They don't know about us, chapter twentyfive

Previously on They don't know about us:
"You're so cute when you're trying to seduce me." viskade jag lågt i hans öra. Han lyfte genast upp sitt huvud och kollade på mig. Han log snett och skrattade nervöst en gång.
"Cute? I'm not cute babe. I'm sexy." hans röst var lika låg som innan. "And what do you mean trying? I mean, it's working." han talade nu i sitt vanliga tonläge.
"It is?" frågade jag utmanande.
"Yeh." svarade han självsäkert.
"And how do you know that, Zayn?"
Han böjde sig ner mot mitt öra åter igen. 
"Because you're breathing heavily, babe."

 
 
Jag hade inte ens själv märkt hur min andning blivit tyngre. Han kollade på mig igen, han bet i sin underläpp för att inte börja flina bredare än vad han redan gjorde. Hans vackert bruna ögon låste fast min blick i hans. Jag tog mina armar runt hans nacke och pressade honom närmare, för att våra läppar sen skulle mötas i en passionerad kyss. Och passionerad, det var den. Minst sagt. En våg av elektricitet for genom min kropp. Han pressade, om möjligt, sitt skrev närmare mig. Hans handling fick mina läppar att sära på sig någon millimeter och släppa ut ett dovt stön. Antagligen precis den reaktionen han förväntade sig, då hans tunga mötte min kort därefter. Våra tungor lekte med varandra, innan Zayn drog sig undan. Han flyttade sig ifrån mig och la sig bredvid mig.
"Still not seduced?" frågade han med lekfull ton.
"You know, I could return the favor now." fortsatte han när han insåg att jag inte skulle svara på frågan. Jag rodnade genast och gömde ansiktet i mina händer.
"Babe." sa han tyst och lutade sig mot mig. Hans starka händer greppade tag i mina handleder och tog bort händerna ifrån mitt ansikte. Han kysste mig mjukt över halsen.
"Do you want me to return the favor?" viskade han lågt. 
Ja, det är klart som sjutton att jag ville det. Men aldrig att jag vågade erkänna det. Det skulle liksom vara konstigt att svara ja. Han slutade kyssa min hals och kollade rakt in i mina ögon. De vanligtvis guldiga ögonen, var nu mera mörka. Hans pupiller var vidgade och ögonen skrek av lust. Innan jag hann blinka var hans läppar mot mina, och inte långt därefter möttes våra tungor igen. Under tiden våra tungor brottades placerade Zayn en hand på min mage under linnet jag bar. Han drog löst med fingertopparna. Det var en kittlande, fast skön känsla. Hans hand vandrade neråt, tills den var på mitten av mitt lår. Hans fingrar ritade cirklar på jeansen jag bar. Våra läppar separerades, då hans vandrade mot min käklinje och sedan till den känsliga punkten under örat. Jag kunde höra mig själv släppa ut ett dovt stön, herregud vad hände med mig? Jag ville att den här stunden skulle fortsätta föralltid, samtidigt som jag ville att den skulle sluta direkt. Såna här situationer var helt nya för mig och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra riktigt. Hans hand for upp till linningen på mina byxor, där han vant knäppte upp knappen på mina jeans med en hand. 
"Take them off babe." viskade han upphetsat. Jag gjorde som han sa, men drog upp täcket över mina bara ben. Jag var alldeles för blyg för att visa mig själv i bara trosor. Mina jeans låg nu på golvet, och jag kunde inte känna mig mer obekväm. Jag hade dock samtidigt en känsla av trygghet. Situationen kändes bara ovan, inte obehaglig.  Hans hand vandrade upp över min mage igen, och hamnade utanpå min bh. 
"You are so beautiful." sa han tyst och kysste sen mina läppar. Hans hand vandrade sen ner mot mina lår, och drog cirklar på insidan av låret. Hans han närmade sig hela tiden tyget som skulle separera hans hand ifrån mina nedre delar. När han nådde tyget fortsatte han med samma sak; han ritade små cirklar med sina fingertoppar. Jag drog efter andan.
"Relax, Jess." hans ord lugnade ner mig och fick mig att slappna av.
Efter en stund var hans hand innanför mina trosor. Känslan var obeskrivlig och antagligen den bästa känslan jag någonsin känt. När han sedan stoppade ett finger inuti mig drog jag åter igen efter andan och spände min kropp.
"Relax." påminde han mig. Jag gjorde som han sa, och den där känslan jag beskrev tidigare? Glöm den, detta var hundra gånger bättre.
 
Efter att jag hade duschat av min kropp en snabbis, och Zayn hade vart på toa (jag hoppas han tvättade händerna...) bestämde vi oss för att laga mat. Jag hade satt på mig ett par pösiga mjukisbyxor och bytt ut linnet mot en stor hoodie. 
Jag stod vid spisen och gjorde american pancakes, vilket var lite av min specialité. Zayn dukade fram bordet. När alla pannkakor var stekta ställde jag fram tallrken som var full med pannkakor. Längtan efter mat var stor, så jag var inte långsam med att börja hugga in. Tillsammans med blåbär, hallon och sirap sjönk några pannkakor ner i min mage. Zayn skrattade lätt åt mig när jag tog den sista tuggan av min tredje pannkaka.
"What?" frågade jag med rynkade ögonbryn.
"Nothing." log han. 
Jag orkade inte ens fråga mer än så, han skulle antagligen bara ha sagt att jag var glupsk eller något. Det skulle han haft hundra procent rätt i. 
 
Efter att ha slappat i soffan i ex antal timmar åkte Zayn hem. Klockan var nu åtta och mina föräldrar skulle nog komma hem vilken sekund som helst. Bingo.
"Hello?" ropade mamma och pappa i kör.
"I'm in here!" ropade jag från TV rummet. Pappa gick till mig och omfamnade mig.
"How's your day been?" frågade jag.
"Great, thanks for asking honey." log pappa. 
"There's pancakes in the fridge if you're hungry."
"Oh. Actually I'm starved!" skrockade pappa och gick sin väg. Mamma kom in i TV rummet och nickade som hälsning. 
"I think I'm going to eat aswell." sa hon och blinkade med ena ögat. Okey, weirdo much, mamma?
 
LUCYS PERSPEKTIV
 
Hela familjen satt samlad vid matbordet. Det var en obekväm tystnad över oss. Pappa verkade full, och ändå satt han och drack vin till maten. Mammas ögon var röda. Dom hade bråkat. Jag var glad över att jag precis kommit hem. Jag petade lite med gaffeln på köttet som låg på tallriken. Vanligtvis skulle jag moffat i mig, men just nu mådde jag bara illa.
"You need to eat." sa mamma och log varmt.
"I think I might be sick." ljög jag.
"Oh. Go to your room then, I'll make some soup for you."
"Thanks." log jag och nickade ursäktande för att jag gick ifrån matbordet. Så fort jag börjat gå upp för trappen till mitt rum hörde jag hur pappa började skälla. Jag smällde igen min rumsdörr hårt och kastade mig på sängen. Hur hade min familj blivit så trasig? Ett par ensamma tårar föll för mina kinder, och jag lät sedan drömmarna omfamna mig.
 
"Lucy." hörde jag en välbekant röst säga samtidigt som den puttade lätt på mig. Jag slog upp ögonen, där stod mamma med en djup tallrik som det rök ifrån.
"I made you chicken soup." log hon. 
"Thanks mom." sa jag och tog emot tallriken. Jag ställde den på nattduksbordet. 
"I love you Lucy. Goodnight."
"Love you too mom. Goodnight."

Eftersom ni kommenterar så flitigt så får ni ett till kapitel här! :'D
Dear God, känns som att jag skriver ren porr. Fick önskemål via dv att ni ville ha det detaljerat so don't hate me. :3
Vad tycker ni om allt med Lucy förresten..? Vad tror ni kommer hända inom hennes familj? :/
7+ kommentarer för nästa del :3

Kommentarer
Postat av: Sara

Jag gillar inte hennes pappa :( men hennes mamma verkar bättre :) mer nuuuuuuuuu!!

2013-05-28 @ 20:46:05
Postat av: Lisa

sjuuuukt bra! MER MER MER!
jag tycker verkligen om lucys mamma, men jag hoppas att dom flyttar ifrån pappa eller nått...

2013-05-28 @ 20:58:17
Postat av: Julia

JÄTTEBRA!x

2013-05-28 @ 21:12:17
Postat av: ellinor

Åhh, stackars Lucy, tycker verkligen synd om henne. Annars är det jävligt bra! hehe :D xx

2013-05-28 @ 22:53:55
URL: http://onedirectionsfanfictions.blogg.se
Postat av: Emelie ^.^

More! :3

2013-05-29 @ 12:20:55
URL: http://betternow.blogg.se/
Postat av: Anonym

Meer ^.^

2013-05-29 @ 14:53:48
Postat av: Hanna

Sååå sjukt bra!!

2013-05-29 @ 18:12:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0