Det var onsdag, halva skolveckan var därmed avklarad. Dessutom var onsdagar kort skoldag till min stora glädje. Efter en 1,5 timmes biologilektion satt nu jag och Lucy i matsalen med Lucas och hans vän, Matt.

"So Jessy, why did you leave so early at my party?" frågade Lucas och log lite snett. Hans blonda hår var perfekt stylat.

"I got an headache. But it was fun though!"

"The headache?" frågade Lucas och hans leénde blev större. Jag kläcke ur mig ett skratt.

"The party smartass!" fnittrade jag.

"It was the first time Jessy drank alcohol." sade Lucy, Matt och Lucas klappade händerna på skämt. 

"But not the last time i guess?" frågade Matt med ett leénde som gick från öra till öra. 

"Perhaps it was." sade jag allvarligt.

"Why?"

"I've had more fun without alcohol." Matt ryckte på axlarna, och där avslutade vi den konversationen.

 

När den sista lektionen, idrott, var avklarad tog jag min väska och gick ut genom skolans entré. Solen sken starkare än någonsin och fåglarna kvittrade, det var en fin dag. 
"Jessy!" ropade någon bakom mig. Jag stannade och vände mig om.

"Hi Lucas." log jag.

"Are you going home?" frågade han.

"Yes."

"Can I walk you?"

Jag log stort och nickade.

"So, what are you doing later?" frågade Lucas och drog handen nervöst genom sitt hår.

"Nothing I guess."

"Wanna hang out?"

"Sure." 

Vi pratade och skrattade resterande delen av promenaden, innan vi nådde fram till mitt hus, där vi stannade på uppfarten.

"I'll call you later."

"Okey. Thanks for walking me home." sade jag och kollade generat ner i marken.

"No problem, friend." svarade han med ett perfekt smil på läpparna, och han drog sedan in mig i en kram. Vi sa hejdå till varandra och jag klampade sedan in i mitt hem. Mamma och pappa var kvar på sina jobb fortfarande, klockan var endast två. Jag passade på att hoppa in en snabbis i duschen.

 

Vi behövde verkligen köpa en ny hårfön. Det lät som att den skulle explodera vilken sekund som helst, så jag valde att låta håret lufttorka istället. Jag kollade på mobilen, där ett sms hade inkommit.

 

"Hi bestie, wanna come over and chill out? x" från Lucy. 

 

"Sorry, I can't. Lucas and I are going to hang out. :( x" svarade jag.

 

"Ooooh, told ya he was in love you ;) and maybe you're in love him?! wooaaah"

Jag skrattade för mig själv, jag visste hur provocerad Lucy skulle bli av mitt svar. Jag gick över till min garderob, där jag drog ut ett svart slappt linne och ett par ljusa shorts. Jag målade mina ögonbryn men struntade i det övriga sminket. Jag hade fått några få fräknar under dagen. Jag älskade fräknar, dock inte mina egna. Mobilen började ringa, Lucas. Vi talade en kort stund och kom överrens om att han skulle hämta upp mig, och sedan skulle vi åka hem till honom och bada i poolen. Jag packade ner mina badkläder i en väska, och satte sedan upp håret i en slarvig knut.

Det tog inte lång tid innan Lucas knackade på dörren, jag satte på mig mina slitna converse och vi gick sedan ut till den silvriga bilen som stod parkerad utanför. 

 

"Can I change clothes somewhere?" frågade jag blygt.

"Yeah, upstairs in the bathroom. You've been there before." fick jag till svar.

"I'll go out to the pool, meet me there when you're done changing clothes." Jag nickade till svar och gick sedan upp för trappen, och in på badrummet. Min ljust turkosa bikini satt perfekt på mig. Jag granskade mig i badrumsspegeln en snabbis innan jag gick ut till poolen, där Lucas var i sina badbyxor. Hans välmusklade kropp fångade min uppmärksamhet för några sekunder, innan jag kom på mig själv med att stirra. Till min glädje märkte inte Lucas det. 

"Get in the pool Jessy!"

Försiktigt satte jag mig på poolkanten och kasade i, ingen aning om varför jag hoppade i så försiktigt då Lucas genast stänkte vatten på mig. 

 

Vi la oss ner på två solstolar under den varma solen, för att torka.

"It's nice to hang out with you Jess." 

"Ditto." log jag.

"So, what should we do later? Go to the city for some food?" frågade han.

"Sure, that'd be nice."

 

När vi torkat gick jag upp till badrummet och bytte återigen om. Vi åkte in till staden för att äta på Subway. När Lucas parkerat bilen och vi börjat gå mot Subway såg jag ett bekant ansike. Zayn. Han verkade finnas överallt. Han kollade snabbt på mig, och sedan på Lucas. Hans blick blev intensiv och om blickar kunde döda, skulle Lucas antagligen vara död just nu. Till min förvåning gick han förbi oss utan ett ljud. 

"Do you know that guy?" frågade jag nyfiket.

"I don't know him, but I know who he is. I'll tell you when we're at Subway."

Inne på Subway berättade Lucas allting. Tydligen hade Lucas en bror vid namn Ryan, som hela familjen klippt kontakten med. Ryan var en skummis, en langare. Han hade varit i häktet flertalet gånger, och var ingen man ville känna. Enligt Lucas, jobbade Zayn för Ryan. Det var allt han visste. Allting verkade plötsligt gå ihop nu. Jag förstod vad Zayn hade pratat om när han läxat upp den där killen i skolan.

"I had a lot of fun today." sa Lucas och kollade mig i ögonen. Klockan var halv åtta, och vi stod nu utanför mitt hus.

"Me to." log jag. Lucas gick ur bilen, runt till min sida och öppnade bildörren för mig. Jag hoppade ur och log stort.

"Bye." sa jag och kollade honom i ögonen.

"Bye." svarade han och log charmigt. Jag såg sedan hur Lucas ansikte närmade sig mitt. Han gav mig en lätt puss på kinden, och vi log åt varandra innan vi skiljdes åt. 

"Hello!" ropade jag när jag steg innanför dörren.

"Hi darling. The dinner is ready." ropade mamma inifrån köket.

"Oh, I've already eaten."

 

Jag satt i min säng med datorn i knäet, där jag kollade igenom Facebook, Twitter och andra sociala medier. Någon knackade försiktigt på dörren.

"Come in!" ropade jag.

Dörren öppnades och in kom... Zayn? Vad gjorde han här?

"Who let you in?" väste jag fram.

"Your mom." svarade han lugnt.

"What are you doing here?" frågade jag upprört.

Hans blick gick över rummet, han gick sedan fram till en hylla och började fingra på någonting.

"Answer me!" 

"I need to talk to you." sa han, lika lugnt som innan. Han satte sig i fotändan på sängen.

"Don't trust that guy, Lucas." fortsatte han.

"Why not? I sure as hell trust him more than I trust you." sa jag irriterat. Han kunde inte bara dyka upp såhär och säga åt mig vad jag skulle göra. Jag kände honom inte ens. 

"He told me about you and Ryan." fortsatte jag när jag hämtat andan lite.

Zayn hoppade upp mer i sängen och lutade ryggen mot väggen.

"That is not what you think it is. Or, yes it is, but it's not like that." hans stämma var mjuk. Han verkade.. ärlig?

 

"Then tell me what it's like." Jessys röst lät lite lugnare än innan.

"I can't."

"Why?" Varför skulle hon alltid ställa så mycket frågor?

"Because I say so." Hon kollade kallt på mig.

"Please get out of my room." sa hon sedan.

Jag slog upprört ut med armarna. "Don't you see I'm trying to help you?"

"Help me with what?" hon höjde rösten.

"I don't want you to hang out with that guy!" hon blev tyst. Vad tänkte hon?

 

Det förblev tyst, vi satt säkert tysta i fem minuter. Hon stirrade blint in i väggen, likaså jag. Jag förstod inte ens varför jag brydde mig; hon var bara en tjej. Men hon var inte som alla andra. Någonting med henne fångade mitt intresse. En djup suck hördes från Jessy.

"Why do you care so much?" sa hon tyst.

"I don't know."

"You don't know? You treat me like a piece of shit, and then the next second you act like my dad or something." hennes röst lät besviken när hon sa det. Jag kröp upp lite närmare henne.

"I can't answer all your questions, and I can't tell you what's going on between me and Ryan. But please, trust me, Lucas is not an angel."