"Oh shit!" svor jag för mig själv. Jag hade lyckats somna framför TV:n, och klockan var nu halv fyra på eftermiddagen. Klockan fyra började jag jobba. Great. Jag kastade mig upp ur soffan och drog på mig mina jobbkläder, bestående av ett par svarta byxor och en röd tröja, som hade en bricka med mitt namn ingraverat. Jag sprang ut till min bil som troget startade. 

 

"Have a good day." log jag brett mot den lilla damen. Hon bar en rosa quiltad jacka som såg alldeles för varm ut för en dag som denna. Att sitta bakom en kassa på Tesco, en urtråkig matbutik var inte kul alls. Solen hade stått högt med varma strålar hela dagen. Helst av allt hade jag hängt med mina vänner vid stranden, men ville jag ha mat på bordet krävdes det pengar också. Jag följde damen med blicken när hon lämnade affären, och jag suckade djupt. Hon gick in hit så gott som varje dag, handlade ett mjölkpaket och en baguette och gick sedan hem. Hennes lilla hund väntade alltid lika troget utanför affären. Hon verkade så ensam. Jag ville inte sitta här på Tesco och jobba hela mitt liv och sedan sluta som henne. Mitt dagdrömmande avbröts av en djup harkling. 

"Oh, I'm sorry." mumlade jag ursäktande. Mannen grymtade surt och jag blippade in hans varor så snabbt jag kunde. 

 

Vid midnatt stängde Tesco, och därmed slutade även mitt pass. Jag vinkade hejdå åt min chef Ian som skulle stänga. Jag huttrade till av den smått kyliga luften som slog emot mig; det var mitten av Augusti, men ändå kändes det som att hösten var nära. I fickan på min skinnjacka tog jag fram bilnyckeln och tryckte på den lilla knappen. Bilen gav ifrån sig ett välbekant ljud som signalerade att bilen var upplåst. Jag slog mig tröttsamt ner i förarsätet och släppte ut en djup suck. Ännu en dag avklarad. Min mage kurrade högt, och det var först då som jag insåg att jag var otroligt hungrig. Det fick bli det vanliga, nattkäk på McDonalds. Ett dovt muller hördes när jag startade motorn och sedan rullade iväg från parkeringen. 

 

"I'll have two cheeseburgers please and a water." sa jag vant. Det var mitt vanliga mål efter jobbet när jag slutat sent. Kassörskan förklarade hur mycket det skulle kosta, dock lyssnade jag inte på det, utan sträckte lika vant fram summan hon bad om.  "I'll take it to go!" fyllde jag i. Kassörskan nickade och log vänligt. 

Hon sträckte fram matpåsen och vattenmuggen. "Thank you." mumlade jag tyst och gick sedan mot ytterdörren. Jag kunde inte låta bli att råka höra en konversation två personer hade.

 

"I heard the guy who killed three people two years ago is getting out of jail." sa den ena.

"Was it three people? Damn." sa den andra. "That was some fucked up shit." fortsatte den. Jag blockerade ut omvärlden, och i min ouppmärksamhet gick jag rakt in i någon. Locket på muggen öppnades och kom över hela mig när jag pladdask föll på min rumpa. Min vanliga klumpighet, ladies and gentlemen.

"I'm so sorry, uhm.. Sorry.." utbrast en mörk röst. Han sträckte fram en hjälpande hand som jag tacksamt tog emot. När jag stod upp på fötterna igen granskade jag mina genomblöta kläder.

"It was my fault, sorry I..-"

"No, it was me who stood in the way." avbröt han med en övertygande röst. Jag orkade inte säga emot den långa killen. 

"Your clothes are all wet. Wait here, I think I have some extra clothes in my car." jag skrattade till åt hans överdrivna vänlighet.

"It's fine, I live nearby."

"Are you sure?" frågade han. Jag nickade till svar. Han drog en hand genom de mörka lockarna. Jag måste medge att hans hår såg väldigt lockande ut att röra, men jag höll mina fingrar i styr. Jag hade skämt ut mig för flera dagar framöver nu, minst sagt.

"Well, uhm, thank you, but I gotta go now." log jag och fortsatte min väg mot ytterdörren. När jag kom ut blev kylan direkt intensivare på grund av mina blöta kläder. Jag låste upp bilen och skulle precis sätta mig när den långa killen ropade.

"Wait! I got new water for you!" han pustade ut när han nådde fram till min bil, och sträckte över en ny mugg fylld av vatten.

"Thank you." sa jag tacksamt och tog emot muggen. Jag skrattade tyst, killen var ihärdig. Det blev en pinsam tystnad några få sekunder, men det kändes som evigheter.

"May I ask, why did you walk right into me?" hans gröna ögon lös av nyfikenhet.
"I heard something that.. brought up some bad memories." erkände jag. 

"Oh, uhm, sorry for asking." hans blick sökte sig genast ner mot marken.

"It's ok. I gotta go, thanks for bringing me water!" log jag.

"No problem. By the way, I'm Harry." han sträckte fram en hand. Jag skakade den artigt.

"Jessy."

"Beautiful name! Bye Jessy."

"Byye."

 

Det första jag gjorde när jag kom hem var att ta en snabb dusch och sedan klädde jag på mig de största myskläderna jag hade. Jag satte mig framför TV:n, som redan var på, då jag glömt stänga av den när jag skyndat till jobbet. Cheeseburgarna var lite halvt ljumna, men de gick ner ändå. Jag tog en klunk av vattnet, som jag förövrigt inte hade en aning om varför jag köpte. Jag hade obegränsat med vatten i kranen, men på något konstigt sätt kändes det godare att dricka det ifrån muggen med ett sugrör, än ur ett glas.

När jag ätit upp borstade jag tänderna och satte upp det blonda håret i något som skulle föreställa en slarvig knut. Det liknade mer ett kråkbo som brunnit tio gånger och sedan blivit omskakat, eller något. 

 

När jag la mig ner under det kalla täcket i mitt mörka rum kunde jag inte hindra tankarna från att komma. Var det Zayn jag hört de två personerna prata om på McDonalds? Det kunde det omöjligt vara, han hade ju dömts till fem års fängelse. Min andning blev ofrivilligt häftig och andfådd när jag mindes den där dagen, för drygt två år sedan. Den dagen då jag vaknat upp på sjukhuset och Lucy låg bredvid mig i sängen och berättade om vad som hänt. Jag kom ihåg de där orden hon sagt nu.

Mina känslor blev plötsligt alldeles vilda - var det verkligen Zayn som skulle komma ut ur fängelset? Jag menar, hur stor var risken att det handlade om någon annan? 

 

Med miljontals tankar snurrandes i mitt huvud, fick jag stora problem att somna.