vänner, som satt ner vid ett bord.

 

"Who was that?" frågade Samantha med höjda ögonbryn. Jag himlade med ögonen och satte mig ner på en utav stolarna. De båda två kollade på mig med stora ögon. Jag låtsades inte se dom, och började istället äta på min något smälta glass.

"Jeeesssyyyy!" sa Lucy med bedjande röst. Jag suckade, men kunde inte låta bli att skratta till.

"It was Harry."

"Harry who?" sa de i mun på varandra.

"Harry Styles." rättade jag.

"Harry Styles is looking pretty fucking fuckable." sa Samantha med en mörk röst.

"Sam!" utbrast jag chockat och slog henne lätt på armen.

Det där var så typiskt Samantha, hon var en sån som inte hade några hämningar. Varken när det gällde att säga något eller att göra något. Men det var skönt att ha så.. speciella vänner. Samantha var den galna, glädjespridande som alltid sken som solen. Spelade ingen roll hur dåligt humör man var på, hon fick alltid en att känna sig glad. Och Lucy var.. ja, Lucy. Omtänksam, god ända in i själen och hade ett jädra humör när det väl gällde. 

 

Under dagen gick vi runt och kollade i affärer, utan att handla något dock, sedan åt vi på restaurang och sedan blev det hemfärd. Vi bestämde oss för att gå ut på kvällen, då det var flera veckor sedan sist. 

"Come to my flat around eight!" ropade Samantha innan hon och Lucy klev in i hennes lägenhet.

"I will!" ropade jag tillbaka, innan jag stängde ytterdörren efter mig. Lucy bodde i princip hos mig och Samantha. Hon skiftade mellan lägenheterna lite då och då, trots att hon hade en egen lägenhet, som hennes pappa pröjsade för, så spenderade hon nästan ingen tid i den. 

Lucy fick aldrig riktigt någon bra kontakt med sin pappa igen. Han åkte frivilligt in på rehab, och fick sedan väldigt konstigt nog, ett välbetalt kontorsjobb. Hur det var möjligt efter hans drogperiod var för oss ett mysterium, men det var antagligen via kontakter. Han kände skuld för allting som hänt, så han försökte gottgöra det genom att skämma bort henne. Lucy's mamma valde att inte gå tillbaka till honom, trots att han bad om det. Hon hade det ganska dåligt med pengarna, men vägrade skämmas bort av honom. Starkt gjort av henne, enligt mig. Men hon klarade sig bra. 

 

Efter en snabb dusch virade jag in mig i en stor handduk, och gick sedan till mitt rum. Jag öppnade min garderob och suckade djupt. Det svåraste när man skulle gå ut; välja kläder. Jag slöt mina ögon och drog med fingrarna över alla galgar fyllda med kläder, och stannade sedan med handen på en slumpad galge. Jag drog ut den och öppnade sedan mina ögon. En svart klänning som var öppen i sidorna och hade lackade detaljer. Den fick duga. Jag la ner klänningen på sängen och gick sedan till min mobil. Klockan var halv åtta. Ett nytt sms låg även och väntade i inkorgen.

 

 

Jag sparade numret, men väntade med att svara en stund. Jag ville ju inte verka desperat. Jag lät handduken falla till golvet, och drog på mig ett vitt set med underkläder och utanpå det ett par mjukisbyxor och en stor hoodie. Klänningen tog jag i handen, och sedan gick jag mot ytterdörren för att gå till Samantha. Jag låste noggrant dörren efter mig och började sedan rycka i Samantha's dörr, som tydligen var låst. Jag bankade på några gånger, och till slut öppnade Lucy. 

"You're early!" log hon.

"And you're naked!" konstaterade jag där hon stod i bara underkläder. Hon skrattade till, likaså jag, och sedan gick vi in i lägenheten. Samantha hade en kort svart klänning, och på hennes säng låg en tight mörkblå klänning, som jag anade att Lucy skulle bära. 

"Hooola!" tjöt Samantha när hon såg mig.

"Hellooo." fnittrade jag. 

Samantha stod och sminkade sig framför sin spegel, så jag gick vidare in i badrummet där plattången och hårfönen befann sig. Det var skönt att känna sig så hemma hos någon. Samantha skulle nog nästan bli irriterad om jag frågade om jag fick långa något; för oss var det en självklarhet att nästan sno saker av varandra.

Jag fönade mitt hår tills det var helt torrt, och plattade sedan hela håret, vilket tog sin tid. I de främsta hårtestarna gjorde jag några svaga lockar med hjälp av plattången. När jag var klar med det gick jag tillbaka till Sam's sovrum där jag lämnat min klänning. Ogenerat tog jag av mig mina kläder och ersatte dem med det svarta tyget. Jag granskade mig i spegeln, och det såg bra ut. Över förväntan. Sam var klar med sminket, så jag snodde necessären det låg i och gick in i badrummet för att sminka mig. Ögonen sotade jag med svart ögonskugga, jag markerade ögonbrynen, och sedan avslutade jag med en svag röd färg på läpparna. 

Jag tog en snabb titt på min mobilklocka, tjugo över åtta. Jag gick ut till TV-rummet, där Samantha och Lucy precis skulle ta en varsin shot.

"Can I borrow some heels?" frågade jag. Jag orkade inte gå till min egen lägenhet för att rota runt bland alla tusentals skor.

"Yeah, sure. But first, have a shot!" sa Samantha och vinkade mig till sig. Jag slog mig ner bredvid Lucy i soffan och blev sedan tilldelad en röd shot.

"1...2...3" räknade Lucy, och sedan shottade vi tillsammans. Samantha började fylla på shotglasen en gång till. Under tiden tog jag fram mobilen.

 

 

Lucy räknade en gång till, och vi shottade åter igen tillsammans. Min mobil började ringa högt.

"Who is it?" frågade Lucy nyfiket. Jag kollade ner på mobilen som låg i mitt knä. Det var.. Harry?

"Uhm, it's Harry." sa jag osäkert.

"Answer!" bad Samantha. Jag reste mig upp för att komma ifrån mina två vänner. Jag hade en stark känsla av att de annars skulle börja skrika i bakgrunden.

"Hello?" svarade jag osäkert.

"Hii!" svarade den mörka rösten i andra änden.

"What do you want?" frågade jag, och av misstag lät jag lite irriterad. "Sorry, I didn't mean to snap at you. What do you want?" ursäktade jag, och upprepade meningen med en trevligare ton.

"Just wanted to know what you're up to." svarade han slappt.

"Oh, uhm, I'm going out with my friends." 

"Really? Me too! Where are you guys going?" han lät överraskad.

"Green Monkey I think." svarade jag. Jag log åt namnet, varför klubben hette Green Monkey var ett stort frågetecken. Det lät som någon slags hoppborg eller liknande.

"Are you serios? Me too." skrattade Harry.

"Well, then I'll see you there?" 

"Absolutely! Bye Jessy."

"Bye Harry!"

Jag hörde hur Lucy och Samantha nämnde Harry's namn när jag gick tillbaka, men när de såg mig blev de alldeles tysta. 

"What were you saying?" skrattade jag.

"Just that Harry is a freaking sexbomb that wanted your number." svarade Samantha med en axelryckning. Lucy och jag skrattade åt henne, trots att hon var helt seriös. 

"He's going to Green Monkey tonight." sa jag samtidigt som jag slog mig ner i soffan, för ännu en shot.

"He is? So are we!" sa Lucy glatt.

"Yeah, I know." skrattade jag. 

 

Efter två shottar till kände vi alla att det var dags att börja dra sig mot Green Monkey. Shottarna som vi svept hade redan fått oss fnittriga och glada, det märktes att ingen av oss hade druckit alkohol på några veckor. Jag var glad över att jag åtminstone hade ätit på dagen, annars skulle jag nog blivit helt borta av några få drinkar till. Jag valde ett par blåa klackskor. När Lucy tog ett par svarta skrattade vi en stund; hon hade blå klänning med svarta skor, och jag tvärt om. Vi såg så matchande ut. Samantha tog ett par röda, vilket matchade hennes läppstift. Mer än nöjda med våra utseénden började vi gå mot Green Monkey.