Jag släppte ut mitt hår från uppsättningen och borstade igenom det snabbt. Sen tog jag på mig en stor svart t-shirt, som nådde ner till hälften av mina lår. 

Jag hoppade till av förskräckelse när någon knackade lätt på mitt fönster. Vem fan knackade på mitt fönster, tjugo över tolv en tisdagkväll?

Med hjärtat i halsen vinklade jag långsamt persiennerna för att se vem som befann sig utanför mitt fönster. 

 

Klockan tio skulle vi infinna oss vid lacrosse-planen. Lärarna var noggranna med att pricka av att alla elever kom dit, trots att vi bara skulle kolla på matchen. Klockan var nu åtta. Jag slängde en blick på Lucy som låg utslagen i min säng. Japp, det var Lucy som knackat på min ruta föregående natt. Hon var full för fem personer, jag hade skrattat åt henne och frågat varför hon inte tog dörren. "I didn't want to wake up your parents." hade hon sluddrat. Det var större risk att dom skulle vakna av mina gnisslande fönster dock, någonting Lucy uppenbarligen inte tänkt på. Jag fnissade tyst när jag tänkte tillbaka på Lucys handlingar natten innan. Full eller inte - Lucy hade nog tagit fönstret ändå. Det var sån hon var. Spontan, galen och kärleksfull var nog tre ord som beskrev henne rätt bra.

Jag tassade ut till köket för att bre några mackor. På en bricka placerade jag ut två glas med juice, två ostmackor och två små skålar med yoghurt. Innan jag gick med brickan till mitt rum tog jag med en aspirin till Lucy också. När jag nådde mitt rum låg Lucy, som jag förväntat mig, fortfarande utslagen. Jag ställde ner brickan på mitt nattduksbord och skakade sedan lätt om Lucy.

"Lucy, wake up!" hon mumlade någonting ohörbart.

"Wake uuup!" upprepade jag, lite högre. Sömnigt gnuggade hon sig i ögonen och log.

"I made us breakfast." log jag.

"Oh, tha-" hon avbröt sig själv och satte handen för sin panna med en grimas. Jag sträckte fram den lilla tabletten och glaset med juice, Lucy tog tacksamt emot det och svalde. 

"Thank you." sa hon tyst.

"No problem."

 

Mätta och belåtna trängdes vi inne på toan medans vi borstade tänderna. Som tur var hade vi haft en oanvänd tandborste hemma, jag antog att Lucy kände sig lite ofräsch efter mängder med alkohol från kvällen innan, och nu även mackor, juice och yoghurt. Jag spottade ut tandkrämen i handfatet och sköljde noggrant tandborsten. Håret hade jag satt upp i en slarvig knut på huvudet. Jag gick till mitt rum och noterade att vädret var fint, så jag satte på mig ett par ljusa jeansshorts och en vit topp i spets. Lucy, som kände sig väldigt hemma hos mig, gick fram till min garderob och lånade en somrig kjol och ett slappt linne. Vi sminkade oss lite lätt, innan vi drog oss ut till busshållplatsen. Vi fick vänta i 10 minuter innan bussen kom. När jag klev på bussen insåg jag att jag borde ha uppskattat de 10 minuterna ute i friska luften. Inne i bussen kändes luften klibbig och varm, som att det inte gick att få ner den i lungorna. 

 

"GO WOLVES'!" skreks högt över hela läktaren. Det kändes nästan som att hela läktaren skulle lyfta. Det var eftermiddag nu, vad klockan var hade jag dock ingen aning om. Wolves, skolans lag, hade tagit sig till final och kunde sluta som sämst 2:a. Motståndarna var Tigers, som vunnit fyra år i rad. Lucas gjorde mål, hela läktaren skakade när alla reste sig och jublade högt.

"GOOO LUCAS!!!" skrek jag högt. Trots den pinsamma spänningen som pågått mellan oss i flera dagar, så var han faktiskt min vän. Och dessutom var jag tvungen att stötta vårat lacrosse-lag, inga tvivel.

 

"Ryan needs his money now." sa jag till mannen, som var i 25-års åldern. Hans kroppsbyggnad var liten och ögonen var illröda. Vad han hade tagit ville jag inte veta.

"P-p-please give me one more day.." bedjade han. Helst av allt ville jag bara be honom dra ifrån min åsyn. Skulle jag göra det skulle Ryan dock döda mig. Nervöst drog jag handen genom mitt hår.

"I can't do that." svarade jag vasst och kollade honom intensivt i ögonen. Mannen hade tidigare verkat hjälplös och liten, men något i hans blick ändrades. På något underligt sätt tycktes hans kroppsbyggnad bli större. De tidigare ihopsjunkna axlarna och den krokiga ryggen rätade på sig. Jag noterade hans spända knytnävar, och innan jag visste ordet av kände jag blodsmak, och sedan en smäll över tinningen. Han hade träffat min läpp med sin högra näve. Han försökte fly sin väg, men jag sprang efter med långa steg och greppade tag i hans arm. Mannen stannade till och kollade på mig med mörka ögon.

"I'll kill ya." spottade han. Jag flinade och lät ett lätt skratt lämna mina läppar, därefter knäade jag honom i skrevet. Mannen la sig ner på backen av smärtan.

"What's you name?" frågade jag kallt. Mannen svor några tysta svordomar och knep hårt ihop ögonen, av smärtan skulle jag gissa. När han inte svarade sparkade jag honom lätt på smalbenet.

"What's you name?" upprepade jag, med hårdare röst. Mannen drog orytmiskt efter luft.

"J-j-john."

"Okay, John. If you don't hand over the money, I will kill YOU." fräste jag hårt. John, som mannen hette nickade stumt. Han lyckades sätta sig upp, fortfarande i djupa smärtor, och han drog sedan upp sin plånbok från byxfickan. Han räckte över en bunt med pengar, som jag ryckte åt mig. Jag satte mig ner på huk bredvid honom och flinade.

"Thank you. And here's for hitting me." sa jag med en spydig ton, och sedan träffade min högre näve hans käkben. Jag reste mig upp, spottade bredvid honom och gick min väg. 

 

"Good job Zayn." log Ryan. Jag nickade stelt och kollade mig omkring - jag hatade detta stället. Jag skulle aldrig vänja min syn, eller näsa, vid det sunkiga utseéndet och lukten. Min underläpp sved lite, det verkade dock inte vara någon större fara.

"Got yourself into a fight?" frågade Ryan medans han räknade bunten med pengar.

"If I got myself into a fight? No, YOU got me into a fight." svarade jag med hög ton. Ryan skrattade och kollade på mig med kall blick.

"Watch you mouth, pretty." log han. Jag fnös till. Han räckte över en bunt med pengar till mig, jag nickade tacksamt och försvann snabbt ut ifrån det sunkiga huset. När jag kom ut i den friska luften andades jag tacksamt in den. 

 

"WHOOOOAAAA!!!" skrek hela läktaren när Matt gjorde det avgörande målet. Han kastade av sin hjälm och slängde ifrån sig klubban, och sprang med händerna i luften. Lagkamraterna sprang efter honom och hoppade på honom i en laglig kram. Läktaren fortsatte tjoa. Motståndarlaget, Tigers, gick med hängande huvuden. En av killarna från deras lag sparkade argt på backen. Jessy stog och hoppade och skrek, och innan jag hann reflektera över vad som hände hoppade hon på mig och kramade mig hårt. Jag kramade hårt tillbaka och skrattade. När Wolves kramats klart kollade Lucas på mig och Jessy och gjorde två tummar upp. Vi svarade honom med samma gest. Vi hade äntligen vunnit, efter att ha torskat mot Tigers i fyra år!

 

Jag, Jessy, Lucas, Matt och en till kille från laget, Adrian, bestämde oss för att åka till Johnsons' Corner för att fira. Johnsons' corner var ett trevligt litet, färgglatt fik. Jag slog mig ner längst ut vid bordet, bredvid Matt. Bredvid Matt satt Adrian, sedan Jessy och sist Lucas. 

"I can receive your orders." sa en kort och mullig svarthårig tjej. Hennes kinder var runda och tänderna kritvita. Hon var söt. Lucas började beställa, och hon tog sen emot våra beställningar enligt ordningen vi satt i.

"Chocolate milkshake please." log jag. Den mulliga tjej log och nickade. Hon gick sedan iväg och lämnade oss sittandes i tystnaden, som Matt valde att bryta.

"You look tired." flinade han och kollade på mig.

"Thank you. It's your fault." skrattade jag. Det var trots allt han som bjudit mig på alkoholen. Han skrattade tillbaka och la sin hand på mitt lår. Det pirrade till i magen och kinderna började hetta. 

 

Ett skratt lämnade mina läppar tyst när Lucas skröt om hur bra han och resten av laget spelat idag. Dom var grymma, inget snack om saken, men det var så typiskt Lucas att skryta. Jag drack upp det sista av min jordgubbssmoothie, och jag insåg att jag var den sista som druckit upp.
"Shall we leave?" frågade Adrian, och alla nickade till svar. 

 

Lucas släppte av mig och Lucy hemma hos Lucy. Vi hade bestämt oss för att bada i Lucas pool, så vi skulle hämta badkläder och sedan ta Lucys bil hem till Lucas.

"You can borrow this." sa Lucy och slängde fram en svart bikini åt mig. Överdelen var prydd med några nitar. Vi packade ner en varsin handduk i en stor väska, och sedan tog vi bilen hem till Lucas. Adrian, Matt och Lucas var redan i poolen, så jag och Lucy gick in på toan tillsammans och bytte om.

"Okey, look away now." fnissade jag när jag skulle ta av mig mina underkläder för att byta de mot bikinin. Lucy gjorde som jag sa och vände sig mot dörren. När jag var klar bytte vi plats, och hon bytte om. 

 

"Let's scare them." viskade Lucy till mig. Med förvirrad blick kollade jag henne. Hon pekade på killarna och jag såg hur de alla var i poolen med ryggen mot oss. Jag nickade och log gillande. Vi tänkte nog samma tanke. Vi fattade varandras händer och sprang sedan till poolen och gjorde bomben. När vi kom upp till ytan skrattade vi och såg killarnas förvånade miner. Adrian började skratta, och även Matt och Lucas. Retsamt började de stänka vatten på oss.

"We're already wet, so there's no point in splashing us." skrek Lucy. De slutade stänka vatten på oss.

"You're already wet?" frågade Matt och kollade på Lucy. Hon suckade åt honom, men han närmade sig sen och kysste henne.

"Euuuw!" utbrast jag och stänkte vatten på dom. "That's so disgusting." fortsatte jag, och Lucas och Adrian nickade instämmande. Lucy log generat när deras passionerade kyss var över. Att döma utav händelsen, så hade någonting hänt mellan de igår. Lucy hade en hel del att förklara.