"You think this is a game?" frågade Ryan. 

"Yes, I mean, isn't it?" svarade Zayn kaxigt. Ryan klev fram några steg, och skymde inte dörröppningen lika mycket nu. Jag kunde se Zayn's ansikte. 

"No." sa Ryan lågt. Han tog en paus, och ryckte med axlarna. "This, is my revenge." 

Ryan's pistol riktades mot mig, och efter en hög smäll kände jag en outhärdlig smärta vid revbenen.

---

 

 

Jag kunde inte hjälpa det, jag hamnade i automatik på rygg skrikandes i smärta. Med min högra hand satte jag handen över revbenen på den vänstra sidan. Jag kände något klibbigt mot mina fingrar, och insåg att det forsade blod. Min andning kändes tung och ansträngd. Samtidigt som jag försökte stoppa blödningen, var det svårt då min högra handled var öm efter Ryan's hårda tag. Jag försökte tänka på att andas rytmiskt, men utan att kunna hindra det så andades jag konstigt. Var det nu jag skulle dö? Så många tankar hann vandra genom mitt huvud på millisekunder. Zayn hade dödat två män utan att ens tveka, hade han dödat denna Miranda också? Mina tankar var höga. Jag vred och vände på mig, men smärtan kändes inte bättre någon gång. Min syn blev suddig och ibland dubbel, men jag försökte hålla mig vid medvetande. Min instinkt bad mig att hålla mig vaken.

 

 

"Look at poor little Jessy..." flinade jag mot Zayn. Hans ögon var mörka, fyllda av hat. Han bröt inte ögonkontakten med mig.

"She's in deep pain." fortsatte jag, men han behöll ögonkontakten och sa inte ett ord. Han förstod att jag bara ville få honom ur fokus, för att sedan göra ett drag. Han var smart, men det visste jag redan. Det gällde att vara listig. Jag backade några steg, in mot skjulet.

"I pray to God that she won't die.." sa jag tyst, med samma flin. Zayn bet ihop hårt, det hade visst en liten effekt på honom. Jag backade ytterligare ett steg in mot skjulet, då höjde Zayn sin pistol. Jag skrattade till tomt en gång. 

"Shoot me, Zayn." Hans hand började darra, antagligen för att han spände sig så mycket för att hålla sig i skinnet. 

"Fuck you Ryan." fräste han.

"Pull the trigger, pussy." utmanade jag honom. Och det var precis vad han gjorde. Jag blinkade till, men ingenting hände. Inget skott, ingen kula, ingen smärta. Pistolen var oladdad nu. Detta förändrade situationen, rejält. Det gav mig ett stort övertag. Jag skrattade till åt Zayn's pinsamma misslyckande, vände mig sedan om och gick fram till den lilla kroppen som låg inne i skjulet och blödde. Hennes ansikte var blekt och hennes händer darrade. Jag tror inte ens hon märkt att jag var där, förrän jag satte mig på huk bredvid henne. Jag strök henne försiktigt över kinden, vilket fick henne att hoppa till. 

"Leave her alone!" röt Zayn argt, och tog några steg in i skjulet. Jag höjde pistolen och riktade den mot Jessy.

"One more step Zayn, and she'll be gone forever." varnade jag. Zayn stannade genast och backade ett steg, och drog sedan en hand genom sitt hår. Han bet i sin läpp, det syntes tydligt att han kände sig upprörd och stressad över situationen. 

 

 

Vad fan skulle jag göra? Ett oladdat vapen mot ett laddat. Tjejen jag älskade låg på marken och skrek och grät, med blod rinnande från sin kropp. Här stod jag, och såg på när hon kanske skulle dö. 

"Let me take you out of here." sa Ryan, och placerade sedan sin ena arm under hennes ben och den andra bakom ryggen på henne, sedan lyfte han upp henne. Jessy började sparka med benen och försöka ta sig loss, men hennes kropp var för svag

"Bye Zayn." hånflinade han när han gick förbi mig, mot sin bil. Det här fick inte hända. Han fick inte ta henne ifrån mig. Utan att riktigt tänka igenom det jag gjorde började jag springa efter honom. Han hade redan nått bilen, men vände sig om när han hörde mig bakom. 

"Let her FUCKING go!" skrek jag. Min oladdade pistol slog jag hårt i hans huvud, vilket fick honom att släppa Jessy för att ta händerna mot sitt huvud. Jessy landade på ett gammalt däck som låg och skräpade på marken, det kunde knappast vara smärtfritt. 

Innan Ryan hann göra ett drag flög jag på honom och lyckades få tag i pistolen. Vi stod och ryckte i den, Ryan försökte så gott han kunde att inte lämna över den till mig. Klumpigt gjort av honom, råkade han avfyra en kula. Det small till, och sedan släppte Ryan pistolen och hoppade runt på ett ben. Han hade träffat sin fot. Jag kunde inte låta bli att skratta hånfullt. Jag backade snabbt undan från hans räckvidd och siktade med pistolen mot Ryan's huvud. Avskummet förtjänade inte att leva. Han hade utsatt så många människor för smärta och misär. Han hade dragit in, jag vet inte hur många, i drogträsket. Han hade dödat folk, och sedan låtit hans marionettdockor få skulden. Så länge hade jag varit i hans järngrepp, men det var dags för mig och alla andra att bli fria från honom.

"Any last words?" frågade jag kallt.

"Yeah." började han. Han stod nu lutad mot sin bil, för att avlasta sin skadade fot. "I hope you die." fortsatte han.

"Oh, I will. Just not today." skrockade jag kallt tillbaka. 

"Z-zayn. Don't d-do it." bad Jessy snyftandes. 

"He deserve to die." fräste jag tillbaka, utan att ens kolla på henne. Jag fick inte bli svag nu.

 

 

Ett skott avfyrades. Jag vet inte hur många skott jag hört avfyras idag. Eller hur många kroppar jag sett ligga livlösa på marken, men nu låg även Ryan's kropp på marken. Var Zayn såhär farlig? Hade jag varit så blind? Var detta killen jag älskade? Jag älskade en mördare. En kallhjärtad mördare. Han raderade folks liv. Mina snyftningar blev djupare. Jag drog in djupt efter luft, men det tog stopp. Skottskadan värkte mer nu än någonsin. Och handleden. Och skuldran, efter fallet på däcket, som jag dessutom fortfarande låg på.

"Come, babe." sa Zayn tyst. Pistolen placerade han mellan sina tänder, och sedan lyfte hans starka armar upp mig.

"Let go of me, Zayn." bad jag med tårarna rinnandes. Han ignorerade mig och började gå ifrån brottsplatsen. 

"My car's a minute away from here." sa han och började gå i raskare takt.

När vi nådde bilen ställde han ner mig på marken, men stötte upp mig med sin arm. Han låste upp sin bil, och skulle precis gå fram för att öppna dörren för mig, men avbröts av ett par sirener. Tre polisbilar kom i en ilande fart med blåljusen och sirenerna påslagna. De ställde sig runt oss, omringade oss.

"Drop the gun and put your hands where I can see them." ropade en av de ut i en megafon.

"Jessy, I love you, so much. I love you more than I love life." Zayn's röst lät desperat, och hans röst sprack nästan. Han lät gråtfärdig. Två polismän försökte slita honom ifrån mig.

"You make me a better person." började han sedan. Männen försökte slita bort honom, men Zayn kämpade för att komma nära mig.

"It doesn't matter what people say about us. I'll always love you. They don't fucking know about us!" var det sista han hann säga, innan två till polismän tog tag i honom, och tryckte in honom i en polisbil.

"Miss, what's your name?" frågade en av de två kvinnliga poliserna. Jag visste att hon pratade med mig, men jag kunde inte svara. Jag tror polisen lade märke till min höga och orytmiska andning, för hon kollade chockerat på min skottskada och sedan på mitt ansikte.

"We need an ambulance!" skrek hon högt.

 

Det var det sista jag uppfattade. Min kropp var för svag. Jag föll ihop i en hög, och sedan blev min syn suddig, för att sedan bli helt svart. Allting annat skedde i ett suddigt blurr. Ett par andra sirener hördes på håll. Nästa sak jag hörde var en kvinnlig och en manlig röst som bad mig stanna kvar. De frågade vad jag hette, hur gammal jag var och vart jag bodde. De frågade vart mina skador kom ifrån. Men jag kunde inte svara. Jag kunde inte röra mig, allting kändes svart och livlöst.