"I was thinking.." började han, samtidigt som han närmade sig. Han strök med lätta fingrar över min kind. Rysningar gick längs min ryggrad, men inte av den bra sorten.

"Since Zayn fucked my girlfriend.." han förflyttade sin hand ner till min midja. Jag försökte backa iväg, men istället tog han tag med båda händerna, och höll fast mig. Hårt.

"I can fuck you." Jag bet ihop hårt, min underläpp började darra. Jag ville hålla in tårarna. Jag ville sparka honom, skrika, slåss. Men jag stod fast. Jag kunde inte röra mig.

 

"Fucking s-stop it!" skrek jag med skakig röst när hans händer drogs upp och ner längs mina sidor. Han kysste min hals, men det kändes bara äckligt. Smutsigt.

"You like it?" skrockade han.

"It'd be better to die." fräste jag.

"Ooh, we're coming to that part later, darling." viskade han i mitt öra. Tidigare kände jag mig försvarslös och svag, men det kändes som att jag var tvungen att samla styrka nu. Det gick i vågor mellan att känna sig svag och stark. Hans händer vandrade ner till kanten av min tröja, och greppade hårdhänt tag i den. Jag sparkade så hårt jag kunde mot honom, men han stod så nära att jag knappt fick någon kraft. 

"Get off me!" bad jag. Ryan skrattade endast åt mig. Med min oskadade hand slog jag bort en av hans händer, och sedan backade jag, tills jag slog i väggen på skjulet vi befann oss i. Hans hånande skratt ekade mellan de rassliga väggarna.

"You're not getting away from me. Do you understand that?" frågade han med ena ögonbrynet höjt. 

"No, I d-don't. But w-what I know, is that I will try to escape from you till the moment t-that I take my last breath." min röst var skakig, men jag lyckades hålla undertonen beslutsam och ärlig. Jag skulle försöka komma här ifrån tills mitt sista andetag, så var det bara. 

Ryan bet ihop sina tänder hårt samtidigt som han närmade sig. En handflata träffade min högra kind, det sved till ordentligt. 

"Try." morrade han med sin blick fastborrad i min.

 

 

När jag lyckats komma ur klungan med bilar tröck jag gasen i botten. Vad Ryan utsatte henne för ville jag inte ens tänka på. Men jag visste att detta var hans hämnd. Så fort jag hade sett honom vid korsningen visste jag vart han var på väg; Miranda's hus. Stället var nu övergivet och gamla skrotbilar stod över hela gården. Jag hoppades åtminstone att det var dit dom var på väg, vad jag annars skulle göra hade jag ingen aning om.

 

Jag parkerade bilen en bit bort, för att inte göra något oväsen. När jag närmade mig huset kände jag direkt doften av bränt gummi, och jag såg sedan tydliga spår på asfalten som svängt in mot villan. De var här. Ganska långt in på gården såg jag Carl och George stå utanför ett skjul. De måste befinna sig där inne. Hur jag skulle komma förbi dom var dock ett problem. De var inte direkt smarta, eller jättestarka för den delen, men dom var två. Jag skulle hinna ta ner en av dom, men då skulle antagligen den andra hinna hoppa på mig. Ryan's bil stod ungefär 50 meter ifrån dom. Med lite, liiite tur skulle jag ta mig fram till den obemärkt. Och med lite mera tur skulle bilen vara upplåst, och det skulle finnas något slags vapen i den. Med lite otur, skulle dom märka mig innan jag ens hunnit fram till bilen. Chansen att åtminstone en av dom bar ett vapen var stor. Men det fick bära eller brista. Det var någorlunda mörkt ute, vilket åtminstone gav mig en fördel med mina något mörka kläder. 

 

Jag lyckades ta mig fram till bilen. Jag kikade in genom ena bakrutan, och såg någonting som låg gömt under en tröja. Det skulle kunna vara en pistol. Jag var tvungen att chansa.

Jag tog långa, rytmiska andetag när jag satte handen på handtaget. Jag hade ingen plan för vad jag skulle göra om de märkte mig. Antingen springa så fort mina ben bar mig, eller slåss gott jag kunde. Jag drog försiktigt ut handtaget, och bildörren öppnades ljudlöst. Någonting, som inte var ljudlöst, var Jessy's skrik som jag kunde höra inifrån skjulet. Det skar i hjärtat, jag ville springa dit och hämta henne, men jag var tvungen att vänta ett tag. Skriken upphörde inte, vilket kanske var till min fördel då Carl och George inte skulle kunna höra något ljud ifrån mig. Jag bet mig nervöst i läppen när jag långsamt drog undan tröjan. Det var en pistol. Snabbt roffade jag åt mig den och stängde sedan bildörren. 

Pistolen var laddad. Redo för krig.

 

 

"STOP TOUCHING ME!" skrek jag med rädsla och ilska i rösten. Ryan hånskrattade åt mig. Det spelade ingen roll vad jag sa, han skrattade bara. Han ryckte tag i min ömma handled och jag skrek rakt ut.

"Stop screaming, or I'll never let go." flinade han. Men jag kunde inte hjälpa det, jag fortsatte skrika. Han pressade hårdare och hårdare runt handleden. Mina ben orkade inte längre bära mig, jag föll ihop på den kalla marken. Ryan satte sig ner på huk bredvid mig, och putade tillgjort med underläppen.

"Poor. Little. Jessy." sa han med tillgjord röst. Hans huvud vickade från sida till sida för varje ord han sa. 

"Ryan!" ropade någon utifrån.

"Shut the fuck up George!" röt Ryan högt tillbaka.

"R-Ryan!" ropade mannen, som tydligen hette George, tillbaka. Någonting som lät som en pistol ljöd högt utanför.

"Ryan! Carl is down!" skrek George högt. Ryan spärrade upp sina ögon och reste sig hastigt.

"Stay here. If you move, even your finger, I'll fucking kill everyone you know." fräste han med hotfull röst. Han gick sedan med raska steg mot skjulets dörr. Innan han öppnade dörren fumlade han med händerna bakom sin rygg, ur byxorna drog han upp en pistol. Vem var det som kommit?

"You killed Carl?" frågade Ryan med hög röst. Han hade lämnat skjulets dörr öppen, men han stod i vägen, så jag kunde inte se vad som hände där utanför. 

"Yea, and I will fucking kill you too." jag kände igen rösten. Ingen tvekan om vem det var. Zayn.

"Why didn't you shoot him?!" röt Ryan argt, antagligen åt George.

"I ...... have...... gun." var allt jag lyckades höra.

"What did you say?" röt Ryan.

"I don't have my gun." upprepade George.

"It was in your car. So I took it." jag kunde höra på Zayn's röst att han flinade. Ett till skott avfyrades, och man kunde sen höra en kropp falla till marken.

"You think this is a game?" frågade Ryan. 

"Yes, I mean, isn't it?" svarade Zayn kaxigt. Ryan klev fram några steg, och skymde inte dörröppningen lika mycket nu. Jag kunde se Zayn's ansikte. 

"No." sa Ryan lågt. Han tog en paus, och ryckte med axlarna. "This, is my revenge." 

Ryan's pistol riktades mot mig, och efter en hög smäll kände jag en outhärdlig smärta vid revbenen.