Jag hoppade chockat till lite av hans beröring. Snabbt slog jag bort hans stora hand från mitt lår och reste mig sedan upp. 

"Where are you going babe?" skrattade han. Jag svalde hårt, det var en dum idé att komma hit. Han var farlig, och innerst inne visste jag det. Jag var en idiot. En dum idiot.

"I wanna go home." svarade jag lugnt.

"Then walk." svarade han ointresserat och vände sin blick mot TV:n.

"I don't even know where I am!" nu började jag bli upprörd.

Zayn ryckte på axlarna. Jag blundade och andades in djupt för att samla mig.

"Can you please drive me home?" Zayn kollade på mig och höjde ögonbrynen, som att han tyckte jag var dum i huvudet. Ett skratt lämnade hans mun.

"You're so afraid. I won't drive you home."

 

Jag studerade Jessy när hon vände sig om och gick mot ytterdörren. I samma stund ringde min mobil.

"Yeah?" svarade jag.

"Hey, it's Ryan. I got a problem."

"What is it?"

"Just get your ass over here, we'll talk then." sade han och lade sedan på.

Jag kollade på klockan, som började bli sent.

"Jessy, I can drive you." ropade jag i samma sekund som hon tryckte ner handtaget på ytterdörren.

"Thank you." svarade hon, och lät mycket lättad.

 

Det var tyst i bilen, det ända som hördes var regnet som smattrade mot rutan. 

"What changed your mind?" frågade hon nyfiket.

Jag ryckte slappt på axlarna. "Not you buisness." svarade jag kallt och tryckte på gaspedalen hårdare. En djup suck lämnade Jessys mun, och sedan vände hon sin blick ifrån mig. 

Stämningen i bilen var inte på topp. Tystnaden blev nästan pinsam. Efter vad som kändes som en oändlighet var vi äntligen framme vid Jessys hus.

"Thanks for driving me home." log hon lätt.

"No problem." svarade jag, med blicken rakt fram. Jessy öppnade dörren och steg ur bilen.

"Bye." sade hon. Jag svarade inte, hon smällde irriterat igen dörren.

 

Det kändes skönt att vara hemma igen. Jag bestämde mig för att inte berätta om kvällen för någon, speciellt inte för Lucy. Jag förstod inte vad som flugit i mig, Zayn hade kunnat skada mig.

Jag kunde heller inte släppa tanken om varför han bestämt sig för att skjutsa hem mig. Med tanke på hans kalla ton och frånvarande blick var det antagligen inte för att jag ville hem, det var något annat. Med tankarna åt alla håll och kanter la jag mig ner i min kalla säng, drog täcket intill mig och somnade.

 

"Jessy! We're home!" hörde jag mammas välbekanta röst ropa från hallen. Jag gnuggade mig trött i ögonen och reste sedan på mig för att hälsa på mina föräldrar.

"I've missed you so much!" sade jag och omfamnade mamma, och sedan pappa. 
"We've missed you to." sade pappa och pussade min hjässa. 

"What have you been doing when we were gone?" frågade mamma nyfiket.

"Nothing. I've hung out with Lucy. How's aunt Meredith?"

"As I said on the phone, she's recovering well. Soon she's up on her legs again." svarade pappa och log lätt.

Meredith hade krockat med bilen. Hennes skador var inte stora, men hon hade opererat sitt knä och stannat på sjukhuset för att hållas under uppsyn. Katherine, min mamma, var tvilling med Meredith. Dock var de totalt olika i utseéndet. 

 

Det var grått och tråkigt utanför fönstret. Det regnade inte, men det skulle nog inte dröja innan dropparna började falla igen. Hela familjen satt runt köksbordet och åt middag tillsammans. 

"So, tomorrow it's school again." sade mamma. Jag kollade upp och nickade långsamt.

"We won't get so much homework this week." sade jag mellan tuggorna.

"Last week you were so busy with your homeworks. Probably it's just because the summer is here soon." log pappa. Jag nickade instämmande. Det var endast tre veckor tills sommarlovet var här. Det var dessutom mitt sista sommarlov, jag slutade skolan för gott om tre veckor. Det skulle avslutas stort, med bal och sedan hade alla studenter anordnat en stor fest. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtade.

 

Väckarklockan ringde ihärdigt. Det var måndag. Jag reste mig långsamt och insåg snabbt att jag hellre skulle legat kvar under det varma täcket. Motvilligt styrde jag mot badrummet för att borsta tänderna. Jag spottade ut tandkrämen och rengjorde tandborsten, och borstade sedan mitt hår som var allt annat än otrassligt. 

Trött gick jag tillbaka till mitt rum, satte på mig ett par svarta shorts och en slapp tisha. Jag sminkade mig lite lätt, tog min väska och gick ut ur mitt rum.

"Bye dad." ropade jag till pappa som satt vid köksbordet med en tidning och en kopp kaffe.

"No breakfast?" ropade han tillbaka.

"I'll eat in school." svarade jag smällde igen dörren efter mig. Medans jag gick till busshållplatsen kollade jag på mina vita converse; eller gråa kanske jag ska säga. Dom var inte i sitt fräschaste skick längre. Bussen gnisslade något förfärligt när den stannade in. Jag hoppade på och blippade mitt busskort och gick sen i den smala gången. Lucy vinkade mig till sig, och jag slog mig ner bredvid henne.

 

I skolan skiljdes jag och Lucy åt, hon skulle ha matte och jag engelska. Jag plockade ut min engelskabok från skåpet, och kollade sedan på klockan som var tio i åtta. Jag skulle hinna gå på toa innan. 

Innan jag skulle svänga av mot toan hörde jag en välbekant röst. Zayn. Vad gjorde han här? Han gick inte i skolan. 

"Ryan needs the money NOW." hörde jag honom vråla argt. Vad handlade detta om? Jag svängde vänster, mot toan, där Zayn stod. En kille som jag kände igen från skolan stod upptryckt mot väggen, med Zayns hand hårt mot hans axel. Zayn lade märke till mig. Han grimaserade irriterat.

"Three days. That's what you get." grymtade han argt åt killen. Killen nickade och försvann sedan snabbt därifrån. Jag bestämde mig för att ignorera det jag sett, och gå förbi honom. Trodde jag. Zayns hand tog ett hårt grepp i min arm.

"You didn't see anything." varnade han. Jag blev rädd, men vägrade visa det för honom.

"I didn't? I'm pretty sure i did actually." fnös jag. Han släppte taget om min arm och drog den frustrerat genom sitt mörka hår. Han verkade nervös, antagligen inte van vid att någon sa emot honom. 

"Don't talk to me again." sa jag snabbt och gick in på toan. Jag kollade på min arm, som blivit blåröd i färgen där Zayn greppat tag i mig.