Regnet öste ner, jag satt fortfarande kvar i soffan i total tystnad. Det var lördag och jag kände absolut inte för att sitta hemma i ensamheten. Till min räddning vibrerade mobilen.

 

"Hey, can I come to ur place? x, Lucy" 

 

"Ofc! Cya soon. x, J"

Efter en halvtimme öppnades ytterdörren och en välbekant röst ropade hej. Jag reste mig och gick till hallen för att möta upp Lucy. Hennes jacka var genomblöt och likaså hennes jeans.

 

"Wanna borrow some clothes?" fnittrade jag. Lucy skrattade och kollade på sina dyngsura jeans.

"I'd love to." skrattade hon fram.

Vi gick till mitt rum för att ta fram lite torra kläder. Ett par gråa mjukisar och en grön hoodie fick duga. Lucy bytte om och drog sedan ur snodden som höll uppe hennes långa hår i en trasslig knut, hennes hår var också genomblött. Hår var något jag tyvärr inte kunde erbjuda att låna ut, så det fick lufttorka. Lucy slog sig ner på sängen och kollade på mig och log lite lätt.

"I guess you got home safe last night?" frågade hon allvarligt.

"Yeah, obviously. I met that boy you warned me about though." sade jag och vände blicken till golvet. Lucy flämtade förvånat till, och jag berättade hela historien. Jag berättade om hans instormade under dagen också.

"What's wrong with that guy? He can't.. He can't act like that!" sade Lucy upprört. Jag nickade instämmande. 

"I told you he was trouble. Lets hope he doesn't bother annoy you anymore." lade hon till.

Jag insåg att det var bäst att sluta diskutera om den mystiska Zayn, vi skulle ändå inte komma fram till något vettigt. Lucy hade starka åsikter om allt, om jag skulle berätta att jag tyckte att han såg bra ut skulle hon antagligen strypa mig. 

 

Vi bestämde oss för att gå och ta en fika. Jag bytte från mina mjukisbyxor och tog på ett par mörka jeans istället. Lucys jeans hade torkat vid detta laget, så även hon bytte byxor. Det var en kort promenad till Starbucks, där vi valde att äta. 

"Chai tea latte please." sade jag till mannen bakom disken.

Mannen log vänligt och serverade mig min latte. Jag satte mig vid ett bord i hörnet, och kort därefter kom Lucy med en latte även hon. 

"I wanna party tonight." suckade Lucy. Jag kollade på henne med stora ögon, min baksmälla hade precis släppt.

"I heard Lucas party continues tonight." fortsatte hon. Jag kollade fortfarande på henne med stora ögon. Jag behövde inte ens öppna munnen, hon förstod redan att jag inte alls var sugen på att festa.

"I talked to Heather, she wanted to go." sade hon och kollade ner på sin latte. Heather var Lucys plastsyster, som vi var goda vänner med. 

"Then go with her. I'm going to sleep early tonight. "

"Is that okay?" frågade hon. Jag nickade till svar.

 

Vi skiljdes åt efter fikan, Lucy skulle hem till sig och jag till mig. Regnet hade avtagit en aning, men någonting sade mig att det skulle fortsätta ösa ner hela kvällen. När jag precis kommit innanför min ytterdörr lyser en blixt upp hela huset. Kort därefter hörs ett ljudligt dunder. Vanligtvis gillade jag åska, men nu när jag var ensam var det bara obehagligt. Jag fipplade på min mobil innan jag bestämde mig för att ringa min pappa, samtidigt som jag gick mot mitt rum. 

"Hello darling! How are you?" svarade pappas glada röst.

"Hi dad. I'm good, you?"

"We're fine over here. Your aunt is recovering well."

"That's great. The weather sucks over here, it's thunder right now."

"Oh. I'm sorry, but I gotta go now. We love you, bye Jessy." avslutade pappa samtalet.
Jag suckade lätt. Vad skulle jag göra nu? Alla mina vänner var antagligen hos Lucas och förtärde alkohol. Det var i såna här fall man kände sig ensam; jag hade varken syskon eller husdjur.

 

"What are you doing?" jag fingrade över mobilen. Skulle jag trycka på skicka? Det vore lite konstigt med tanke på min hat-relation till honom, men alla andra var hos Lucas och åskan skrämde mig just nu. Jag valde att trycka på skicka. Jag slängde mobilen på sängen och satte åter igen på mig ett par mjukisbyxor. Mobilen plingade till, det var från Zayn. 

 

"You just can't resist me. ;) Right now I'm doing nothing. You? x"

 

"Come to my place? ;) I'll pick you up."

Mitt hjärta tycktes stanna. Vad skulle jag svara? Han var uppenbarligen bara ute efter en sak. Och jag kände honom inte, och Lucys varnande ord och det jag själv bevittnat förra natten tydde på att han inte var en ängel. Långt ifrån en ängel, faktiskt.

 

"I don't know why, but okey, pick me up. I'll probably regret this later." knappade jag in och tryckte sedan på skicka. 

 

Genast bestämde jag mig för att byta om, för hundrade gången. Jag satte på mig samma jeans som tidigare, och till det en vit stickad tröja. Jag tog några sprut från parfymen, kollade mig snabbt i spegeln och bestämde mig för att sminka mig lätt. Jag målade ögonbrynen och tog några lätta drag med mascaran. Det knackade sedan på dörren. Jag gick till dörren och andades långsamt in - långsamt ut, innan jag öppnade dörren.

"I'm here." log Zayn.

"Obviously." muttrade jag.

Jag tog min tunna jacka, satte på mig mina skor och låste sedan dörren bakom mig. På gatan stod en stor svart bil. Zayn hade redan gått och satt sig i förarsätet, jag gick till passagerarsidan och öppnade osäkert dörren - var detta verkligen smart? Trots att min hjärna skrek nej, så satte jag mig i bilen och stängde dörren. 

Zayn startade motorn och körde snabbt iväg. Jag kollade på hans fokuserade blick, som var låst på vägen framför honom. När han vände huvudet mot mig, vände jag snabbt min blick generat.

"So shy, it's cute." sade han mjukt. 

Jag förstod inte hans sätt. Ena stunden var han spydig och hans tonfall lät rått och hånfullt, nästa stund lät han mjukare än sammet. Antagligen bara en del av hans spel.

 

Efter att ha åkt ett tag svängde han av till höger, och sedan in på en parkering. Området skrämde mig lite; det såg lite skumt ut. Zayn gick ur bilen, och sedan runt till min sida där han öppnade dörren.

"Thanks." sade jag artigt.

"Follow me." svarade han, vände sig om och gick mot ett hus. Vi gick upp för två trappor och han låste sedan upp en vit dörr. Försiktigt klev jag in i lägenheten efter Zayn, hängde upp min jacka och tog av mig mina skor. 

Åskan dundrade utanför, och regnet öste ner. Jag kollade fascinerat ut genom fönstret. Vart kommer egentligen blixtarna ifrån?

Jag hoppade till när en hand lades på min rygg.

"It's just me." skrattade Zayn. "Hungry?" fortsatte han. Jag skakade på huvudet. Zayn gick sin väg, mot vad jag antog var köket. Som en svans följde jag efter.
"Do you live here alone?" frågade jag nyfiket.

"Yep."

Lägenheten var fräschade än jag väntat. Inte lyxigt inrett, men det var absolut inte stökigt eller skabbigt. Långsamt gick jag ut ur köket för att se mig omkring, till höger om köket fanns en halvt öppen dörr. Jag öppnade försiktigt och kollade in i vad som visade sig vara sovrummet. Tapeterna var mörkt bruna och sängen stod mot en vit fondvägg. Det var fint.

 

Jag hade hittat till TV-rummet där jag slagit mig ner i soffan.

"So are you staying the night?" frågade Zayn när han kom och slog sig ner bredvid mig. Han kollade in i mina ögon, och jag lade märke till hans otroligt vackra ögon.

"Ehum.. I don't know." harklade jag obehagligt fram.

Zayn lutade sig mot mig, lade en hand på mitt lår och viskade sedan;

"You know, I'd love to share bed with you."