Situationen var konstig, eller inte konstig, situationen var främmande. När hon smsat mig tidigare under dagen hade jag blivit chockad, varför skrev hon till mig? Hon hade så gott som hatat mig tidigare. Med tankarna spridda stängde jag av duschens varma stråle, torkade mig och satte sedan på mig mina boxers. Jessy låg med ryggen mot dörren, hon hade säkerligen somnat. 

"Are you sleeping?" viskade jag tyst.

"No."

Jag hämtade en filt och la mig sen ner under den, på andra sidan sängen. 

"You have school tomorrow, right?" frågade jag. Jessy vände sig om.

"Yeah. I think I'm going to skip it."

"Why?"

"Because it's almost morning, and I need to sleep." svarade hon trött.

"You're in my bed, and wants to sleep? That's odd." sa jag med ett försök till en allvarlig röst.

 

Generat vände jag ner huvudet i kudden och skrattade. När det blev snålt med luft lyfte jag upp huvudet, och insåg att Zayn var betydligt mycket närmare. När jag insåg vad som var på väg att hända avtog mitt skratt. Hans ansikte närmade sig långsamt mitt, och han stannde upp millimeter ifrån mig. Hans läppar nuddade sedan mina och placerade en mjuk kyss på dem. Avståndet mellan oss ökade sen, men snabbt minskade jag det genom att lyfta mitt huvud, för att sen placera en ny kyss på hans mjuka läppar. Zayn satte sin hand på min axel och med en duns låg jag ner i sängen. Han kollade in i mina ögon, och sedan var hans läppar över mina igen. Han kröp ut ifrån sin filt och in under samma täcke som mig. Kyssarna fortsatte delas ut. Jag kom sedan på vad som faktiskt höll på att hända - snabbt satte jag mina händer mot hans bröst och tryckte honom ifrån mig.

"What?" frågade han med ansträngd röst.

Jag förblev tyst. Han närmade sig, och heta kyssar påbörjades återigen.

"Zayn, no." sade jag tyst.

Ingen reaktion. Jag tryckte honom ifrån mig igen, kastade mig upp ur sängen och drog på mig gårdagens jeans. Jag stormade ut i hallen och satte på mig mina converse och min jeansjacka, sen försvann jag ut i trapphuset. Det ekade av mina steg som snabbt sprang nerför trappen.

 

Jag skyndade mig snabbt upp ur sängen när jag hörde ytterdörren smällas igen. De svarta jeansen som låg i en hög på golvet drog jag snabbt på mig, och även den närmaste t-shirten åkte på. 

Jag sprang ut efter henne i trapphuset, och fann henne ute i den kyliga luften. Grät hon? Det gjorde hon. Höga snyftningar hördes. Långsamt gick jag fram till henne.

"Wha-..." mer hann jag inte.

"Don't. This is wrong in so many fucking ways. I shouldn't even be here with you." Jag spände mina knogar och kände irritationen som spred i min kropp. Hon hade bett mig hämta henne, hon hade bett mig om att få stanna över natten. Vad fan hade jag gjort?

"The fuck did I do?" fräste jag upprört.

"You played your fucking game. And I almost believed you for a second." fräste hon tillbaka.

"Then walk away. Get out of my sight you fucking twat." Jessy frös till is.

 

Jag frös till. Vad sa han just? Zayns ögon var svarta, jag blev ärligt talat rädd. Varför hade jag trott för några sekunder ens att jag kunde lita på honom? Lucas hade självklart vart den som talat sanning. Han hade berättat allting han visste, medans Zayn bara sagt att han inte kunde förklara. Jag var en idiot. 

Zayns händer var knutna, hans ilska lyste genom honom. Efter en minuts stirrande på varandra, gick jag iväg. Mina snyftningar kom oftare och tårarna rann långsamt ner för kinderna. Jag skulle precis fiska upp min mobil, när jag insåg att den låg hemma hos Zayn. Jag insåg även att jag hade hans t-shirt på mig fortfarande. Inte en chans att jag vände tillbaka nu. 

 

När jag, efter en timmes promenerande, kommit fram till mitt hem insåg jag att klockan var fem på morgonen. Jag kunde knappast smita in - båda mina föräldrar var antagligen vakna då de började jobba klockan sex. Jag valde att promenera runt tills bilen försvunnit från vår uppfart. 

 

Efter vad som kändes som evigheter, men antagligen bara var en halvtimme, såg jag att bilen var borta. Mina föräldrar samåkte varje dag de båda jobbade, så jag visste garanterat att ingen var hemma. Trött tryckte jag in nyckeln i låset och vred om. Jag klev ur skorna och hängde upp min jacka, och gick sedan in i köket där klockan visade sig vara tjugo i sex. Jag drack ett kallt glas med vatten, gick till mitt rum, drog av mig alla kläderna utom Zayns t-shirt, som jag sedan somnade i. 

 

 

 

Solen lös starkt in genom mitt fönster. Klockan på mitt nattduksbord förklarade att den var kvart i tre. Rekord i sova-bort-hela-dagen med andra ord. Innan jag visste ordet av det, insåg jag att det inte var solen som väckt mig. Det var ihärdiga bankningar på dörren. Med osäkra steg gick jag mot dörren. Genom köksfönstret skymtade jag ett mörkt fordon på gatan. Jag vet inte varför jag öppnade dörren, men jag gjorde det iallafall.

"Your phone." sa en iskall röst. Zayns stora hand räckte fram den svarta mobilen.

Jag ryckte åt mig mobilen utan att kolla på honom.

"Nice shirt by the way. It matches those legs." sade han och nickade ner mot mina bara ben med ett hånfullt flin. Jag smällde igen dörren i hans ansikte och kollade att jag låst flertalet gånger. 

 

"I'm coming to your place after school. I'm so sorry. I love you Jess! x, Lucy." Smset hade inkommit för flera timmar sen, men jag hade inte kunnat läst det förrän nu, obviously. Jag fick skuldkänslor. Det ända Lucy hade velat göra, var att hålla mig säker. Zayn var farlig, jag visste det innerst inne. Att spela snäll var bara en del av hans spel, antagligen för att vinna. För att visa att han hade makten. Djupt inne i mina tankar knackade det på dörren igen, dock med betydligt mjukare knackningar. Det måste vara Lucy.

 

Vi satt med varsin kopp te i soffan, där jag berättat allting. Alla mina känslor, både mina känslor för Lucas, men även för Zayn. Jag berättade om kyss-stunden, och hur jag sedan insåg att hon bara ville mitt bästa när hon varnat mig.

"I am so sorry Lucy. It's just.. He's controlling me, without me even knowing it." suckade jag.

"I'm the one who should be sorry. It was wrong by me telling Lucas about Zayn." svarade hon. Vi omfamnade sedan varandra och jag kände hur gråten, som länge setat i halsen, kom ut. Det var sällan jag grät, men just nu var jag okontrollerbar. 

"I'm here for you. And I always will be." viskade Lucy medans hon strök med handen över min rygg. 

 

LUCAS PERSPEKTIV
Jag satt i mitt rum, frenetiskt pillrande med mobilen. Jag väntade på samtal, och hade gjort det de senaste 10 minutrarna. Till slut ringde mobilen.

"Hey Ryan, I've been waiting for your call." pustade jag ut.

"Yeah, sorry. So tell me."

"Oh. I beat up that guy who should've payed you yesterday. Got the money." sa jag stolt.

"Good. Zayn didn't have the balls to do it, probably because that girl I heard of." Ryan lät äcklad.

"About that. I just need her to fall in love with me, and to trust me. Then we can use her as bait."

"That's great Lucas. I trust you. Talk to you later." och med det lade Ryan på.