They don't know about us, chapter fifteen part one

Previously on They don't know about us:
Det var sällan jag blev arg eller besviken på mina föräldrar, men just nu kunde jag inte känna mig mer bortglömd. Vad skulle jag göra nu? Pappa kunde inte heller köra till butiken som sytt upp klänningen, då mamma hade bilen. Jag kände gråten i halsen och försökte hålla emot, men ögonen tårades och sakta föll en tår ner för min kind. Argt sparkade jag till en av köksstolarna.
"Fuck, fuck, FUCK." fräste jag argt åt det ekande huset. Jag torkade upp de få tårarna som runnit. När jag blev arg blev jag samtidigt ledsen, av någon konstig anledning. Jag kom sedan på vad jag skulle göra; jag skulle fråga Zayn. Jag hade inget val, jag var ju tvungen att hämta min klänning.

 
Det hade inte krävts någon större övertalning för att få Zayn att skjutsa mig. Ingen övertalning alls faktiskt. Och nu satt vi i bilen påväg hem, min klänning var inuti den vita skyddsväskan som låg i mitt knä. Jag kände mig otroligt förväntansfull inför morgondagen, då jag äntligen skulle inviga klänningen. Det kliade i fingrarna nu, jag ville så gärna dra ner blixlåset på skyddsväskan och se klänningen. Ingen av mina vänner hade sett den, inte ens Lucy.
"What colour is the dress?" frågade Zayn. 
"I won't tell you." svarade jag med ett flin på läpparna. Han skrattade till och började trumma med sitt pekfinger på ratten. Efter en stunds tystnad skruvade han upp volymen på radion. 
"Oh my god, this song is so old!" skrattade jag.
"What song is it?" Zayn kollade på mig med rynkad panna. "Aaaah, I know this!" skrattade han sen. Han började nynna lite lätt.
"Let's talk about sex, baby." sjöng han sen och kollade på mig. 
"No thanks." skrattade jag.
"Let's talk about you and me. Let's talk about all the good things, and the bad things that may be. Let's talk about sex." fortsatte han sjunga, och han blinkade sen med ena ögat.
"Oh my god, stop!" skrattade jag och stängde av radion. Zayn grimaserade, det såg ut att vara ett försök till en förvånad min. Han brast ut i skratt sen.
"Ok, I'm sorry Jess." hans tonfall var väldigt överdrivet. Jag slog honom lätt på armen. Han var rolig att umgås med när han var såhär. Bättre sällskap kunde man nog inte ha, man kunde nog inte ha snyggare sällskap heller. Jag kom på mig själv med att stirra, så jag vände snabbt bort blicken från hans perfekta ansiktsdrag.
 
"Thanks for the ride home." sa jag allvarligt när bilen stannat utanför mitt hus. 
"Anytime." log Zayn tillbaka. Han knäppte upp sitt bilbälte och hoppade ur bilen, och sprang sedan runt till min sida och öppnade dörren. Jag himlade med ögonen.
"I know how to open a door." suckade jag. 
"But I like doing it for you."
Jag klev ur bilen och log lite lätt, skulle man bara säga hejdå nu eller?
"Ehm, bye I guess." jag började gå mot huset, men en stark hand tog tag i min arm.
"No kiss?" de bruna ögonen kollade in i mina, och hans grepp om min arm mjuknade och tog tag i min hand istället. Hans panna föll i djupa veck medans han väntade på en reaktion från mig. Jag tog ett steg närmare, innan Zayn till slut fick avståndet mellan oss att försvinna. En mjuk kyss placerades på mina läppar.
"See you tomorrow." sa han sedan tyst och log, innan han försvann in i sitt fordon igen.
 
TISDAG
 
LUCYS PERSPEKTIV
"Lucy, a little help over here please!" Jessys röst skrek efter hjälp, från andra sidan idrottshallen. Jag vände mig mot henne, och såg att hon hade en del problem med banderollen. Jag började springa över idrottshallen för att hjälpa henne. När jag nått halvvägs såg jag att Lucas kommit till undsättning istället, jag stannade och flåsade till. Japp, så dålig kondition hade jag. Jag studerade Lucas och Jessy, där stod de på en varsin stege och försökte få upp den stora banderollen. Till slut lyckades dom. SENIOR PROM 2013 stod det med stora bokstäver. Det var lite ofattbart. Efter alla dessa år skulle jag äntligen ta examen, och balen var ju någonting alla tjejer minst sagt längtat efter. Killarna hade nog också gjort det, dock ville dom inte erkänna det. Alla som gick sitt sista år hjälptes idag åt inför balen. Det ända roliga med balen var nog egentligen att få bära sin balklänning, och sen dansa. Bålen skulle vara alkoholfri, såklart. Med lite tur skulle nog någon spetsa den dock. 
Jag återgick till mitt arbete, vilket var att blåsa upp massor av ballonger i färgerna vit, rosa och blå. Jag var glad över att jag tilldelats en ballongpump, annars skulle antagligen mina lungor spruckit.
 
"I'll be here around half past eight. Can't wait to see your dress!" fnittrade Jessy.
"Me to. Can't wait to see yours!" log jag och omfamnade henne. 
Jag började stega mot min, eller ja, familjens bil som stod parkerad utanför skolan. Mamma satt i bilen och vinkade glatt. Jag satte mig med en duns i det lilla bilsätet. Bilen gav ifrån sig ett hemskt ljud när mamma startade motorn och började köra.
"How was your day?"
"It was ok. I blew up like thousands of balloons." suckade jag. Mamma skrattade och klappade mig på knäet.
"It'll be worth it. It's probably going to look amazing tonight!" skrattade hon. Jag nickade instämmande, jag hade höga förväntningar på kvällen. 
 
JESSYS PERSPEKTIV
Jag blundade medans jag drog på mig klänningen jag skulle bära ikväll. 
"MOM!" skrek jag så högt jag kunde, och mamma for till mitt rum.
"Can you pull up the zipper?" frågade jag, fortfarande med stängda ögon. 
"Ofcourse honey. But why's your eyes closed?" skrockade hon fram. Ja, varför blundade jag egentligen?
"I don't know. It feels good." skrattade jag medans mamma drog upp dragkedjan. Jag öppnade ögonen och gick fram till min spegel. Det ljusrosa tyget var alldeles underbart. Klänningens byst var beklädd med silvriga stenar, och satt tight. Resten av klännigen föll i vackra vågor.
"You look amazing." sa mamma tyst. Jag vände mig om och mamma omfamnade mig.
"Watch my hair!" skrattade jag. Mamma mumlade något ohörbart, och sen försvann hon ut ifrån mitt rum. Klockan var bara någon minut innan åtta, så Zayn skulle vara här vilken minut som helst. 
"Jessy!" ropade min pappa från hallen, det var antagligen Zayn som anlänt. Mycket riktigt, där stod han vid dörren. Han bar en svart kavaj, en svart skjorta och ett par svarta jeans.
"You look amazing." utbrast han när han såg mig. Jag log stort till svar. Jag satte på mig skorna jag skulle ha, ett par vita skor med hög klack, även dom hade stenar på sig precis som klänningen.
"I have to take a picture of you!" utbrast mamma.
"Mom.. please.." suckade jag. Hon ignorerade mig och iprincip puttade mig till Zayn. Trots klackskorna var jag kortare än honom.
"Smile!" sa mamma innan en blixt ifrån kameran avfyrades. 
 
Vi anlände till skolans idrottshall, som var nersläckt med ballonger över golvet. Hög musik spelades, och antingen så dansade folk eller så satt dom och åt snacks av olika slag. Jag fick syn på Lucy, som stod och pratade vid Matt. Hennes klänning var otroligt vacker, den liknade min lite grann, fast den var mörkblå med ett glansigare tyg.
"Lucy!" ropade jag och for fram till henne.
"Oh. My. God. Your dress is amazing!" utbrast hon när hon såg mig.
"I was about to say the same!" fnissade jag. Zayn slöt upp bakom mig.
"Hi Zayn." sa Lucy och log, något påträngt. 
"You know my name?" frågade han och log lätt. Lucy blev lite röd om kinderna, hennes blick vändes till Matt.
"This is Matt!" sa hon, i ett försök till att glömma bort den pinsamma stunden. "And this is Zayn." fortsatte hon när hon hade Matts uppmärksamhet.
"I know." spottade Matt. 
"Uhm, we'll go and have a drink. See you later." ursäktade Lucy och försvann in bland folkmassan som stod ute på golvet. 
"That was.. awkward." viskade Zayn. Jag nickade instämmande. Hoppas bara att vi inte skulle stöta på Lucas.
 
På den lilla scenen som var placerad i idrottshallen klev rektorn upp. Han pratade om massa vanligt tråkigt babbel, och informerade oss sedan om att det var dags att dansa vals, för alla som hade en partner det vill säga.  Musiken startade och jag kollade på alla som gick ut på dansgolvet. Zayn harklade sig, jag vände mig mot honom och såg att han sträckt ut sin hand.
"You don't have to." sa jag blygt.
"Yes I do! C'mon now." svarade han uppmuntrande och drog med mig ut på dansgolvet. Han tog sin högra arm och placerade den vid min midja, och jag lyfte upp min vänstra till hans axel. Det förvånade mig att han var så duktig på att dansa.
"You know how to dance?" frågade jag förvånat.
"Well, actually a friend of mine teached me yesterday." svarade han med ett flin.
"Seriously?" 
"Yes." Jag log brett, han hade lärt sig dansa på en dag, för min skull. Generat kollade jag ner i golvet. När jag kollade upp igen lägger jag märke till hur Zayns ögon ser alldeles svarta ut. Jag känner en knackning på min axel, och vänder mig om.

5 kommentarer så kommer part 2 c: <3

Kommentarer
Postat av: Emelie ^.^

More! :D

2013-05-11 @ 08:48:23
URL: http://betternow.blogg.se/
Postat av: Hanna

Sjukt bra! Meeer :))

2013-05-11 @ 09:39:29
Postat av: Ida

MAN KAN INTE SLUTA SÅDÄR KVINNA!! Måste veta vem som knackade på axeln!!

2013-05-11 @ 10:03:05
Postat av: Linnea

Så sjukt bra, meeeeer nuuuuuuuu!!

2013-05-11 @ 10:17:03
Postat av: Lisa

MEEER! :D

2013-05-11 @ 17:00:39
Postat av: påawofi

så otroligt bra ! skriv mer ! :c <3

2013-05-11 @ 18:22:00
Postat av: Louise

INTE SNÄLLT ATT AVSLUTA SÅ! Så galet bra, hoppas inte Lucas ställer till med något trubbel!

2013-05-11 @ 22:41:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0