Helt ärligt så visste jag inte. Det skulle säkert bli jobbigt och lite pinsamt, men jag kunde inte förneka att jag kände mig glad inför att träffa honom. Att höra hans röst hade fått ett pirr att vibrera fram genom kroppen. Om det var nervositet eller gamla känslor som fanns kvar, det fick tiden utvisa. 

 

 

 

Det hade gått flera dagar sedan jag och Zayn talats vid. Men jag var helt säker på att han skulle höra av sig igen. Hade han hört av sig från första början, så visste jag att han skulle höra av sig. Men jag klandrade honom inte för att han inte hört av sig ännu, han var nyligen frisläppt och ville säkerligen ta det lugnt i några dagar. Hur han ens orkat gå utanför sin lägenhets ytterdörr första dagen som fri var en stor fråga för mig. För att vara helt ärlig, så var jag dessutom nervös inför att träffa honom. Jag visste inte alls vad jag skulle prata om eller hur jag skulle bete mig. Jag kunde se framför mig hur en hel del pinsam tystnad skulle uppstå. 

 

Jag slängde en snabb blick på klockan, som visade halv tre på eftermiddagen. Jag satt i stolen vid kassan på Tesco, och efter idag skulle jag vara ledig i två veckor. Som jag längtat. Jag slutade klockan sex, så några timmar till fick jag härda. Egentligen var inte mitt jobb så hemskt som jag faktiskt vissa dagar tyckte. Det var helt okej betalt och jag fick åtminstone se nya ansikten varje dag. Det tråkigaste var de timmarna man satt still i kassan. Eller för att inte tala om kläderna, de var inte de vackraste jag skådat. Jag strök med en hand över det röda tyget som prydde min överkropp. Över vänstra bröstet satt en namnbricka som jag rättade till som hastigast. En dam slängde upp några få varor på bandet, det var damen som ofta handlade här.

"Hi Jessy." log hon med en skrovlig röst.

"Hello Mrs. Tibbs." log jag vänligt tillbaka. Hon bar den ljusrosa quiltade jackan, som vanligt. Den såg söt ut till hennes vita byxor, en vit blus med blommor på och slutligen en söt svart hatt med en stor blomma på. Jag kunde inte låta bli att fnissa för mig själv, hon såg ut som den där söta farmorn som alla hade. Den som alltid bjöd på för mycket godsaker och skänkte pengar. Jag blippade in hennes varor och hjälpte henne sedan att packa sin kasse.

"Have a good day!" ropade jag efter henne när hon vandrade ut i det blåsiga vädret. 

 

Nästa person började håva upp sina varor på bandet. Jag kollade som hastigast på personen innan jag började blippa in varorna. Men de där lockarna såg så bekanta ut. Jag lyfte min blick igen, japp, det var han. Harry. Han mötte min blick och såg minst lika chockad ut som jag.

"Hi." log jag stelt.

"You.. work here?" log han.

"Uhm, yeah, isn't that obvious?" skrattade jag till. Han nickade långsamt med ett leénde, och fortsatte lägga upp sina varor.

"That'll be 15,03 pounds please." Harry verkade inte koppla först vad jag talade om, men skrattade sedan till åt situationen och satte in sitt kort i kortläsaren.

"So, uhm, when's your shift over?" frågade han.

"Six o'clock. Why?" frågade jag nyfiket.

"Would you like to come over for dinner?" han drog bak en lock som föll ner i pannan. Jag blev lite chockad av frågan, eller förvånad snarare, då jag inte hade förväntat mig det. Han väntade spänt på ett svar, vilket fick mig att inse att jag kanske faktiskt borde svara.

"Yeah, sure!" log jag glatt.

"Can I pick you up 'round seven?" hans vita leénde var alldeles perfekt.

"That sounds perfect. Cya." log jag.

"Bye."

 

 

 

En halvtimmes rast och tre timmar jobb senare var jag äntligen hemma i min lägenhet. Helst av allt ville jag ta en powernap, men istället tog jag en snabb dusch. Harry skulle vara här om 45 minuter, en viss stress byggdes upp inom mig. Jag fönade håret och plattade det lite halvslarvigt, och satte sedan upp det i en hög hästsvans. Sminket höll jag neutralt med lite puder, mascara och slutligen markerade jag mina ögonbryn lite tydligare. När jag var klar med sminket gick jag över till min garderob, och lät min ena hand dra längs de olika tygplaggen som hängde där. Slutligen föll valet på en enkel vit blus och ett par blåa jeans, tillsammans med ett stort halsband. Jag granskade mig själv i spegeln - det såg riktigt fint och enkelt ut. Jag avslutade det hela med två sprut från min parfym. Ett par vita virkade ballerinaskor prydde mina fötter när jag gick ut genom ytterdörren och noggrant låste den efter mig. När jag gick ut genom lägenhetsporten skymtade jag Harry i en vit bil som inte såg allt för billig ut. Han bekräftade att det var han genom att vinka mot mig. Jag log och gick fram till bilen, öppnade dörren och slog mig ner i passagerarsätet.

 

Jag hade förväntat mig att bilturen skulle kännas stel, med tanke på att vi legat med varandra och avslutat det hela i en.. konstig situation. Men det hade känts allt annat än stelt, Harry var väldigt lättsam att prata med. Han parkerade bilen utanför en vit villa som såg väldigt modern ut. Ytterdörren var i svart trä, och redan när vi klivit in i hallen insåg jag att killen hade pengar.

"Do you live here by your own?" frågade jag medans jag tittade mig omkring. Mina händer strök över en tavla, som innehöll en bild på Harry som barn, tillsammans med någon jag antog var hans mamma.

"Yes. It's a bit lonely sometimes since it's a pretty big house." ropade han inifrån köket. Jag följde hans röst och kollade mig imponerat runt om. Det såg inte ut som en ungkarlslya - det var nästan kliniskt rent överallt.

"But I like it." fortsatte han sedan.

"You should." sa jag samtidigt som jag pustade ut. Jag var verkligen förvånad över hur det såg ut. Jag gick fram till köksbordet och slog mig ner. På bordet var det fint dukat med vinglas och servetter. Harry verkade redan ha förberett maten då han tog ut någonting som luktade ljuvligt ifrån ugnen. Han ställde fram det på bordet.

"Would you like some wine?" frågade han. De gröna ögonen lös. Jag nickade svagt. Han hällde upp lite vin i våra glas och slog sig sedan ner.

"Oh, I hope you like lasagna by the way." log han.

"I love it, it's actually one of my favourites." erkände jag. Harry skrattade till och gestikulerade sedan åt mig att börja ta av maten.

 

"It was delicious." suckade jag av mättnad. Harry skrattade till åt mig när jag tog handen för magen.

"Thank you." han reste sig upp samtidigt som han talade, och började plocka bort disken. Jag gjorde densamma, och tog porslinstallriken jag nyss ätit ifrån och placerade den i diskmaskinen. När bordet var avdukat fyllde Harry upp vinglasen igen. 

"I've made dessert, but you're maybe too measured?" skrockade han. 

"There's always room for dessert." skrattade jag. Harry kollade på mig med höjda ögonbryn och skrattade till. Jag vet inte om det var för att han var van med att tjejer inte är så matkära, eller om han tyckte att jag åt mycket. Han tog fram två små fat och skar upp en varsin bit cheesecake. Vi gick sedan till vardagsrummet och satte oss i soffan. 

"Did you made this?!" frågade jag förvånat efter första tuggan. Mina smaklökar fick sig en upplevelse, det smakade alldeles ljuvligt.

"Ok, I lied." skrattade Harry. "I bought it." erkände han sedan. Jag gav honom en menande blick och skakade sedan på huvudet under ett skratt. 

"I know I don't have the right to ask you this.." började han sedan. Nervositeten kröp sig långsamt upp för min ryggrad. Pausen han tog innan han fortsatte prata var olidlig. Varför jag blev nervös vet jag inte, det var bara sättet han påbörjat meningen som väckte upp nervositeten. "But did you talk to this... Zayn guy?" fortsatte han. Jag pustade lättat ut, då jag hade förväntat mig något mycket värre. 

"Uhm, yeah, I actually did." svarade jag med en axelryckning. Jag kollade in i de smaragdgröna ögonen, i väntan på att han skulle säga något.

"Oh.. How did it go?" frågade han tyst. Jag ställde ifrån mig fatet som numera var tomt, och smuttade lite på vinet jag serverats.

"Good, I guess. He wants to meet me." svarade jag. Jag drog mina handflator mot jeansen jag bar.

Känslan som speglades i Harry's ögon när jag sa det var... obeskrivlig. Den var verkligen obeskrivlig; jag kunde inte se hur han kände.

"You may find this question kinda' weird, but.. what are we?" hans blick avvek ifrån min under några sekunder, men fann sedan mina ögon igen. Men nu var det min tur att avvika med blicken. Jag hade aldrig tänkt på det. Vi kände inte varandra så väl, men samtidigt så hade vi funnit varandra snabbt. Och vi hade ju.. legat med varandra. Tanken på det vi gjort fick det att pirra i magen på mig. 

"I mean, how do you feel about us?" frågade Harry, efter en lång tystnad. Jag slets ifrån mina tankar och återkom till verkligheten.

"I don't know.. I really like you. I mean, we've been having.. fun." jag hoppade innerligt att han inte kunde se den röda färgen på mina kinder, som uppstod när jag avslutade meningen.

"I really like you too." sa han ärligt med sin djupa röst. "I think we should see where this leads." tillade han. Jag nickade instämmande och log svagt. 

"It's getting late! I'll call a cab for you since we've been drinking." sa han sedan hastigt och reste sig upp. Jag kollade på min mobilklocka, som visade att klockan var tio i nio. 

 

"Thank you so much for the food and everything." log jag där jag stod i dörröppningen.
"Thank you for wanting to come." svarade han charmigt. Generat kollade jag ner på mina fötter, men det tog inte lång tid förrän några fingrar greppat min haka. Han lyfte upp mitt ansikte så att våra ögon fick kontakt, och kollade sedan djupt in i mina ögon. Det kändes som att han såg genom hela min själ. Efter vad som kändes som år närmade sig hans ansikte mitt, och slutligen möttes våra läppar. Hans läppar kändes alldeles perfekta mot mina. Ett varmt pirr for genom kroppen, innan kyssen avslutades. 

"Byee." log jag.

"Bye."

Jag klev in i taxin som genast började brumma iväg. Den körde rysligt fort, och jag satt på helspänn hela vägen. Det var först när den stannat utanför min port som jag slappnade av. Jag skulle precis börja betala, men chauffören avbröt mig.

"Mr Styles has already paid." sa den korta gråhåriga mannen. Han lät extremt uttråkad och kollade inte ens på mig när jag talade. Smått irriterad av chaufförens otrevlighet smällde jag igen bildörren och gick upp till min lägenhet utan att säga ett ord.