Undrar om jag skulle be Zayn hämta mig? Inte på grund av det vi nyss sms:at om, men på grun utav situationen hemma. Jag gjorde inte direkt någon nytta sittandes på mitt rum. Jag hade dessutom en stark känsla utav att det skulle vara såhär några dagar till. Äsch, varför inte?

 

"Helloooo." svarade han.

"Hi. Can you pick me up?"

"You're so horny Jessy." skämtade han.

"Shut up!" skrattade jag. "No, it's .. weird at home."

"Oh, I understand. I'll be there soon."

"Thank you. Bye."

"Bye babeee."

---

 

 

Zayn låg snarkandes bredvid mig. Jag å andra sidan kunde inte somna. Många tankar for runt i huvudet. Jag hade bott hos Zayn i några dagar. En gång hade jag åkt hem för att hämta kläder, men inte mer än så. Mina föräldrar var besvikna och något irriterade, men det visade dom inte. Inte irritationen iallafall. Jag drog med tummen över displayen på min mobil och den började lysa när jag tryckte på knappen, 02:43 var klockan. Jag hade försökt somna flera gånger, men det gick bara inte. Mina ögonlock kändes tunga och det lätta regnet som föll mot fönstret var väldigt avslappnande, men trots maximal avslappning och trötthet gick det bara inte att sova. Med en suck reste jag mig försiktigt upp ur sängen. Zayn gav ifrån sig ett hummande och vred på sig, men började åter igen snarka. Lättväkt var han då inte.

Jag gick in i köket där jag fyllde ett stort glas med juice. Med en duns slog jag sen ner mig på soffan. Jag startade TV:n, som genast gick igång på hög volym. Stressad fumlade jag efter kontrollen som jag lagt på soffbordet för att sänka ljudet, för att inte väcka den sovande killen i rummet bredvid. I allt mitt fummel lyckades jag spilla ut all juice. Duktigt Jess.

 

"What are you doing?" frågade en nyvaken röst. Jag vände mig om, där stod Zayn i dörröppningen. Jag torkade upp det sista av den spillna juicen.

"Uhm, I was being clumsy.." suckade jag och nickade mot juicelgaset, och sedan trasan. Zayn fattade vinken och nickade långsamt.

"It's almost three o'clock, why are you awake?"

"Can't sleep." svarade jag med trött röst. Jag gick förbi Zayn i dörröppningen och gjorde rent disktrasan i diskhon.

"Why not?" herregud, varför vad han så frågvis?

"I don't know. I just can't." en lätt irritation hördes i min röst.

"Oh, sorry babe."

Jag gick förbi honom igen, för att stänga av TV:n och hämta det numera tomma juiceglaset. Att sätta sig vid TV:n kändes inte lockande längre, tröttheten och den spillna juicen sänkte mitt humör. Zayn granskade mig från dörröppningen fortfarande. När jag sköt iväg en mördarblick skrattade han till och sedan drog han sig mot sovrummet igen. Han visste att jag inte menade att vara bitchig, därav skrattet. Jag sköljde ur glaset snabbt och ställde in det i diskmaskinen.

 

"I'm sorry." viskade jag när jag kröp ner i sängen igen.

"It's alright. I know how it is to be tired, but not able to sleep." Hade jag verkligen en så förstående och underbar pojkvän? Jag pussade honom slappt på kinden och kröp sedan ner tätt intill honom, och jag lyckades slutligen somna.

 

"Wake uuup!" utbrast en hög och glad röst. Min syn var suddig, så jag gnuggade mig i ögonen tills jag lyckades se klart.

"It's two o'clock." informerade Zayn. Hade jag sovit så länge? En suck lämnade mina läppar och jag sträckte mig efter mobilen. Zayn skrattade lätt innan han lämnade rummet.

 

"Haaai :) Can I visit you some day? Lack of friends over here haha.. x" jag skrattade svagt åt smset, stackars Lucy.

 

"Jeeesss :) Hang out with me tomorrow pleeeaase :)"

 

 

När jag svarat på smsen lyckades jag kräla mig upp ur sängen och dra på mig ett par mjukisbyxor. Mobilen gled ner i fickan på de gråa slappa byxorna. I köket tog jag en skål fylld med yoghurt, en stor sked och sedan slog jag mig ner i den mjuka soffan framför TV:n. Zayn stod i duschen, gissade jag. Mobilen vibrerade i fickan, något som fick mig att sucka djupt då jag var tvungen att vrida på mig för att lyckas få upp den.

 

 

Okej, då var det löst då. Jag svarade snabbt med att hon var välkommen när som helst, för min del. 

 

 

Jag drog några snabba drag med mascaran över mina redan mörka ögonfransar. Egentligen visste jag inte varför, för som sagt, jag hade redan mörka ögonfransar. Jag kände heller inget behov utav att sminka mig inför Lucas. Men ibland var det bara kul att sminka sig, antar jag. 

"Bye!" ropade jag efter mig.

"Bye!" ropade Zayn samtidigt som jag stängde dörren efter mig. 

Jag sprang ner för trapporna, och ute på parkeringen skymtade jag Lucas bil. När jag steg ut ur trapphuset slog den kalla luften emot mig. Jag drog tjocktröjan lite närmare kroppen och huttrade till. När Lucas fick syn på mig startade han bilmotorn med ett brumm. Jag sprang de sista stegen till bilen och log sedan brett åt min blonde vän.

"Hi Lucas!" hälsade jag glatt samtidigt som jag knäppte fast bältet.

"Hey Jess!" svarade han i samma glada ton. Han drog handen genom det blonda, stylade håret innan han körde iväg. 

"So, what are we going to do?" frågade jag nyfiket. Lucas skrattade till och kollade till på mig snabbt, för att sedan vända blicken mot vägen igen.

"Tell me!" bönade jag.

"Always so curios." skrattade han. 
"Always so secretive." muttrade jag med ett skratt som bubblade upp inom mig. Lucas skrattade bara till.

 

Lucas drog med handen genom håret nervöst flertalet gånger, och satt och vred fingrarna runt ratten frenetiskt. Han grepp om ratten hårdnade ibland, och sedan slappnade han av och djupa andetag kunde höras. Vad det var med honom ville jag gärna veta.

"Seriously, where are we going?" frågade jag efter en stunds tystnad. Vi åkte nu på en liten väg som kändes lite avsides. Lucas svarade inte på min fråga, utan grep hårdare tag om ratten.

"Lucas!" utbrast jag med ett litet skratt. Egentligen var jag nervös, vad gjorde han? Han var en av mina bästa vänner, så det kanske var dumt av mig att känna mig nervös, men min magkänsla bad mig att kasta mig ur bilen och springa så fort jag kunde. Men jag var antagligen bara nojig. Han hade säkerligen någon trevlig överraskning för mig, eller liknande.

Lucas bromsade till slut in bilen. Vi hade inte åkt så länge på den lilla vägen, men omgivningen gjorde att det kändes kusligt. På min sida stod en rucklig villa. Jag kollade på den ett tag, och sedan kollade jag med en frågande min på Lucas.

"Where are we?" frågade jag med rynkade ögonbryn. Lucas blundade och svalde hårt. Han öppnade ögonen efter några sekunder och drog in ett djupt andetag.

"I'm sorry Jessy." sa han tyst.

"What?" frågade jag. Vad menade han?

"I really am." fortsatte han. Hans blick var fäst på mig, men för några sekunder kollade han bakom mig.

"Bye." sa han tyst och kollade bort. Jag fortsatte kollade på honom med en underlig blick. Vad i helvete var det med honom? Jag vände min blick ifrån Lucas och kollade mot den ruckliga villan igen. Nu förstod jag vad Lucas kollat på dom där få sekunderna. Utanför bilen stod Ryan och två okända män med breda flin på läpparna. Vad fan var det som hände? Ryan slet upp bildörren och skrockade högt. Han sträckte sig över mig och knäppte loss bilbältet. Jag blev handlingsförlamad, jag bara satt där. Helt tyst och stilla.

"Good job Lucas." orden Ryan uttalade lät som smuts när de lämnade hans mun. Jävla Ryan. Jävla Lucas. 

Ett par starka armar släpade ut mig ur bilen.

"What the fuck is this?!" lyckades jag skrika argt. Det var först nu en adrenalinkick satte igång. De två okända männen tog tag i mig, medans Ryan gick framför och skrockade lågt. De styrde mot den äckliga villan. Jag hörde en bil som åkte iväg bakom oss. Lämnade Lucas mig som en påse skit? Jag stretade emot så gott jag kunde, men det var omöjligt för lilla mig mot de två starka männen. När vi kom in i villan rynkade jag äcklat näsan. Tapeterna hade flottfläckar överallt, och det luktade något förfärligt. De släpade mig genom hallen och kastade sedan in mig i ett litet rum.

"The fuck is this?" skrek jag med skakig röst. Ryan gick med långsamma steg och ställde sig framför mig. Hans flin blev ännu bredare, om möjligt.

 

"This, my friend, is your nightmare." väste han lågt.

 

SMACK. Det blev svart.