Solen var fortfarande framme. Jag satte på mig min bikini, och över den satte jag på mig en söt klänning, den var ljus med öppna axlar. Jag letade reda på Lucys nummer bland kontaktlistan i mobilen.

"Lucy." hörde jag rösten i telefonen svara.

"Hi, it's Jess."

"Heey! Should I pick you up?"

"Yeah."

"Great. I'll be there soon. Bye."

"Wait Lucy! Is it just going to be the two of us?"

"Yes."

"Yay. Cya soon."

"Yeh, bye Jess!"

---

 

 

Irriterat skakade jag handduken innan jag la ut den på sanden. Varför gick det inte bara att lägga ut den helt plant? Det var så gott som vindstilla, men den jäkla handduken veckade sig ändå. Jag suckade samtidigt som jag la mig ner, på den knöliga handduken. 

"Grumpy much?" skrattade Lucy.

"Blah blah blah." muttrade jag.

Solen stekte, förhoppningsvis skulle jag få lite färg. Min vita bikini matchade iprincip min hudfärg. Jag fick kisa för att se någonting, jag vägrade använda solglasögon en varm dag som denna. Det ända resultatet som det skulle ge, var vita ringar runt ögonen. Nej tack. Jag slöt ögonen och njöt av solens varma strålar.

"Sooo.. How's it going with Matt?"

"We talked about this like.. yesterday Jess." suckade Lucy.

"Yeh I know. Buuut I don't know, maybe things have changed."

"Nope. I've got nothing interesting to tell ya my friend." sa hon och räckte ut tungan efter sista ordet. "What about you? Any interesting to tell me?" fortsatte hon.

"IjerkedoffZayn."

"What? What did you say?" jag kunde höra Lucys förvåning på hennes röst. Jag höll mina ögon stängda, för att slippa se hennes ansiktsuttryck. 

"You... You shook banana?" skrattade hon. Ett skratt exploderade ut, vänta va? Skakade banan? Lucy var sjuk. Allvarligt, riktigt, riktigt, skadad.

"You're sick! Ew!" skrattade jag. 

 

Jag sträckte mig efter en vattenflaska ifrån min väska, när jag fann den tog jag flertalet klunkar. Man kunde inte tro att det regnat tidigare, det var helt sinnessjukt varmt. En lång figur tornade upp sig framför mig, människans skugga föll på Lucy.

"Hey! Move." fräste hon.

"Okay, sorry." svarade den mörka rösten.
"Matt?" frågade Lucy.

"Yup."

"Oh god. I'm sorry. What are you doing here?" ursäktade sig Lucy.

"I'm here with Lucas. He'll be here soon I think, he went to buy some water."

"Okay. Have a seat!" sa Lucy glatt och klappade i sanden bredvid sig. Matt vek ut sin handduk och slog sig ner. Inte långt därefter kom även Lucas. Han slog sig ner bredvid mig med ett leénde.

"You want?" frågade han och höll upp vattenflaskan han nyss köpt.

"No thanks, I've got my own." log jag. Jag tyckte Lucy sa att vi skulle vara ensamma?

 

Jag nickade som 'okej' mot Jessy. Hennes vita tänder skymtades i det lilla leéndet hon gav mig. Det hade varit mycket enklare att hata henne om hennes tänder vart gula, bruna och några tänder saknades. Men så var inte fallet. Hennes blonda hår var uppsatt i en knut på huvudet, hennes läppar var hallonfärgade och ögonen intensivt blåa. Vem föll inte för henne? 

Det ända som fångade mitt intresse var dock hennes utseénde. Hennes kropp var fit. Jag gillade hennes personlighet också kanske, men hon hade dissat mig för Zayn. Jag var tvungen att vara Rayn trogen, blod är tjockare än vatten. Matt hade tydligen fallit för Lucy åtminstone, hon var schysst. Glad för hans skull helt enkelt. 

"We should get into the water!" föreslog Matt.

"Yeeees! Please, I'm sweating to death!" klagade Jessy. Hon var först med att resa sig upp. Lucy och Matt gav varandra en puss innan de reste sig, och sist jag.

"Come ooon, you lazy fuckers." retades Jessy. Hennes röst var lekfull. Jag flinade brett åt henne, sen sprang jag fram och lyfte upp henne. Hon tjöt till och började spratta.

"No. No. NO Lucas!" fick hon fram mellan skratten. Jag höjde bara på ögonbrynen och gick med bestämda steg till vattnet, där gick jag i tills vattnet var upp till min midja och sen kastade jag ut henne. Lucy och Matt skrattade åt henne, från deras plats där vatten mötte strand. Vågade de inte gå i längre? De stod och fnittrade, eller Lucy stod för fnittrandet, pussades och kramades. Nykära.

När Jessy kom upp till ytan gav hon mig långfingret. Jag kunde inte annat än skratta åt henne. Trots att jag kastat i henne för skojs skull, kändes det bra på ett elakt sätt. Lika bra att förbereda henne, Ryan skulle låta henne lida, det var en sak som var säker.

 

 

Zayn satt på stolen mitt emot mig och suckade. Argt bet jag ihop mina tänder och pressade samman läpparna.

"Why are you sighing?" fräste jag. Han ryckte till när jag pratade.

"Ehum, cause I really just wanna get the fuck out of here." hans tonfall liknade mitt, irritationen låg i luften.

"You'll get to leave soon." svarade jag, med en något lugnare röst. Zayn svarade inte, utan ryckte bara snabbt till på axlarna. Helst av allt ville jag köra en kniv genom hans hjärta här och nu, men jag var tvungen att hålla mig. Den lilla horan som han snart skulle komma att älska, skulle även ligga död på backen om ett tag. Om han bara visste.

"I wanna kill you." sa jag tyst. Det var jag, och inte drogerna, som talade nu. Drogerna var nog den ända anledningen till att jag fortfarande lät honom leva. De lugnade mig.

"Right back at ya." svarade han oberört. 

"I've never killed anyone." sa jag med höjda ögonbryn. Zayn fnös till och vände bort sin blick.

"I've only loved one person in my whole life. She was so beautiful." viskade jag med slutna ögon. Zayn fnös åter igen.

"You took her away from me." jag spände blicken i honom när jag uttalat meningen. Zayn svalde hårt, jag visste att detta samtalet skulle göra honom nervös. Han satt antagligen på nålar just nu. En knackning avbröt oss.

"Come in!" ropade jag. Carl och George klev in genom dörren.

"Here." sa Carl och räckte fram ett papper. De smög ut genom dörren och stängde den efter sig.

Jag kollade på pappret, nästa vecka skulle bli en jobbig vecka. På pappret fanns allt; det var människors beställningar. Där stod även alla deras uppgifter, såsom vart de bodde, vad de hade för familj osv. Varför vi hade koll på deras familjer och hem, var utifall någon inte skulle betala. Då fick de betala i mänskligt blod istället.

"It's funny." skrockade Zayn.

"What?"

"You're telling me you haven't killed anyone, and in your hand you've got like a list of people to kill." hans blick var mallig.
"But I'm not the one who kills them. So basically, I've never killed anyone. I don't want to get dirt on my hands." min blick var hård, kall.

"You know what, you can leave. I'll call you on Monday. I've got things to plan." log jag. Zayn nickade tacksamt och försvann sen ut genom dörren. Vänta bara, Zayn Malik.