Jag stretade emot så gott jag kunde, men det var omöjligt för lilla mig mot de två starka männen. När vi kom in i villan rynkade jag äcklat näsan. Tapeterna hade flottfläckar överallt, och det luktade något förfärligt. De släpade mig genom hallen och kastade sedan in mig i ett litet rum.

"The fuck is this?" skrek jag med skakig röst. Ryan gick med långsamma steg och ställde sig framför mig. Hans flin blev ännu bredare, om möjligt.

 

"This, my friend, is your nightmare." väste han lågt.

 

SMACK. Det blev svart.

 

Jag hummade lågt och satte min högra hand mot sidan av huvudet, där värken kom ifrån. Det sista jag kom ihåg var en knytnäve som fick mig att slockna. Det illaluktande rummet jag befann mig i var litet och trångt. I rummet fanns en byrå, en fåtölj och en liten säng. Rummet såg mer ut som ett förråd, där man tryckt in lite möbler, då det inte ens fanns ett fönster. När jag faktiskt insåg vad som hade hänt, reste jag mig hastigt och började känna i mina fickor efter min mobil. Självklart fanns den inte där. Panik byggdes upp inom mig, mina andetag blev skakiga. Jag gick fram till den slitna trädörren och började rycka i handtaget. Det var låst, såklart. Salta tårar började rinna ner för mina kinder.

"Hello?" skrek jag och bankade hårt på dörren. Tunga steg började gå i rask takt mot dörren. Låset vreds om och handtaget trycktes ner. På andra sidan fann jag ingen annan än Ryan. 

"You're awake!" log han brett. Han klev in i rummet och stängde och låste dörren efter sig. Nyckeln la han ner i sin ficka på jeansen.

"W-what do y-you want?" frågade jag med skakig röst. 

Han tog ett steg framåt, jag backade genast undan, vilket gjorde att jag stötte in i byrån som fanns i rummet.

"Zayn hasn't told you anything about me?" hans flin blev brett och ett högt skratt skar i luften.

"N-no.. I know that he works for you."

"So he didn't tell you he fucked my girlfriend and then he killed her?" hans ögon blev mörka och låste fast min blick i hans. Jag drog efter andan i chock, mina händer började darra. Han måste ljuga.

"B-but why kidnap me?" Ryan skrattade till igen, drog handen genom skäggstubbet och kollade sedan på mig.

"You hands are shaking." konstaterade han. Som att jag inte redan visste det.

"Back to your question, I'm planning to do the same thing with you, as he did with with Miranda." han nickade långsamt samtidigt som han uttalade meningen.

"Miranda?" 

"My girlfriend." svarade han snabbt. "Or, my ex-girlfriend." tillade han med ett tomt skratt. Hans blick vandrade ner till golvet, för första gången så verkade det finnas några känslor inom honom som gjorde att han blev svag, åtminstone för några sekunder. En adrenalinkick sattes igång och gav mig modet till att kasta mig fram. Jag lyckades få tag i nyckeln som vilade i hans jeansficka. Jag kastade mig den sista metern mot dörren och försökte skakigt få in nyckeln i låset. Det gick. Jag vred om och smällde upp dörren. Det var först nu Ryan förstod vad som hände. Jag sprang så fort mina ben bar mig, men hans långa ben gav honom en stor fördel. Han fick tag i min handled och ryckte mig snabbt åt hans håll. Jag skrek ut i smärta när handleden vreds runt. Hans släpade in mig i rummet och puttade ner mig på golvet.

"Don't try anything, slut." spottade han argt. Jag vågade inte möta hans blick.

"Look at me." beordrade han. Motvilligt höjde jag mitt huvud och mötte de iskalla ögonen. Min handled bultade av smärta. Han fortsatte stirra på mig i flera sekunder, sedan ryckte han åt sig nyckeln och gick ut och låste dörren. Jag brast ut i gråt, hejdlöst.

 

 

När klockan börjat närma sig tio på kvällen, och Jessy varken svarade på mina sms eller samtal spred sig oron i kroppen. Hennes mobil hade varit avstängd i flera timmar nu, det var inte likt henne. Jag litade inte alls på Lucas. Någonting stod inte rätt till, jag kände det på mig. Jag gick ut på den lilla balkongen och drog fram en cigarett, i ett försök till att lugna ner mig själv. Jag hörde sedan mobilens välbekanta ljud skrika inifrån lägenheten, vilket fick mig att direkt fimpa ciggen, som inte ens var halvrökt. 

 

 

Jag läste sms:et om och om igen. Skämtade hon? Plötsligt var det inte bara oro som kändes inom mig, utan även irritation. Hon måste driva. Sådär skulle inte Jessy göra. Nog för att han var hennes vän, men hon visste mycket väl om hur mycket jag ogillade honom, varför skulle hon då sova hos honom, 'blinkgubbe'? Hon visste även att jag hade hett humör. Nej, hon skulle bara inte skriva så. Jag bestämde mig för att genast åka hem till denna Lucas. För att hämta hem min flickvän. 

 

Jag parkerade vid trottoarkanten, utanför den stora uppfarten. Sist jag var här måste varit första gången jag träffade Jessy. När hon föll på mig från trappen. Jag flinade för mig själv åt minnet, samtidigt som jag med raska steg tog mig fram mot dörren. Jag knackade hårt och bestämt.

"Hi!" Lucas öppnade dörren med ett stort leénde, men när han såg att det var jag som stod där utanför försvann leéndet snabbt. Jag skulle försöka hålla mig i skinnet.

"Tell Jessy that I'm here." sa jag kallt. Lucas kollade på mig med frågande blick.

"Jessy?" frågade han. Han såg.. nervös ut.

"She wrote me a text, she wrote that she was going to sleep here." Jag hade svårt att hålla mig i skinnet. Jag visste ju att hon var här, varför skulle han spela så dum?

"She's not here, dude.." hans blick undvek min.

"Then where the fuck is she? You picked her up at my place." fräste jag. Lucas backade ett steg när han hörde irritationen i min röst.

"I-i don't know."

"You don't know? She was with you."

Lucas tog ett djupt andetag med slutna ögon. Min blick föll ner till hans nu knutna nävar. Samlade han mod för att smälla till mig? Mycket riktigt, det gjorde han. Hans högra näve samkade kraft och slogs sedan genom luften, emot mig. Lyckligtvis hann jag få tag runt hans handled. Jag hade inte längre tid för att vara snäll. Jag puttade honom bakåt, och klev in i hans hus. Lucas åkte in i väggen bakom honom, och jag var inte sen med att sätta armen mot hans hals. 
"Where the fuck is she?" viskade jag. Lucas skrattade till.

"She is.. unsafe.." viskade han tillbaka. Det var då jag fattade. Såklart Jessy inte hade skrivit sms:et. Det var Ryan.

 

 

Efter ett samtal med en mycket upprörd Lucas som ringt och förklarat att Zayn varit där och betett sig hotfullt, visste jag att det var dags att dra vidare. Han visste att Jessy befann sig här. Varför jag hade skickat det där sms:et från Jessy's mobil var mest för skojs skull. Jag gillade att leka lekar. Enligt Lucas hade Zayn åkt iväg i en väldig fart, så vi var tvungna att snabba oss på. Jag låste upp rummet där min fånge befann sig. Hon satt ner på golvet, med smink rinnande ner för hennes kinder.

"It's time to go." sa jag högt. Hon kollade upp på mig med avsky i sin blick.

"W-where?" lyckades hon få fram mellan snyftningarna.

"Just come with me."

Hon reste sig inte upp, och jag var inte den typen som frågade två gånger. Jag tog tag i hennes ömma handled och ryckte upp henne på fötter. Hon skrek högt.

"Shut up!" varnade jag henne. Hon tystnade. Jag placerade en puss på hennes panna.

"Good girl. Now, come with me, love."

 

Jag måste erkänna att till och med jag var lite nervös när vi åkte på den smala grusvägen ifrån mitt boende. Skulle vi möta Zayn här vore det kört. Till min stora lycka var det lika öde som vanligt. När vi kom ut till den första korsningen mötte vi honom dock. Jag trampade ner gasen i botten, och körde mot det röda ljuset. Mitt agerande fångade Zayn's uppmärksamhet, då han försökte komma efter oss. Men jag hade lämnat något slags kaos efter mig, i korsningen, då alla bilar stod huller om buller. Det var omöjligt för Zayn att ta sig fram.

 

 

Ryan hade haft en tygkasse över mitt huvud, och jag tror jag satt i skuffen i den illaluktande bilen. Efter någonting som kändes som flera år stannade bilen äntligen in. Rädslan kändes ända ut i fingertopparna. Någon slet ut mig ur bilen och började leda mig framåt. Jag kände att vi gick på asfalt, och det luktade bensin. En gnisslande dörr skjöts upp, och vi gick sedan framåt. Bakom mig hörde jag hur dörren gnisslade igen, igen. Tygkassen drogs av ifrån mitt huvud.

"Welcome to your new home!" utbrast Ryan. Han log brett och slog ut med armarna. 

"Please, just let m-me go." bad jag. De två hjälpredorna skrattade högt, Ryan fortsatte bara le.

"No. You will stay right here for the rest of your life. With that said, not so long." hans flin äcklade mig. Han njöt av det här. Ryan gav sina medhjälpare en blick och nickade sedan mot dörren. De lydde hans blick och gick därifrån.

"I was thinking.." började han, samtidigt som han närmade sig. Han strök med lätta fingrar över min kind. Rysningar gick längs min ryggrad, men inte av den bra sorten.

"Since Zayn fucked my girlfriend.." han förflyttade sin hand ner till min midja. Jag försökte backa iväg, men istället tog han tag med båda händerna, och höll fast mig. Hårt.

"I can fuck you." Jag bet ihop hårt, min underläpp började darra. Jag ville hålla in tårarna. Jag ville sparka honom, skrika, slåss. Men jag stod fast. Jag kunde inte röra mig.