They don't know about us, chapter seventeen

Previously on They don't know about us:
Vi fattade varandras händer och sprang sedan till poolen och gjorde bomben. När vi kom upp till ytan skrattade vi och såg killarnas förvånade miner. Adrian började skratta, och även Matt och Lucas. Retsamt började de stänka vatten på oss.
"We're already wet, so there's no point in splashing us." skrek Lucy. De slutade stänka vatten på oss.
"You're already wet?" frågade Matt och kollade på Lucy. Hon suckade åt honom, men han närmade sig sen och kysste henne.
"Euuuw!" utbrast jag och stänkte vatten på dom. "That's so disgusting." fortsatte jag, och Lucas och Adrian nickade instämmande. Lucy log generat när deras passionerade kyss var över. Att döma utav händelsen, så hade någonting hänt mellan de igår. Lucy hade en hel del att förklara.

 
"Found it!" utbrast jag och viftade på grilltången, som jag nyss funnit. Lucy stängde igen lådan som hon hade grävt igenom. Vi hade bestämt oss för att grilla hos Lucas efter att vi badat. Klockan var runt sjutiden skulle jag gissa på. Kvällsluften var varm men det fläktade lite lätt då och då. Jag följde efter Lucy ut på altanen, där Lucas och de andra befann sig. Uteplatsen hade vi dukat fint, och jag och Lucy hade gjort en sallad tillsammans med Matt. Matt och Lucy gav varandra blickar så gott som hela tiden, någonting som gjorde mig nyfiken. Och deras plötsliga kyss i poolen var minst sagt en bidragande faktor till att jag skulle fråga ut henne senare. Jag räckte över grilltången till Adrian, som stod vid grillen. Han log som tack, och började sen vända på de grillade köttbitarna. Jag kollade mig omkring på altanen - den var stor. Väggarna runt om var av glas, och inredningen såg ut att vara dyrare än hela mitt hus. Adrian sa någonting om att köttet var klart, så jag och Lucy satte oss ner. En tallrik med fem köttbitar dukades fram. Killarna satte sig ner och började ta utav köttet, jag tog min gaffel och roffade snabbt åt mig den största biten. 
 
Vi vinkade hejdå och satte oss i Lucys bil. Jag hade ätit så mycket att det kändes som att jag skulle explodera, låt oss bara hoppas på att jag inte skulle göra det. 
"What's the clock?" frågade Lucy. Jag letade efter mobilen i fickan på mina shorts.
"Uhmmm.. It's half past nine." upplyste jag henne. Var klockan redan så mycket?
Lucy släppte av mig vid mitt hus, jag tackade för skjutsen och gick med lätta steg in. Det luktade bränt i hallen.
"Hello?" ropade jag.
"Hi Jessy!" ropade mamma inifrån köket. Jag kastade av mig skorna och gick in till henne.
"It smells... burned?" sa jag frågande och rynkade på näsan.
"Yeah.. I was going to make some popcorns to your dad, but it didn't go to well." suckade hon med ett litet skratt. Jag skrattade bara åt henne. Mamma var duktig på att laga mat, men när det kom till att poppa popcorn lyckades hon aldrig. 
"I'm gonna get some sleep. See ya tomorrow." sa jag och började gå ut ur köket, men mamma stoppade mig.
"Big day tomorrow! Goodnight my princess." hennes röst lät stolt.
"Good night." log jag.
Efter en varm dusch låg jag nu nerbäddad i sängen. Nervositeten bubblade inom mig. Egentligen hade jag ingenting att vara nervös inför - det var ju "bara" examen. Men jag hade trots allt längtat efter den dagen länge. Imorgon var jag fri. 
 
TORSDAG
 
En scen hade monterats ute på skolans gård, och nu satt vi alla som skulle ta examen på de utplacerade bänkarna. De flestas föräldrar fanns där, men de stod upp under skuggan av några träd. Våran rektor stod nu och höll tal, urtrist som vanligt. Jag kollade på alla ungdomar som satt omkring mig i sina blåa rockar och mössor, alla satt och log fånigt, inklusive jag själv. Jag fnissade för mig själv åt rockarna, som vi alla hade likadana. 
"...This year has been great, and the students have been amazing. I've seen the fighting spirit in many of you, and some of you needed a little push to make it this far. But every single one of you, YOU made it! And I am so proud of you. I wish you all good luck in life, do what you want to do, do what you love. And now I am going to stop talk." ett svagt skratt hördes från rektorn, innan han fortsatte; "YOU ALL HAVE NOW GRADUATED!" avslutade han med ett tjoande. Vi alla reste oss upp och kastade våra fjantiga mössor, jag kramade hårt om Lucy. Vi skrattade, och några tårar föll från mina kinder. Tårarna föll inte bara på mig, utan många av oss. Jag tror vi alla kände samma känsla, stolthet, frihet och även lite rädsla inför vad framtiden skulle bjuda på.
 
Jag tog av mig min rock, under den bar jag en ljusrosa tight klänning. Alla som nyss gått ut skolan minglade lite tillsammans med alla föräldrar och syskon som fanns på plats. Lucy hade gått iväg för att prata med sina föräldrar, men kom nu gåendes mot mig. Hon bar en ljusgrön klänning som var lite puffig på underdelen.
"I can't believe we've graduated." sa hon drömmande.
"Me neither." höll jag med, samtidigt som en chokladbit trycktes in i min mun. Jag hällde upp ett glas med cider (alkoholfri, såklart) och drack några klunkar. 
"Oh, there's my parents!" utbrast jag och pekade. Jag gick ifrån Lucy och gick till mina föräldrar. Det syntes på mammas ögon att hon fällt några tårar. Hon drog in mig i en stor kram.
"We're so proud of you." viskade hon i mitt hår. Pappa drog in mig i en minst lika stor kram, och när vi kramats klart kunde jag sa att tårarna inte var långt ifrån på honom heller. 
"Thank you." sa jag till de båda och log. Jag tog några klunkar till av cidern, som smakade hallon.
Jag blinkade några gånger när jag såg en bekant person kolla sig omkring, det såg ut som att han letade efter någon, det var Zayn. Varför hade han kommit hit? Han fick syn på mig och sken upp i ett leénde. Han drog in mig i en varm kram. 
"Congratulations." sa han och log stort. Jag nickade som tack.
"Oh, hi." sa han när han såg mina föräldrar.
"Hi Zayn." svarade de i kör.
"What happend to your face?" frågade jag oroligt. Min pappa harklade sig och drog med sig min mamma därifrån.
"Oh.. Uhm. It's nothing."
"It doesn't look like nothing." sa jag och log lite snett. Hans högra öga hade en mörklila färg runt sig, och hans underläpp var lite svullen på ena sidan. Han svarade inte på det senaste jag sagt, utan log bara lite.
"Actually I just wanted to say congrats you." sa han avvikande.
"Oh.. okey. But there's a party later, please come?" log jag.
"Yeah sure. I'll call you later?" jag nickade till svar. Han gav mig en snabb puss på kinden och försvann sen.
 
Jag satt i bilen med mina föräldrar, påväg hem. Jag öppnade rutan lite då det kändes som en bastu i bilen.
"Jessy.." sa pappa tyst för att fånga min uppmärskamhet.
"Yeh?" svarade jag slappt.
"What is Zayn doing for living?" jag hörde på pappas röst att han tyckte samtalet kändes obekvämt.
"Uhmm.. Why?" pappa suckade och drog besvärat handen över sitt stubb.
"We heard people talk." fortsatte mamma.
"Talk about what?" frågade jag, med en lite irriterad ton.
"About.. Zayn. When they saw him talking to you, they said he's got bad reputation." svarade hon, med samma obekväma tonfall som pappa haft.
"O-okey. It's probably just rumors." fnös jag. Mamma och pappa nickade i takt. De förstod att det inte var någon idé att fortsätta den obekväma konversationen.
 
Jag låg slappt i soffan med ett glas vatten fyllt av isbitar. Jag var för lat för att ens byta kläder, då jag ändå skulle bära nuvarande klädsel på festen. Jag lyfte mobilen som låg på soffbordet och kollade klockan, kvart över fem. Festen hade redan börjat, enligt Lucy som redan var där. Precis när jag skulle lägga tillbaka mobilen började den ringa med en förfärlig ringsignal.
"Hello." svarade jag.
"Hi Jess, what's up?" det var Zayn.
"Nothing. The party has already started."
"Oh. Should I pick you up?"
"Sure."
"Okay, I'll be there soon. Bye."
"Bye."
Det blev ett kort samtal. Trött reste jag mig från den mjuka soffan och gick in till mitt rum. Jag lockade håret, vilket jag även gjort tidigare, men lockarna hade försvunnit. Det tog säkert 20 minuter att bara fixa håret. Jag sprayade på lite hårspray och puffade till håret lite grann. Det såg bra ut. Jag spacklade på lite smink också, bara lite puder, mascara och sen fyllde jag i ögonbrynen. Solen hade gått i moln, så jag drog på mig min skinnjacka, som var i fejk-skinn. Jag kollade ut genom mitt fönster och såg att Zayn stod ute på gatan och väntade.
"Bye!" ropade jag högt genom huset, samtidigt som jag tog på mig mina slitna låga converse. Skulle jag ta klackar skulle jag nog hugga av mig fötterna i slutet av kvällen.
"Bye, have fun!" ropade mamma. Dörren åkte igen med en smäll.
Jag hoppade in i den mörka bilen och satte fast säkerhetsbältet ordentligt.
"Shall we?" sa Zayn med en överdriven röst. 
"Just driiiiive." skrattade jag. 

El kapitlo 17! ^_^ 5 kommentarer tills nästa del :)

Kommentarer
Postat av: Julia

Braaaaa!x

2013-05-15 @ 07:26:00
Postat av: Lisa

MEEER! :D

2013-05-15 @ 08:32:55
Postat av: ellinor

Helt underbart! xx

2013-05-15 @ 09:25:09
URL: http://onedirectionsfanfictions.blogg.se
Postat av: Louise

Mera! :D

2013-05-15 @ 13:47:12
Postat av: Sara

Mer!! :)

2013-05-15 @ 16:06:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0