Lucy, min bästa vän, satt i min säng och skrattade åt min beslutsångest.

"It's not funny Lucy! Seriously, what should I wear?" grymtade jag något irriterat. Lucy skrattade bara till igen, reste sig från sängen och gav mig en kram.

"Calm down Jessy!" skrattade hon åter igen. Jag gav henne en arg blick men brast genast ut i skratt själv. Lucy hade övertygat mig att följa med på en fest. Inte vilken fest som helst, utan självaste Lucas fest. Lucas är skolans flickmagnet, utöver det är han även skolans bästa lacrosse-spelare, klyschigt va? 

"Take these shorts." beordrade Lucy och höll upp ett par ljusa, slitna shorts.

"And this top." sade hon och tog fram ett ljusrosa linne med djup rygg. Jag kollade på kläderna hon föreslagit - inte illa. Inte illa alls faktiskt.

"Thank you. I'm so nervous, I don't even know why." suckade jag. Egentligen visste jag varför, ryktet sa att det skulle finnas överflöd av alkohol hemma hos Lucas. Och jag, perfekta lilla Jessy, hade aldrig druckit alkohol. Jag är en duktig tjej; bra betyg och hade aldrig ens smakat alkohol. Jag hade vart på fester tidigare, men aldrig haft modet till att dricka ifall mina föräldrar skulle upptäcka det. Men eftersom jag alltid vart en mönsterelev, så litade mina föräldrar på mig; och nu hade de lämnat huset under helgen, för att besöka min sjuka moster ett par städer bort. 

 

Nyduschade, sminkade och påklädda styrde jag och Lucy våra steg mot Lucas hem. Lucas bodde på ett fint område, stora hus, pooler och många fina bilar. När vi stod på trappen, utanför dörren hördes hög musik och många röster. 

"Should we knock or something?" fnissade Lucy. Jag ryckte på axlarna. I samma sekund öppnade Lucas dörren.

"Hey girls, I was just going to meet up a friend who comes with more alcohol. Go inside!" sade Lucas charmigt.

"I'll meet ya' inside soon. Make youself comfortable." fortsatte han. Enligt Lucy så var Lucas förtjust i mig, något jag hade svårt att tro på. Inte för att jag faktiskt brydde mig, jag var helt normal, med föräldrar som hade en mycket lägre inkomst än hans hade. 

Jag gick in efter Lucy, det var helt smockat inne i det stora huset. Basen dunkade i väggarna, och trots att klockan bara var åtta så var folk redan halvt borta. 

"Wait here, I'll get us something to drink." fnittrade Lucy. Jag nickade, och rörde mig inte en millimeter när hennes ryggtavla försvann. Några minuter senare räckte hon över en blå mugg som luktade Red Bull.

"Here, it's Red Bull vodka.. Don't drink to much to fast though."

Jag smakade en liten klunk. Det var inte så illa som jag föreställt mig. Vodkasmaken inponerade inte mig, men det var inte helt hemskt. 

 

Efter några glas för mycket letade jag desperat efter en toa, till min räddning såg jag Lucas.

"Can I use the bathroom?" frågade jag artigt.

"Yeah, sure Jessy. Come here, I'll show you." svarade han och drog med mig upp för trappen, där det var folktomt.

"It's a big queue downstairs, so use this." log han och sprang sedan ner för trappen igen. Jag ställde muggen med min dricka på handfatet och låste noggrant dörren. 

"Oh fuck.." mumlade jag när jag hade problem med att få upp knappen på mina shorts. Till min stora lycka gick det till slut. När jag var färdig tvättade jag noggrant händerna och kollade mig i spegeln. Det var antagligen alkoholens verk då jag tyckte jag såg bra ut. Mitt mörkblonda hår låg i fina vågor över axlarna.

 

Jag gick ner för trappen, och det var iprincip smockat där nere. Klumpig var något jag brukade vara, men just nu var det nog alkoholens fel; jag snubblade på sista trappsteget och föll framlänges pladask. Och ännu pinsammare; jag landade på någon.

"Ouch, what the fuck." mumlade killen med det mörka håret.

"Oh my god. I'm so sorry." ursäktade jag. När jag trodde att jag nått höjden av pinsamhet, så visade det sig att jag hade fel.

"It's cool.. If you could move away from me, it would feel better I think." skrattade han lätt. Klumpigt försökte jag ta mig upp.

"But now that I'm thinking of it.." pausade han och tog tag i mina armar, sedan drog han runt mig snabbt så att jag låg underst.

"I prefer being on top." blinkade han. Jag kollade chockerat på honom. Han reste sig sedan och sträckte ut sin hand för att erbjuda sig att hjälpa mig upp, som jag villigt tog emot. 

"I'm Zayn by the way."

"Jessy." log jag artigt. Zayn, som killen hette nickade och gick sedan sin väg. Jag kollade efter honom, innan jag hörde någon ropa på mig. 

 

"Why were you two talking to eachother?" frågade Lucy upprört.

"Ehum, I fell on him, and then he helped me up." svarade jag frågvist.

"That guy always start fights. And he also got a bad reputation around ladies!" sa Lucy minst lika upprört.

"Okey, chill. It was just an accident." sluddrade jag.

"Sorry. I didn't mean to be so upset. C'mon, lets dance instead." log Lucy. Jag nickade till svars och sedan försvann vi in bland folkmassan. Musiken var riktigt hög, basen kändes genom hela kroppen, och alkoholen fick mig att våga släppa loss.

 

Vi dansade till flera låtar, drack emellanåt och dansade sedan mer. Klockan var efter midnatt redan, och mitt huvud började värka.

"Lucy, I'm gonna go home now. I've got a headache." sa jag högt, för att försöka överrösta musiken.

"Oh, okey. You want me to go with you?" frågade Lucy oroligt.

"No, It's cool. I'll talk to you tomorrow." svarade jag, kramade om henne och gick sedan ut mot dörren. Det tog vanligtvis inte längre än en kvart att gå hem, men men alkohol i kroppen så skulle det nog ta längre tid. 

Efter 15 minuters promenad hörde jag höga röster ifrån en gränd.

"Don't you ever say that to me again, you hear me? I'll fucking kill you." hörde jag en väldigt arg röst vråla. Jag ökade mina steg så gott det gick, för att hinna ta mig förbi personerna innan de skulle se mig. Till min vanliga tur hann jag inte, utan mötte en kille som gick med arga steg. Jag kände igen honom - det var killen jag fallit på. Zayn. När vi var några meter ifrån varandra lös en gatulampa på honom, och jag la märke till hans blodiga ansikte.

"Hey! What happend to you?" frågade jag, utan att tänka mig för.

"Not your buisness." svarade han med arg stämma; och jag insåg att han var killen som skrikit. Han stannade sedan upp och kollade på mig, och kände antagligen igen mig.

"Oh, sorry, you're the girl from the party." hans stämma mjuknade drastiskt och han drog på sig ett litet leénde. Borde jag vara rädd? Varför hade han skrikit så till den andra personen?

"A guy were just being cocky. So I hit him." svarade han lugnt. "And he hit me." fortsatte han.

"Are you okey?" frågade jag, återigen utan att tänka mig för. Jag kom ihåg Lucys varnande ord.

"Yeah. He broke my lip though." fnös han. Jag tog ett steg närmare honom, och såg att överläppen var sprucken.

"Y-you can take care of the wound at my place, I live just around the corner." sade jag och pekade. Varför erbjöd jag honom min hjälp?

"Really?" frågade han. Jag nickade. Jag var en idiot. Total idiot. Nu skulle han även behöva stå ut med mitt vinglande och min långsamma gångtakt. Men hur som helst, vi började gå.

 

"So why are you going home so early?" frågade han.

"I got an headache. And you?"

"Lets just say I'm not popular around here." svarade han med ett flin. Tystnaden efter det blev pinsam. Vad skulle man svara på det? Men jag behövde inte oroa mig - för ett steg senare så bestämde sig mina ben att bli som spaghetti, och tydligen tyckte jag att busken bredvid trottoaren såg välkomnande ut.

"Hey hey!" sa Zayn och tog tag i min arm.

"How much have you been drinking?" skrattade han.

"To much." svarade jag buttert, och kände sedan att min mage vände sig ut och in. Jag satte handen för min mun när jag fick en kväljning.

"Oh, relax. Is your house far away from here?" frågade han.

"No, there it is." svarade jag och nickade mot andra sidan gatan. Zayn la handen runt min midja och styrde oss fram mot min ytterdörr, jag låste snabbt upp dörren och sprang sedan in på toan för att kasta mig över toaringen. 

 

"You okay?" frågade Zayn och höll upp mitt hår. Jag svarade inte, utan blundade och försökte tänka på något annat än den äckliga spyan som nyss kommit ur mig. Jag reste mig och tvättade ansiktet och borstade sedan tänderna.

"Sorry for that.. " mumlade jag generat. Jag tittade på Zayn och insåg snabbt varför han fått följa med hem - hans överläpp. Jag fällde ner toalocket. "Sit down." sa jag och nickade mot toan. Han satte sig, medans jag tog fram bomull att göra rent läppen med. 

"This might sting a bit." sa jag innan jag försiktigt baddade läppen. Zayn grimaserade. Han stank alkohol, jag förstod inte hur han kunnat gå rakt.

"Done." sa jag sedan och slängde bomullen. 

"Thanks."

"No problem. I'm sorry if I sound rude, but I think you have to go home now." sa jag och log lite lätt.

"Yeah, I understand. I mean, we both like being on top of eachother, so we would probably start a fight if I stayed." sade han självsäkert och blinkade med ena ögat. Jag suckade lätt och ledde honom sedan till dörren.

 

"Bye Jessy." sa han och log.

"Bye." svarade jag och stängde sedan dörren, och låste noggrant efter mig. Jag gick mot mitt rum och slängde av mig kläderna, och satte istället på mig ett linne och ett par pyjamas shorts. Sängen hade aldrig känts skönare än såhär. Precis när jag nästan slocknat pep mobilen högt.

 

"Sleep well Jessy. Next time I'll stay the night ;) x, Zayn" Hur sjutton hade han fått mitt nummer? Just nu orkade jag inte ens bry mig, utan jag la ifrån mig mobilen och somnade sedan.